Följer inte med blicken

Ja, det kommer att gå i "skov",  utvecklingen stannar av lite när synen utvecklas istället, och tvärtom. :)

Barn som ser dåligt kompenserar det på många andra sätt, det krävs otroligt mycket av dom att lära in nya intryck, saker i närheten, personer, osv! Det är jätteviktigt att tänka att andra saker kan hamna efter då synen utvecklas istället. Idag får vi ögonkontakt med våra killar som alla andra. Jag vet inte riktigt när det hände, dom var nog runt 1½ år kanske då det kom på riktigt och det var alldeles underbart. :) En annan sak jag kunde tycka var lite jobbigt var en sån simpel sak som att ta foton, eftersom dom inte ville (kunde) titta in i kameran som andra barn gör tidigt.                 

Fortsätt gör det ni gör, visa honom konstrastrika saker, färgglada bilder osv. På syncentralen sa dom att vi inte kunde gjort mycket mer innan 1 år ålder ändå, det spelar liksom ingen roll om man inte får hjälp från läkare o så för dom kan inte göra så mycket ändå.   

Ja det är väl så att läkarna inte kan göra så mkt förrän han har blivit äldre. Men det är så jobbigt att behöva vänta på det. Men det är verkligen intressant att se hur han utvecklas. O precis som ni har skrivit så ser han starka kontraster. Spec svart vita. Jag skrev ut ett shack bräde för flera månader sen som meal rekommerade. O förut har han inte sett på den alls men nu följer han den med blicken. Han är enhelt annan kille nu. Mycket gladare o mer harmonisk. Vi var på midsommar fest igår o han skötte sig exemplariskt. Men visst....det är o kommer va jobbigt attt se alla andra barn utv i snabbare takt än vad han gör. Jag ttcker inte att det är så jobbigt men min sambo tycker det är jobbigt att förklara för andra att han är lite sen i utv. Jag hoppas oxå vår son kommer bli kramig Han kramas aldig men han gillar närhet o kan ibland gosa ner sitt ansikte i min nacke/hals.

Ja just det. En sak till. Jag skrev ju tidigare att han stannat lite i den motoriska utv. Fast i förrgår så vände han sig från rygg till mage två ggr *stolt mamma*

Wow! Det var min flicka jätte sen med!

Skönt att höra happymom. Det ger en viss hopp om att han inte har någon hjärnskada trots allt. Jag tror iof att det är något som inte stämmer med vår son men jag vet inte vad. Fast jag hoppas såklart att det är magen som gjort att han är lite sen i utv plus att det är nystagmus som gör att han har haft svårt att fästa blicken. Det går framåt hela tiden, nu fäster han blicken på flera leksaker. Det svartvita shackbrädet tycker han är jätteroligt, skrattar åt det o pratar med det. Vi har även en tygbok som prasslar o häromdan så skrattade han jättegott åt den när jag prasslade med den. Det kanske låter löjligt att jag blir så glad för det men han har inte visat nåt intresse för sånt innan.Men än så länge sträcker han inte sig efter någon sak o han håller inte kvar något i händerna. En kompis till mig fick barn samtidigt som mig o hennes dotter greppar tag i saker hela tiden. Happymom: kommer du ihåg hur tidigt din dotter var intreaserad av att sträcka sig efter leksaker?Bananflugan: hur har der varit för dina pojkar? Har r de sträckt sig efter lwksaker trots att de intek unnat fokusera o fästa blicken?

En stund sen jag skrivit i tråden nu men tänkte uppdatera lite. Min son var ju också sen med att fästa blicket, och vi var på uppföljning på ögonpolikliniken nu. Vi fick veta att han har nedsatt syn, +4,5 och +5. Han är översynt, han skelar också en del nu. Han är väldigt försiktig motoriskt och var också sent ute. Nu när vi vet att han ser dåligt så kan vi ju också förstå varför han är så försiktig med det motoriska. Men han ska också utredas för cp, men han står på väntolista så blir nog inte förrän augusti. Han lärde sig krypa när han var 1 år och sitta när han var 13 månader. Nu har han precis tagit några försiktiga steg och det är några väldigt stolta föräldrar här i huset. Han är 16,5 månad nu.

