Följer inte med blicken

Vår äldsta var född ca 3 v för tidigt och hon var också sen med både att fästa flicken och att le tillbaka som de skulle kunna vid 2 mån ålder. Hon var säkert minst 3 mån. Jag tror hon såg dåligt på längre håll som spädbarn gör. BVC föreslog att pröva att hålla något gult eller rött riktigt nära ansiktet. Hon hade också kolik, svårt att amma och gick upp dåligt i vikt i början.

Min dotter sökte aldrig ögonkontakt och följde inte med blicken, när hon var under 6 månader, vilket gjorde mig grymt orolig. Idag är hon 21 månader och som vilket annat underbart och charmigt barn som helst!

Vad skönt o höra att det är fler barn som är sena med att fästa blicken och att ta ögonkontakt. Härom dan låg han i pappas knä och de lekte och hade en bra kontakt, jag kom då och ställde mig bredvid honom och hade mitt ansikte nära hans. Då tittade han på mig och sen blev han jätteledsen  inte så roligt men samtidigt skönt att han reagerade. Vi har försökt att visa röda, svarta och vita leksaker, men han visar inget intresse. Har försökt att ha saker på olika avstånd, men känns inte som om han tittar på något avstånd....möjligtvis när man är väldigt nära. Däremot känns det som om han har för mycket att titta på samtidigt, för mycket stimuli som "Meal" skrev om. Har försökt att blockera så att han bara ser vårt ansikte, sätter händerna som ett cyklop runt hans ögon, det känns faktiskt som om det hjälper lite. Annars vill han gärna titta åt sidan lite uppåt och bakåt....så att han vrider sig i en båge.

"Callan" och bananflugan: Tack för tipsen! Vi har testat både svart/vita saker och att hålla det på olika avstånd, men han reagerar inte....men vi kämpar på. Skönt att höra att din son inte "var med i matchen" förrän vid 4 månaders ålder. Känner mig lite lugnare av att veta det. Men samtidigt är ovissheten det jobbigaste och att det enda nästan som gäller är att vänta ut tiden tills han blir äldre. Jag har kontaktat bvc igen och ska dit imorgon, för jag vill träffa en ögonläkare för att se om det är något fel och precis som bananflugan skrev att få hjälp med vad man kan göra för att stimulera honom på rätt sätt.

"Meal": kommer du ihåg hur gammal din son var när han började fästa blicken? Du skrev att det tog långt tid.

"Happymom": oj, kan det ta så lång tid för vissa som upp till 6 månader innan de fäster blicken och söker ögonkontakt. Jag förstår att du måste ha varit grymt orolig. Skönt att höra att det är bra nu.

Jag kan titta efter när han började göra det, har det nog nedskrivet. Vi fick ett svart och vitt ark vi skulle träna med flera gånger om dagen, det var bara ett papper med utskrift av en schackbräda som var laminerad, så det kan ni lätt göra själva. Den skulle vi hålla framför hans ansikte korta stunder flera gånger varje dag, han var absolut inte intresserad av att se på detta och flackade lika mycket med blicken då, men det skulle visst hjälpa. Så det kan ni ju prova fram till ni får tid hos ögonläkare och får mer tips. Här hjälpte det också att hjälpa honom att samla kroppen motoriskt sett, att vi rullade in honom i en filt och höll honom så han inte behövde lägga ned någon energi på att hålla upp kroppen eller ha kontroll på armar och ben. Så det som många säger att man ska lägga barnet på skötbordet och få ögonkontakt  funkade inte här det blev allt för öppet för honom.. Bäst var i lugna omgivningar med mycket stöd runt honom och skärming av ljud- och synsintryck. Det hjälpte också att rulla en filt till en korv liksom och lägga runt honom som stöd runt kroppen, då kunde han lättare fokusera

Nirac,
Hon började nog fästa blicken på saker tidigare (även om hon skelade ett bra tag), men inte på våra ansikten. Inte ens när hon ammade. Läste att det kunde bero på för mycket intryck, så därför tittar de bort för att smälta intrycket. Det skulle man inte ta personligt, men det gjorde jag ändå.

(OTT, men såg att du skrivit att hen började gråta när du tittade nära på henne:) Samma sak med att när de gråter när de tittar på/är hos mamman är för att de känner trygghet och att det är för henne de vill visa att de är ledsna/rädda.

