5mån bebis vill inte sova

Stenbock85: det har du ju rätt i :) ska testa nästa gång det är dags att sova!

Har du testat att låta honom sova i sele eller sjal på dagen?
Hur blir det när du försöker söva honom i vagnen? Skriker han?

Men det funkar överlag om du gör så? Då rekommenderar jag att du fortsätter med det Vår dotter sov så där lättväckt och vi hade de bekymren du berättar om, men när vi började ha henne sovandes i soffan (istället för ett rum "långt" bort i en säng hon inte ville va i själv) så blev det bättre. Hon ville va bredvid mig hela tiden och det fick jag acceptera om jag inte ville ha en trött gnällfis. 
Tyvärr är det ju jobbigt att ha det så också, men försök att ta tillfället i akt att ta det lugnt du med då! Sen när han är vaken är han förhoppningsvis på bättre humör och du kan göra det du vill (hushållssysslor t.ex.) utan att han gnäller.

Det jag har märkt är att vår dotter sover bra i ungefär en halvtimma-timma, sen börjar det bli oroligt och jag får klappa och ev. söva om lite men oftast räcker det med att visa att jag är här, sen kan hon sova jättebra i 2-3 timmar till! När hon var yngre alltså, nu sover hon inte riktigt lika länge eftersom hon är 2 år gammal.

Sover han bra om natten?

Och du, det är väldigt normalt att barn inte vill sova, absolut ingenting att bli oroad över Det är inte heller psykologens eller bvc's bebis så lyssna inte på dom... 

Han är ju mitt i en fas, och det har bara pågått en mycket kort period. Jag tycker du skapar dig problem i onödan som håller på med avvänjningsplaner när din son har det som allra svårast. Du skrev i AP-forumet, men du verkar ju tyvärr bortse från ditt barns egna behov just nu..? Det kan vara bra att påminna sig ibland om vad som egentligen är viktigast, ditt behov att vänja av napp, eller hans behov att få ha tryggheten kvar så att han kan sova så bra som möjligt just nu?

Vad är det som får dig att förutsätta att han skulle vakna en massa, bara för att han skulle somna med napp? Min andra dotter ammade sig till sömns jämt i den här åldern och hon vaknade absolut inte så ofta på natten. Personligen blir jag mer och mer skeptisk till den idén eftersom den inte verkar stämma på de flesta. Tvärtom började hon tom sova hela nätter medan hon fortfarande helammade och ammades till sömns när hon var 7 månader. Då hade nämligen de värsta faserna gått över. Sedan när separationsfasen kom började hon såklart vakna och sov oroligt igen. Sådant går i vågor och det är bara dumt och onödigt att förstöra som du nu tyvärr är på väg att göra.

Bra då slapp jag skriva, hade samma tanke som dig...

Och håller med ovan, det är mycket normalt att ha så här svårt att somna, i perioder. Båda mina har haft det vid varje utvecklingsfas och diverse annat men det går över

Det bästa man kan göra är att göra det så enkelt som möjligt för en själv, det är nog jobbigt som det är utan att man ska behöva försvåra och krångla till allt ännu mer!

Ni verkar lägga honom väldigt tidigt på kvällarna? När vår son var så liten så somnade han oftast runt 21 på kvällen. Har ni provat att bara låta honom ta en tupplur på någon halvtimme där runt 17-18 när han "kraschlandar" som du skriver? Och sen vara vaken till 20-21, så kanske det går lättare att söva honom då?

Hur sover han sen på natten?

Just runt 5 månader så är det lite oroligt, och vår son vara ganska svårsövd då också. Men kör på det som fungerar för stunden. Försök inte tvinga honom att sova i sängen t.ex., utan låt honom sova på den plats som fungerar bäst; vagnen, famnen, med bröstet i munnen, etc.

Vår son sov bara i rullande vagn eller snuttande i min famn, på dagtid, när han var 5 månader.

Och jag tycker nog också att det där avvänjandet kan vänta tills din son är i en mer stabil fas. Låt honom ammas till sömns eller ha sin napp om det hjälper honom just nu.

Att man ska göra det så enkelt som möjligt för sig tycker jag borde stå på stora plakat på BB/BVC/ÖF/lekparker/osv Det känns som att det som sker är precis tvärtom, man ska ta "kampen" mot/med barnen hela tiden istället.

