Följer inte med blicken

Testade det där med att luta honom och jag tycker faktiskt att han kompenserar med huvudet. Han hänger iallafall inte med huvudet utan försöker hålla upp det. Han är rätt stark i huvudet. Vill gärna att man flyger med honom upp i luften o då håller han huvudet jättebra även benen kan ibland stå rakt ut. Kan berätta att han har gjort några framsteg. Vi testar akupunktur på honom för att han ska bli av med magontet. Och det kanske har hjälpt. Han har längre perioder då han är lugn o är glad. Och då kan vi se framsteg. I förrgår följde han en sak med blicken för första gången. Det var min mobil som jag höll på med o spelade worsfeud. Och han var väldigt intresserad av den. Jag förde den från sida till sida o han följde efter med blicken o huvudet. SÅ KUL. Sen så har han även visat glädje några gånger när man kommit till honom o han har försökt att ta ögonkobtakt även då det märks att det är svårt för honom. Men många gånger vänder han bara bort huvudet när man försöker ta ögonkontakt med honom. Och ibland blir han arg. Nu har vi fått tid till barnkliniken o neurologen om en vecka. Får se vad de har att säga. Nervöst o lite läskigt är det. Jag vill ju inte att nåt ska va fel o samtidigt vill jag ha svar vad det är med honom. Tack för att ni lyssnar o ger råd.

Vad härligt med framsteg!! Det låter precis som att han vill ta ögonkontakt men inte riktigt kan eller vet hur har ska göra, eftersom han verkar bli arg av det. Hoppas ni får bra svar nu när ni får hjälp!!

Åh, vad roligt Nirac *Hoppas hoppas hoppas*!

Kan det vara så att det är det starka intrycket (både känslor och synintryck) av ditt/era ansikten som gör att han vänder bort blicken för att smälta det, tror du?

Tack bananflugan o happymom. ja. Det kan det vara. Det kan ju vara så att han vill se på oss men inte vet hur. Eller så är det så att han tittar snabbt på oss och tycker att han har gjort det då räcker ju det. Han vet att vi är där. Men har inget behov av att visa oss nåt mer. Nu har vi varit hos läkaren och han kunde konstatera att vår son är sen i utvecklingen. Speciellt med blicken. Men mer kan de inte göra eller aäga. För tidigt att veta vad det är o om det är nåt. Tiden får utvisa. grymt jobbigt. Happymom: du skrev att din dotter inte fäste blicken på era ögon förrän vid ett halvår. Var hon intresserad av leksaker ändå? Vår son är ju inte speciellt intresserad av leksaker o han sträcker sig inte efter något för att greppa det. Vilket läkaren tyckte att han borde göra ni vid fem mån ålder.

Men tänkte läkaren på att han är en månad för tidigt född då? För en månad är ju ändå ganska mycket, om man räknar med utvecklingen, då han ju egentligen bara 4 månader. Våra killar är 2 månader för tidigt födda, plus synskadade, så det har dom alltid räknat in i deras utveckling. Eftersom dom får kompesera sin dåliga syn på andra sätt så kan andra saker komma i efterhand i utveckling.

Hej. Nu har vi varit hos ögonläkaren igen. O hon kunde konstatera att han hade gjort framsteg. Kunde fästa blicken på ett helt annat sätt. Hans ögon flackar mkt o idag kunde hon konstatera att han har nystagumus. Men hon trodde inte det var nåt fel på ögat utan att hjärnan har svårt att få ögat att fästa blicken. O vad det beror på kan man bara spekulera. Det kan va en hjärnskada, men hur stor är svår att säga. Det kan även bero på autism eller hyperaktivitet. Hon sa att han har sett allt suddigt så det är antagligen därdör han inte tittat på oss. Men det kan även va en kompination av något annat. Eftersom han har varit sen med att le åt oss när man pratat med honom. Just nu hoppas jag bara på att om det är någon hjärnskada att den är så pass liten att han inte får någon utv störn. O att nystagamus blir bättre o bättre o att han lär sig fokucera hyfsat iaf.

Nystagmus har våra pojkar också. Från en början vimsade deras ögon runt massor, det har blivit MYCKET bättre kan jag säga! På den ena pojken ser man det knappt längre, om man inte tittar nära och riktigt noga och dom är nu 2½. Det kan "växa bort", men det försvinner aldrig helt. Skönt att ni fått något svar iaf, det kommer att ordna sig!!! 

 

Tack bananflugan ja, vi har sett många framsteg de senaste veckorna. Han har inte alls lika ont i magen o det har jättestor betydelse för hans utv. Det är så roligt...Nu kan han ligga på rygg i babygymet o prata o skratta o må bra länge. Förut hann vi bara lägga ner honom där o han blev jätteledsen. Vi ser att han har intresse för saker o människor mkt mera nu. Ikväll testade vi en gåstol som han fåtr o han tog några steg framåt, jättekul. Han vill nämligen stå hela tiden. Han är visserligen inte helt stabil i ryggen än men med en kudde går det bra.Han är kanske lite sen i utv. Har märkt att den motoriska utv stannat upp lite nu när blicken har blivit bättre. Men det kanske är helt normalt. Nu ska vi stimulera honom mkt med saker som har kontraster. Visst har vi gjort det innan oxå. Men det är roligare o lättare när man får respons.

Tack bananflugan ja, vi har sett många framsteg de senaste veckorna. Han har inte alls lika ont i magen o det har jättestor betydelse för hans utv. Det är så roligt...Nu kan han ligga på rygg i babygymet o prata o skratta o må bra länge. Förut hann vi bara lägga ner honom där o han blev jätteledsen. Vi ser att han har intresse för saker o människor mkt mera nu. Ikväll testade vi en gåstol som han fåtr o han tog några steg framåt, jättekul. Han vill nämligen stå hela tiden. Han är visserligen inte helt stabil i ryggen än men med en kudde går det bra.Han är kanske lite sen i utv. Har märkt att den motoriska utv stannat upp lite nu när blicken har blivit bättre. Men det kanske är helt normalt. Nu ska vi stimulera honom mkt med saker som har kontraster. Visst har vi gjort det innan oxå. Men det är roligare o lättare när man får respons.

Nirac, det låter helt fantastiskt! Tror det blir jätte bra med er kille till slut Om det är en hjärnskada, så är den nog liten och hjärnan brukar hitta "andra vägar att gå".

Min dotter skelade länge, men hon började titta på ett gosedjur hon hade, som var vitt med stora svarta fläckar (en ko) när hon var 3-4 månader, minns jag.

Mitt ansikte vet jag egentligen inte när hon började titta på, men det dröjde lääääänge! Hon var inte heller alls gosig. Ville inte ligga för tätt intill, inte kramas o.s.v. Första gången hon ville kramas var hon 18 månader. Nu fyller 2 och kramas och pussas mycket.

Jag är inte alls orolig längre, från att ha varit nästan lika orolig som du/ni.

Däremot verkar ni få lite mer respons från BVC/sjukvården. Jag tyckte vårt BVC bara försökte lugna och inte tog någonting på allvar. Nu blev det ju bra, men tänk om det inte varit så...