Vår son vill fortfarande inte fästa blicken på saker eller titta på våra ansikten. Nu börjar jag bli grymt orolig att det är något fel. har hela tiden tänkt att han är för tidigt född, men nu börjar han bli så pass gammal att han bör fästa blicken tycker jag. Vi var på bvc i veckan och de såg samma sak, så nu ska vi få en remiss till ögonläkaren. Ena stunden tycker jag att han tittar på mig, men ibland verkar han inte alls se mig. Ibland kan jag tycka att han försöker titta på mig men i samma ögonblick så går ögonen i kors som om det blir för jobbigt. Jag är riktigt avis på alla på öppna förskolan för jag ser vilken bra kontakt de har med sina barn....och när man tittar på deras barn så ler de tillbaka. Vi får inte dessa leenden. en del av mig hoppas att det är något synfel så man får svar, för jag är ju orolig att det är något annat kopplingsfel. Men jag hoppas såklart att han bara behöver lite extra tid på sig...men det är denna ovisshet som är den jobbigaste.

Det har dock hjälpt mig att veta att det finns fler barn som har varit sen med att fästa blicken. Men nu är vår son 3,5 månad o börjar gå mot sin 4:e månad och det har inte skett någon förändring.

Vi har försökt med div. svart/vita saker och färg glada saker på olika avstånd, men han verkar inte intresserad. Ibland känns det kanske som om han tittar på det svart/vita shackbrädet.

Bananflugan82: på vilket sätt kan de på ögonkliniken kolla om han har något synfel?

Callan, Happymom och Meal: fick ni något svar varför ert barn var sen med att fästa blicken....vad det kunde bero på?

Vår son har fortfarande jobbigt med magen, som ikväll så var han ledsen och skrek i 2,5 tim. så vi hoppas att när magen lugnar ner sig att han orkar med blicken oxå. För när han mår bra så får vi bättre kontakt med honom.

Åh jag förstår din oro så väl. Det är jättejobbigt att inte veta, och bara gå och vänta. Och det där med att alla andras bebisar ler och svarar och har koll på vart deras mamma är, när ens egen bebis inte gör så.. det gör ont i hjärtat. Det tog tid innan vi kunde få den kontakten med våra killar, dom log när dom hörde våra röster, inte för att dom såg oss le. 

Redan när vi kom till läkaren på BVC så kunde han konstatera att dom hade nystagmus, ofrivilliga rörelser av ögonen. Så för oss har dom inte behövt göra fler undersökningar. Men om dom sen ska kolla mer noggrant tror jag dom kollar med elektroder och så, som dom sätter på huvudet på barnet för att läsa av hjärnan osv. Och allmänt, kollar in i ögonen, lyser med lampa och så, så dom ser om pupillen reagerar som den ska.  

Råkade posta för tidigt...

Det är jättebra att ni får hjälp!!! OM något är fel, så är det mycket bättre att veta i tid. När våra killar var så små så räknade dom att dom inte såg så mycket, och fram till idag då dom är två år har synen utvecklats jättemycket! Dom kan fortfarande inte fästa blicken, deras nystagmus kommer dom alltid ha, men den har lugnat ner sig såpass mycket att man ibland inte ens tänker på det. Ögonkontakt kunde vi få senare än vanligt, men till slut kom det.  Hur mycket dom ser vet vi inte idag, men man ska veta att barn är så otroligt duktiga att kompensera sin dåliga syn och dom klarar sig fint, det är ingen som inte vet att dom är synskadade som ser att dom är det. Dom far fram som alla andra barn! Det är vi föräldrar som oroar oss mer för hur det kommer bli i framtiden :)

 

Det där med att se andra som får så god kontakt med sina bebiser känner jag så mycket igen. Även om vår son "bara" föddes 2 månader för tidigt så hade han många utmaningar som gjorde att det blev väldigt fel att jämföra honom med barn som föddes till beräknad tid. Jag hade honom mycket i sjal också och fokuserade på kroppskontakten man kunde ha där.

Min son var också sån att det inte verkade som om han var intresserad av att se på schackbrädan, men vi fortsatte träna ändå för det var det vi fick rekommenderat. Efter en stund så kunde ha stanna till och se på det kort stund. Vet inte om jag skrev det, men vi flyttade det också sakta från sida till sida för att se om han kunde följa det med blicken, tror egentligen aldrig att vi lyckades få honom att göra det men vi försökte i alla fall. Vi har ännu inte fått något svar på vad som var anledningen till att det tog så lång tid för honom, vi ska tillbaka till ögonpolikliniken i början av juni så då får vi kanske några svar

Jag som mamma känner att det är nåt som är fel men vet inte vad o det är jättejobbigt. Nu har vi iallafall fått tid till överläkaren om två veckor. Ska bli intressant o höra vad de säger. Vi har haft några små framsteg i veckan. Han har reagerat när han hört min röst med ett leende vilket han inte gjort förut. Han har oxå reagerat med leenden när vi har busat med honom. Men inge varje gång o inte jätte tydligt men det fanns ändå nåt där