Han lärde sig rulla från rygg till mage när han var 7 månader, och började slå efter leksaker när han var runt 5-6 tror jag. Minns inte hur gammal han var när han klarade av att greppa runt dem. Förstår att du blir glad när du ser din son ge en sådan respons. Sådant värmer i mammahjärtat

Jag har följt den här tråden av intresse ett tag och det är intressant att läsa vad ni skriver och kul att det utvecklar sig och händer positiva saker hela tiden.

Min dotter nu 3,5 år är och har varit väldigt sen med många saker. Själv har jag min egen teori om att vissa av hennes färdigheter är sent utvecklade bara. Hon följer och har aldig följt "standard exemplet" och har på det sättet alltid varit lite annorlunda än andra barn. Själv har jag nog aldrig förstått hur annorlunda förrän nu när vi har en lillasyster som följer utvecklingen helt enligt "skolboken".

Däremot har jag upptäcckt att äldsta dottern är väldigt tidig med vissa saker och väldigt sen med andra och sedan såklart en kombination med hennes personlighet.

Tex så var hon 19 månader när hon kunde gå och 5 månader när hon klarade finaste pincettgreppet. Hon var flin i fingrarna, men kunde inte rulla runt, och ta sig framåt. Hon lärde sig sitta själv vid 10 månaders ålder och började inte åla sig fram på golvet förrän 14 månader och började krypa vid 15 månader. Däremot så hade hon ett ordförråd på ca 60 ord när hon var 1,5 år. Och fina ord var det som "kaffekanna" och "mjölkglas"      . Vi brukar skoja här hemma om att hon låg i babysittern och pratade 3-ordsmeningar
Man märker fortfarande att hon har en viss "klumpighet" om man jämför med jämnåriga och kordinationen är inte den bästa. Hon har svårt att använda båda sina händer samtidigt i flera steg. själv har jag någon slags teori om att något hos henne är väldigt sent utvecklat men att hon tills hon böjrar skolan kommer att vara ikapp dom andra. Kanske    

Försök att inte stressa upp dig när det gäller att han är "sen" med saker, men jag vet att det är svårt. Men han är ju också tidigare född, det spelar in i det hela, ser han också dåligt då kommer andra saker att hamna efter.

Våra killar sträckte sig och greppade saker runt 5-6 månader tror jag, satt själva runt 9 månader och ännu lite senare riktigt stadigt i matstol för det hade dom svårt för av någon anledning. Började åla runt 9 månader, gick vid 14-15 månader. Dom har varit sena med att börja äta själv ordentligt, dom var 2 år innan dom gjorde det på riktigt, utan att vi hjälpte till. Har precis lärt sig suga sugrör men jag tror deras munmotorik är lite efter för dom pratar inte speciellt mycket än. Men men, allt får ta sin tid. :)  

Meal: Vad kul att du uppdaterar o skriver igen. Förstår verkligen att ni är ett par stolta föräldrar när han nu börjar att gå. Ni går säkert igenom en jobbig period nu oxå om han ska utredas för cp. Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men jag har en syster som har cp. Vår son passar in ganska mycket på er beskrivning av er son. Och tyvärr så har det varit min oro hela tiden att jag skulle få ett barn med något handikapp. Jag vet av erfarenhet att det går att leva ett mycket bra liv ändå, men det är annorlunda och mycket tufft emellanåt. Har ni gjort någon hjärnröntgen på er son? Vi ska göra det på vår son, men läkaren sa att det är med viss fördel om det görs runt 1,5 års ålder. För gör man det tidigare så är det inte säkert att man ser allt. För tex är det någon missbildning i hjärnan så syns det redan nu. Men fick han en hjärnskada pga syrebrist vid födseln så syns det senare runt 1,5 års ålder. Och vår son andades ju inte när han föddes, de sa då att han aldrig fick någon syrebrist. Men nu sa läkaren att det kan ha varit av betydelse. Men vi försöker inte oroa oss, fast det är väldigt svårt. Men just nu är vi väldigt glada över alla framsteg han gör. Vi försöker fokusera på det. Vår son börjar bli väldigt stadig just nu. Kan inte sitta själv än, men känns som han är på god väg. Krypa är han inte påväg att göra än, men jag skulle inte bli förvånad om han började att gå innan. Han älskar att stå och försöker att ta sig fram när man håller honom. Förtsätt gärna att uppdatera hur det går för er son.

