Trist förhållande - och nu har jag träffat en annan

Hej,
detta är kanske en klassiker, men jag är helt rådvill och uppskattar väldigt mycket om jag får lite tankar från någon annan.
Jag är en kille på 36 som har en relation sen 10 år. Vi har små barn och fint hus, vänner och ett bra liv.
MEN:
Jag har med min sambo aldrig känt att det är "kvinnan i mitt liv", men det har varit tillräckligt bra för att ändå fortsätta. Jag älskar henne, hon har ett stort och gott hjärta. Vi bråkar sällan, har trevligt tillsammans, har alltid saker att prata om, ger mycket tid tillsammans till våra barn, men vi har utvecklats åt olika håll. Det känns som vi lever olika liv - parallella liv, liksom bredvid varandra, inte MED varandra.
Under åren har jag utvecklats mycket med mitt jobb och blivit "framgångsrik", har massor med kontakter, resor och pengar. Min sambo däremot har varit arbetslös i flera perioder och har mest blivit en hemmatjej som inte bryr sig om utseendet eller klädstil eller nåt. Hon är dessutom ganska ointresserad av sex och har alltid varit. Vi har sex typ en gång om året vilket såklart är alldeles för lite!!
Jag har inte nöjt mig med det utan har under hela relationen träffat andra kvinnor vid sidan om och varit otrogen massor av gånger. Det är fel, det är inget jag är stolt över, men jag har ändå gjort det. Hon är helt ovetande om detta.

Sedan en tid tillbaka har jag träffat en annan kvinna - Johanna - som det känns väldigt bra med på väldigt många olika plan. Intellektuellt, sexuellt, socialt, etc. Jag skulle absolut kunna satsa på henne och leva lyckligt med henne. Vi matchar varandra mycket bättre än vad min sambo och jag gör. Jag tror hon kan vara just "kvinnan i mitt liv"

Nu tänker jag såhär: På ett sätt borde jag bara lämna min befintliga relation eftersom jag har varit otrogen och oärlig mot henne. Hon förtjänar en man som respekterar henne och som inte är otrogen och som passar henne bättre. Då skulle jag gå in i relation med min "nya" och förmodligen ha en livskamrat som passar mig bättre. Det skulle dock innebära att barnen får skilda föräldrar med allt vad det innebär.

Alternativ två är att jag skärper mig och slutar vara otrogen!  Att jag faktiskt ger min fina sambo och min familj en ärligt chans. Jag går mer än gärna till psykolog och jobbar med mig själv för att bli av med mitt destruktiva beteende. Men jag är ändå osäker på om min befintliga sambo är kvinnan i mitt liv. Kanske kan vi hitta en kärlek tillsammans...