AP-föräldrar som jobbar skift - tips på hur vi kan få det att gå ihop?

Hej kloka du!

Lite kort: jag tycker det är en självklarhet att ni ska "bytas av" i livet, dvs att sambon tar det näst bästa jobbet för honom och på dagtid, så att du kan få plugga färdigt.

Synd att din sambo inte kan se det som en investering i era barn, när de är små.

Att du vill hämta senast 15 tycker jag är A och O! Kanon! Att lämnas 6.30 blir ju då ändå en heldag.

Ingen aning om hur du skulle förmedla detta till sambon. Är han en "vetenskaplig" människa som behöver fakta kanske du kan få fram anknytningsforskning och andra hårda fakta som alla håller med dig?

Om barnen nu måste sova med någon annan tycker jag att det ska ske i ert hem, så att förändringen blir så liten som möjligt för barnen!

Tack för ditt svar! :) Vad skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar! Vi var väldigt unga med första barnet och jag var som sagt sjuk, så den här gången tänker jag lite annorlunda. Det gick ju bra med äldsta sonen ändå såklart, men den här gången känns det som att jag vet vad som inte fungerade och vill gärna göra om det på "rätt" sätt. Därför tycker väl andra (som våra föräldrar) att jag överdriver också eftersom att jag plötsligt ändrat åsikt om rätt så mycket.. t ex vill jag inte låta lillen sova borta lika tidigt (de har redan börjat hinta att vi borde gå ut och festa och lämna honom till dem...), jag vill inte att den äldsta ska sova borta lika ofta som han gjort förut, jag är lite känslig vad gäller flaskmatning eftersom jag inte kunnat amma men jag vill ändå att det ska bli så likt som möjligt, jag (och sambon) går gärna med lillen i sjal eller sele så mycket som möjligt, jag låter inte honom gråta om jag inte absolut måste, ger inte honom nappen om han blir lugn i famnen istället, och jag kommer ju sätta honom på dagis tidigt men vill inte att han ska ha långa dagar när vi inte måste, och vill inte att vår äldsta son ska vara överdrivet länge på fritids heller för jag tycker vi kan hitta på saker tillsammans också.. Känns som att folk tycker att man curlar, men jag tycker inte att man kan curla en bebis på 2 månader, och vad gäller storebrorsan tycker jag inte att man kan ge för mycket av sin tid och uppmärksamhet. Jag kanske borde skaffa AP-kompisar istället :)

Bra idé med att visa honom forskning! Du har inte några tips på seriös forskning? Han har faktiskt sagt flera gånger att han tycker att jag är en bättre förälder än vad han är, att jag har mer tålamod osv :(

Och förresten, våra föräldrar skulle tycka jag var sååå löjlig om jag bad dem sova hos oss med barnen istället för att de tar hem dem till sig. Det är därför jag i det fallet hellre har en barnflicka som de känner och som kan vara hemma hos oss och följa våra rutiner så att det inte blir en så stor förändring som du säger. Det blir ju hennes jobb så man kan ställa krav på ett annat sätt. Jag skulle dessutom inte kunna sova en enda sekund om jag inte hade min bebis hemma! Och att gå från att sova i mammas och pappas famn till att sova hos mormor och morfar är ett otroligt stort steg tycker jag.

Jag tycker det är lite mkt begärt att din sambo ska ge upp ett jobb han trivs på för att du inte gillar hans förslag på lösning. Däremot håller jag med dig om att hålla dagisdagar så korta som möjligt. Varför åkte du praktisera natt? Du kanske kan vänta ett par år med din utb om det inte funkar i nuläget? Personligen skulle jag hellre vilja att mina barn var med mina föräldrar än med barnflicka, men det beror ju helt på vilken relation man har. Jag skulle ockßå föredragit att de fick sova hemma hos oss.

Nja, han ska byta jobb i alla fall, därför skulle jag vilja att han hittade ett där han slipper jobba skift.. Annars skulle jag inte bett honom om det. Jag kan inte heller vänta med utbildningen då jag redan påbörjat den, jag har fått studieuppehåll för att vara föräldraledig, men jag måste börja igen senast HT 2013. Gör jag inte det förlorar jag min plats och då måste jag söka om igen när jag vill börja :( Dessutom har jag ingen utbildning så jag lär inte hitta ett bra jobb.. Jag är lite irriterad bara för planen var från början att han skulle jobba dagtid nu när vår yngsta är så liten, eftersom att han ändå inte ska jobba kvar där han är nu. Men om han vägrar så får jag hoppa av utbildningen för jag tror verkligen inte det är bra för våra barn att behöva sova borta flera dagar i veckan. Min dröm är att få jobba inom vården men det är jättesvårt om man inte åtminstone är utbildad sjuksköterska så att man kan jobba dagtid på en mottagning.. Det känns lite surt att behöva ge upp den drömmen för att han ändrat sig och nu tycker att vi ska lämna ifrån oss barnen 2-3 nätter i veckan. Då hade vi ju kunnat vänta med att skaffa tvåan så jag gjort klart utbildningen FÖRST. Jag kanske borde startat en annan tråd istället.. "Hur gör man när man själv är AP-förälder och den andra föräldern inte håller med?" ;)

Jag har inga förslag på hur ni ska göra. Det enda jag funderade på, vet du exakt hur mycket och länge du har praktikerna? För en hel del praktik brukar ju vara dagtid också (jag känner flera som läst sjuksköterska). Och jag tänker att är det bara en del tidpunkter som krockar så kanske ni kan se till att styra era scheman så ni inte jobbar kväll samtidigt. Lite anpassning måste man ju kunna få som småbarnsförälder under själva utbildningen.