Svala: Roligt att höra att du följt den här tråden. Intressant att läsa om din dotter. Är det aldrig någon läkare som reagerat på att hon inte följt skolboken? Jag tror säkert att hon kommer ikapp senare, men de brukar vilja kolla upp om barnet inte följer enligt mallen. Det är intressant att läsa att det kan vara olika när de lär sig att gå eller sitta eller prata... För man blir ju orolig som förälder om sitt barn inte följer enligt mallen. Även då jag vet att barn är olika.

Bananflugan: Jag vet att jag inte ska stressa upp mig :) men det är svårt o jag vill veta så mycket som möjligt och det är jätteintressant att läsa om hur det är för andra föräldrar o deras barn. Det är nämligen så att jag har följt min bästa kompis första barn på nära håll när hon var liten, och hon var väldigt tidig i allt. Kunde sitta själv vid 4-5 månaders ålder, kröp vid 6 och gick vid 7-8. Och när man jämnför med henne så är vår son väldigt sen trots att man räknar in att han är en månad sen. Därför är det skönt att läsa om era barn när de började sitta, krypa o gå. Spannet på när det sker är väldigt individuellt, och det behöver inte betyda att det är något fel. Jag vet ju detta egentligen, men när det gäller ens eget barn är det svårare. Sedan är jag säkert mer observant än någon annan (både på gott o ont) eftersom min syster är född med en cp-skada och jag har två kusiner som har autism. Jag har det i släkten plus att jag vet ganska så mycket om det och ser tecknen tidigt. Fast vi försöker att koncentrera oss på det positiva just nu. Han utvecklas o det händer nya saker hela tiden :) Han blir stadigare, mera intresserad av saker o följer saker på ett annat sätt. Just nu vill jag att han ska börja att sträcka sig efter saker. Hoppas oxå att vissa bebis reflexer som han har kvar ska försvinna, läkaren sa att de bör försvinna runt 4-5 månaders ålder. O han är ju där nu. Tack för att ni svarar på alla mina frågor :)
  

Förstår att du oroar dig extra och ser saker på ett annat sätt när du har det i familjen. Jag jobbar ju med barn med speciella behov så jag ser nog också lite extra. Vi är inte så bekymrade för cp, vi tycker att han utvecklar sig så fint i sitt tempo. Visst är han försenad, men han har tagit ikapp massor. Han har verkligen kämpat med den motoriska biten, han har inget språk än. Han kan säga mamma och pekar och säger "dä". Men inga fler ord, och det är ju heller inte enligt mallen. Men jag tror att eftersom han har kämpat så med den motoriska biten så blir språket lidande, han kommunicerar väldigt fint och vi använder en del tecken-till-tal med honom. Han var ju 6 månader innan han kunde lyfta huvudet ordentlig i magläge. Så från att vara så försenad så har han verkligen kommit långt. Eftersom han har hydrocefalus så hade han sin första MR när han var 2,5 månad, bara 2 veckor korrigerat. Det var tal om att han skulle ha en ny en nu i vår, men eftersom han har så stor fontanell fortfarande så kunde de se in med UL. Det är vi glada för så han slapp narkos. Han har stora problem med återkommande öroninflammation och vätska i öronen, det kan ju också påverka både motorik och språk. Vi väntar på tid hos specialist. Han största utmaning för det motoriska har varit låsningar, som han behandlades för i 10 månader

Det du skriver om spädbarnsreflexer, vår son hade dessa väldigt länge. Speciellt moro-reflexen (heter den så på svenska med?) Det är vanligt att prematura har dessa reflexer längre än korrigerad åldersjämförelse. Hur gillar din son att ligga på mage? Vår son började åla framåt när han var 9 månader, han hade en väldigt konstig stil som inte var så bra för kroppen så vi fick jobba väldigt för att hjälpa honom att lära sig krypa så han skulle använda kroppen på rätt sätt. Det tog 3 månader med intensiv träning