Hej! Vi funderar på äggdonation i Spanien och jag har tagit kontakt med ett par kliniker och surfat runt lite. Av äggdonations barnmorska i Umeå fick vi IVI kliniken i Barcelona rekommenderad, samt AVA kliniken i Finland. Vi är inne på Spanien och det verkar finnas många olika kliniker. IVI verkar dyrast men de kanske är bälte också? Oss skulle det passa bäst i södra Spanien då vi kan ordna boende där. Kram till alla och mycket tacksam för svar!
Åh, callimero - grattis till den efterlängtade prinsessan!! Så underbart att hon är här 
Njut!!! Stora kramar!
Frk. röd - blä för den här berg o dalbanan. Förstår dig precis. Minsta lilla signal tolkar man till det värsta. Men du, när jag lyckades bli gravid med vår dotter så hade jag knappt några symptom alls den första tiden. Och vadå, många som blir gravida på naturlig väg märker ju inte av något alls förrän efter v6. Det är ju vi som är helt förstörda av allt kämpande, och framför allt av alla misslyckade försök.
Jag tror stenhårt på din trio - du ska se att det här kommer att gå bra!
Massor med GRATTIS Callimero. Äntligen har ni fått ert efterlängtade barn, vilken lycka! Njut av det nya mammalivet.
Längtar74: Tusen tack! Jag hoppas du har rätt. Efter alla misslyckanden man haft så tolkar man alla signaler fel. Känner man inget så är det fel och känner man nåt som stick, småhugg, molvärk och dragningar i livmodern så är det ett dåligt tecken för det har jag haft vid andra misslyckade ruvningar. Sen vet man ju inte vad som är biverkningar från hormoner och progesteron heller.
Hur medicinerar du nu efter transfer? Hur hög dos av progesteron, prednisolon mm?
Jättegrattis Callimero!
Vilken lycka, Callimero! G R A T T I S!
Frk. Röd - jag tar 3x2 mg progynon och 2x400 mg progesteron om dagen. Känner just nu i princip inget alls o har redan fått för mig att embryot fäste men att det slutat utvecklas. Helt obefogat, men jag vet att jag på ngt vis försöker förbereda mig för ett negativt besked, så lika bra att bearbeta det lite i förväg. Man är lite småknäpp, helt klart.
Att jag har en ljuvlig dotter från ett tidigare försök (som i morgon blir 20 månader!!) gör att jag ändå känner mig rätt lugn (eller så är d mest bara att jag inte alls har tid att fundera eftersom hon är så underbart full av liv , men samtidigt kan jag inte släppa tanken på hur fantastiskt det skulle få vara att ge henne ett syskon.
Hur som helst, jag håller tummarna för oss. Stenhårt!
Callimero .... Grymt imponerad över din styrka och att du aldrig gav upp drömmen om att lyckas.... Det värmer enormt att läsa att ni nu fått ert mycket mycket efterlängtade barn . Stort stort grattis till er :)
Grattis, grattis GRATTIS Callimero! Så roligt att höra att din lilla prinsessa har kommit! Njut!!
Kram på dig
Längtar74: åh vad underbart med en liten dotter. Är det samma donator till henne som till embryot du ruvar på?
Säkert är det någon form av självbevarelsedrift som gör att man tar alla symptom eller brist på symptom som ett tecken på ännu ett misslyckande så att man är väl förberedd när man kissar minus på stickan.
Håller också tummarna stenhårt för oss båda!