Men, jag vet själv att man vill göra "rätt" när man är nybliven förälder, och man tror att man gör rätt fastän det går dåligt... 

Ja, exakt!
Det är nog min absolut mest värdefulla erfarenhet/aha-upplevelse som förälder - när jag märkte hur mycket bättre och lugnare allt blev när jag lät sonen bestämma när han skulle sova och äta och hur/var han skulle sova, och jag slutade tro att jag visste bäst!
Nu kom jag på det relativt snabbt, tack och lov, men det är ju tungt för dem som kämpar på med sina "fighter" i flera månader, eller kanske t.o.m år!

När min äldsta var runt 5 månader var det enda sättet att få honom att somna på dagen följande: amma och sedan sätta honom i babyskyddet, spänna fast och sedan "svinga" det fram och tillbaka fram och tillbaka samtidigt som man sjöng "dragonsta din tei" i falsett. Så höll det på i 2 veckor sedan återgick allt till det normala.

Jag instämmer till 100% det föregående skrivit om att göra det lätt för sig själv och barnet, även om det innebär att man inte gör som man "ska" det kommer inte skada barnet på något sätt, snarare underlätta för det när det genomgår en jobbig period.

Mer sömn på dagen, hitta vad som funkar! Barn som sover dåligt på dagen sover dåligt på natten!

Haha var tvungen att googla fram vilken låt det var, det är ingen låt antar jag som du gärna lyssnar på mer idag

Hur vet du att jag bortser från mitt barns behov? Angående vad gäller att han vaknar på natten för att nappen ramlar ut är inget jag förutsätter utan något jag vet. Jag tycker det är konstigt av dig att skriva att jag håller på att förstöra.

Jag tackar för alla kloka råd och åsikter från en alla! Dock upplever jag ett fenomen, precis samma som rådde på veganforum när jag brukade hänga där, att mycket handlar liksom om en tävling om vem som är "mest" AP-förälder. Det är så dömande att skriva att jag bortser från mitt barns behov. Han skriker_aldrig_när jag tar bort nappen, han låter faktiskt ingenting. Bara tittar på mig, blundar sen och somnar. Låter det så hemskt? Ofta så sover han på mitt bröst hela natten så jag tycker verkligen inte att jag bortser från hans behov till förmån för mina egna. Jag tycker att AP är ett fint synsätt men det verkar liksom som att många som utövar det drar det till sin spets.

Ts, du vet ju bäst vad som funkar för dig och ditt barn. Har också känt av de "nitiska vindarna" på fl.

Jag skrev inte att jag vet, jag skrev att det verkar utifrån det du själv skrivit om avvänjning mitt i en väldigt jobbig period. Självklart handlar det absolut inte om vem som är "mest" AP, gör du en sådan tolkning så är det något som får stå för dig. Ingen här har tävlat något och jag förstår inte ens hur du kan göra en sådan tolkning av våra inlägg.

Jag har inte sagt att det är hemskt, men du skriver och ber om råd att din son har svårt att somna samtidigt som du kör en avvänjningsplan på honom? Det mest självklara här är ju uppenbarligen att låta honom ha nappen om det gör att han får lättare att somna! Om det nu är så lätt för honom att somna när du tagit bort nappen så missuppfattade jag problemet, varför då ens köra en avvänjningsplan?

I övrigt håller jag med de andra som skrivit att det är väldigt tidigt för en bebis, antagligen har han bara en powernap den här tiden och sedan vill han vara vaken och aktiv någon-några timmar till. Eftersom han "kraschar" redan vid 5-tiden. Båda våra har haft sin eftermiddagsvila vid den tiden, sedan har de somnat för natten några timmar senare. Det är ju alltså inte så konstigt att han inte får in någon djup nattsömn mitt under dagen... och då är det heller inte konstigt att han vaknar igen och det sedan tar flera timmar innan han somnar ordentligt.

Kom just på att min yngste son uteslutande alltid var tvungen att ta en powernap vid 18-19 tiden för att orka med att sova till natten. Då brukade han sova i va 20-30 minuter sedan var det kvällsmat (amning och senare gröt) och nattningsruiner som gällde och efter det somnade han prick kl 20.00 i sin säng. Det slutade han med när han var omkring 9 månader!

Testa det? Det kanske funkar?