Okej då förstår jag, om han ändå ska byta tycker jag också att han borde kunna försöka få ett med dagtid. Trist att ni inte är ense. Jag tycker också att 2-3 nätter i veckan låter jobbigt för barnen såvida det inte är en väldigt kort period. Annars kanske som personen ovan skrev att försöka anpassa era scheman så de inte krockar, om man praktiserar borde man ha lättare att få anpassat schema iom att man inte tillhör den ordinarie personalen eller?

Jag handleder ofta ssk-studenter, och i viss mån får man önska! Man följer en handledares tider, så att byta någon dag hit eller dit gör ingenting, däremot kan man inte komma senare/gå tidigare, då det är viktigt att studenten är med på de viktiga momenten i början/slutet av passen, t.ex. rapporterna till annan personal.

TS! Jag tycker också att det är mkt begärt att din sambo ska byta jobb när han trivs så bra. Det är nog lättare för dig att justera kvällspassen till en dag då din sambo inte jobbar kväll, det kan jag nästan lova. Jag är själv ssk, och det finns vissa jobb jag aldrig skulle söka (såvida jag inte var arbetslös såklart!). I vården blir man tyvärr ofta beordrad att jobba ett ytterligare pass, så det är bra att ni funderar hur ni ska göra om det kör ihop sig. Vad gör du om du inte får ett jobb med kontorstider?

jag skulle helt klart föredra att mormor/farmor eller annan nära passade barnen än ytterligare en ny person i deras liv.
Förmodligen är det inte så många gånger det kommer att handla om när ni krockar med kvällsschema ändå och finns i det här fallet redan farmor/farfar nära hos barnen är det ju toppen. Jag ser faktiskt inte en enda fördel med barnflicka i ert fall.
Få barnflickor stannar för övrigt länge så lång tid kan vara allt från 3 månader till ett år, en farmor och farfar finns alltid!

Som jazz också skriver är det inte så himla svårt när man är student att be om att få byta pass för att maken jobbar kväll, tvärtom tror jag ( eller vet) att man har stor förståelse för att studenter inte bara kan ta en handledare schema rätt av. I synnerhet inte någon som har barn och maken med OB jobb.

Självklart ska inte din man ta ett jobb han trivs mindre bra med för de här rätt få gångerna det kommer att handla om, det skulle inte jag heller göra om jag hade det valet.
Dessutom så kryllar det inte av jobb som ssk med enbart dagtid.

Håller med. Det är en sak om farföräldrarna var rent olämpliga som personer, men så verkar ju inte vara fallet. Och dagjobb är det ont om!

jag ska ha student snart och de kvällar jag jobbar har jag full förståelse om hon inte kan ta utan måste byta. Helt ok under alla år med alla de studenter jag haft.

Ts, jag tror verkligen inte det kommer bli ett problem som det är värt att en av er ska antingen hoppa av skolan alternativt ta ett jobb sambon inte vill ha.
Det kommer lösa sig :)

Hej! Jag är också SSK och jag har absolut inga problem med att pussla ihop flexibla scheman när jag handleder student. Det är ju inte för MIN skull studenten är där, huvudsaken är ju att man får ihop tillräckligt med dagar i slutänden bara. Så jag tror inte det behöver bli totalpaj med era scheman. Lycka till!

Vår dotter är 10 månader. Jag har jobbat 50 % ett par månader (av olika anledningar) För det mesta går det ihop. Jag har ett väldigt flexibelt jobb och kan helt enkelt jobba när pappa kommit hem och under dagarna när lillan sover. När det inte går i hop är hon hos sin mormor och morfar. Har inte behövt lämna bort över natt, men kommit hem efter läggningsdags. Vår dotter har en väldigt nära relation till mina föräldrar (farföräldrar bor väldigt lång bort, tyvärr), hon har träffat dem nästan varje dag sedan hon föddes. Jag förstår att alla inte har möjlighet till detta, vi har tur som bor ca två hundra meter från varandra. Hon känner dem såklart jätteväl och det fungerar finfint att lämna henne hos dem. Mormor och hon har en särskilt nära relation och det är hon som varit hemma hos oss och nattat när vi varit borta på kvällen. Har fungerat hur bra som helst! Jag har en läggningsrutin, pappa en och mormor en.

Hoppas att ni får vardagen att gå ihop!