Aborter av barn med Down syndrom?

Jag har varit i exakt den situationen och valde abort, det är omöjligt att sätta sig in i hur det känns när man väl får beskedet. Något som jag aldrig önskar någon annan. Skulle göra om samma beslut igen, däremot sörjer jag det barnet jag skulle ha fått. Hade inte känt att jag klarade av att ta hand om ett barn med sådana speciella behov som ev kam uppkomma, och rädsla över att inte räcka till för mina andra barn. Själviskt eller osjälviskt? Allt kan ses från olika håll...

Alla ni som tar bort sjuka barn, vad gör ni den dagen om/när ert friska barn råkar ut för en olycka och blir hjärnskadat alt gravt handikappad eller får cancer och kräver mycket sjukhusvård. Om ni känner att ni inte kan ta hand om ett barn med speciella behov. Lämnar ni bort ert barn då, säger upp er som föräldrar eller vad? 

 

Det är ju en helt annan situation, något som inte går att förutse. Då får man ändra sitt liv. Det är inte alls samma sak som om man har ett val att ta bort ett sjukt foster. Ett barn finns, ett foster finns inte på samma sätt. Aborter är självklart traumatiskt, men jag önskar ingen förälder eller barn att få leva med diagnoser om de går att förutse. Många hjärnskador sker ändå av syrebrist vid födsel, de går inte heller att förutse men då har man iaf garderat sig allt man kunnat tidigare. En olycka soim händer senare i livet är ju ingenting man kan förutse. 

Pris för sämsta jämförelsen idag!

Alla ni som tycker att de som aborterar sjuka foster inte står upp för människors lika värde skulle ni föda fram även foster som man på tidigt stadium kunna konstatera har akrani, svåra ryggmärgsbråck, andra trisomier osv? Var går gränsen?

Förr kunde man inte heller förutse om det var ett sjukt barn i magen. Tiden innan fosterdiagnostik. Var skall gränsen dras? Om det går att förutse ADHD, Asperger, Autism. Ska man då ta bort dessa barn? De kräver ju mer uppmärksamhet och större insatser av sina föräldrar. 
Jag har en vän med dysmeli, många väljer att abortera dessa barn då det går att förutse. Fullt frisk förutom att hon saknar en hand. Rättvist? 

www.dysmeli.se

Jag säger det igen, alla får tycka som de vill men jag måste säga att jag blir oerhört provocerad då jag har många vänner med diverse egna diagnoser och barn med diagnoser samt eget barn med diagnos.  

Som sagt, fri abort är just det. Fri.  Tack och lov. 

Hur är din inställning till abort i det stora hela? Inte okej alls? Bara okej när det gäller friska foster?

Det är det lustiga i det här. Dom flesta som tycker det är hemskt att abortera sjuka foster, har inget emot detsamma på friska. Dubbelmoral när det är som bäst. 
 

Zeppelinmamma: så dålig jämförelse att det inte äns behövs något svar...

Kan inte helt säkert veta inna jag hamnat i den situationen men just nu tror jag att jag hade gjort abort.
Jag har ett barn med utv.störning och autism och skulle inte för allt i världen vilja vara utan honom men det är rent ut sagt skitjobbigt ibland och om jag kunde välja så skulle jag nog välja bort ett barn till med särskilda behov efter som de andra barnen redan får stå tillbaka mycket här hemma.
Men det finns ju massvis med saker som kan vara fel som man inte kan se på någa tester och skulle vi få ett barn till med något funktionshinder så får vi ju helt enkelt klara av det men hade jag valet så ja då skulle jag nog välja bort det barnet utefter den situationen vi är i nu