Varför skall jag vara försörjningsskyldig för min sambo?!

Ja, har ni köpt möbler osv till ert gemensamma hem så har man som sambo rätt till hälften vid separation. Vem som betalat spelar ingen roll. Möbler ni haft innan är era egna.

Soc tänker inte på något särskilt sätt utan följer helt enkelt del lagstiftning som finns, som bottnar i ett samhälle där enheten "familj" var den ekonomiska grundvalen. Där man alltså förväntas försörja varandra i nöd och lust. Att det gäller även sambor är hur konstigt det än kan låta för den som har pengar och har en sambo som inte har det ett i grunden godhjärtat försök att så att säga legalisera samboskapet. Samma lagstiftning innebär ju också att den sambo som har oturen att den andra sambon avlider inte kan bli utkastad ur en gemensam bostad helt utan ersättning osv. Det finns plus och minus med allt.

Men att jag skall bli skuldsatt pga att han inte har inkomst är ju inte heller rätt? och vi är inte gifta utan enbart sambos och därmed egentligen inga avtal skrivna om att jag skall försörja honom.
Jag vill gärna hjälpa till, det är inte det. men det skulle vara förbaskat skönt om han hade någon form av inkomst då min lön inte räcker till alla räkningar och mat. vilket innebär att vi varje månad går back massor, eller snarare jag går back massor.
Och det känns ännu mer ruttet att han skall ha rätt till hälften om vi skulle gå isär då han som sagt inte stått för en krona.
Och bara för att man är sambos så innebär det inte att man har gemensam ekonomi heller.
Jag tycker väl helt enkelt att de iaf borde kolla på de utgifter man har som man inte kan bli av med innan de säger bestämt nej till hjälp.

Soc räknar på normen och tar inte hänsyn till lån, krediter, skulder eller sparande.

Jag sitter i samma sits som dig med ungefär samma lön, förutom att det i mitt och sambons fall finns utrymme kvar för sparande och finns marginaler kvar för att få lite vardagslyx. Men vi är också båda aktiva i att hålla nere utgifterna och de enda lån vi har är CSN. Sedan han vetat att han skulle komma att bli utan ersättning har vi också fixat billigare internetanslutning och bytt till ett billigare elavtal i samband med att bindningstiden gått ut.

Men vad gör din sambo för att ändra situationen?
Jag antar att han söker jobb och letar sysselsättning? Eller att han iallafall låter bli att göra av med pengar i onödan?
Han har ju om inte annat gott om tid att hitta billigare lösningar för vardagen och bör kunna ta hand om markservicen hemma.

Är det mer rättvist att jag som skattebetalare ska behöva betala för din sambo bara för att du är för snål för att försörja en personen som du har valt att bilda gemensamt hushåll tillsammans med?

Strunta i att försörja honom då. Sen blir det väl omvänt den dag du står med låg eller ingen inkomst.
Visst kan du välja att separera och allt som är köpt till det gemensamma hushållet ska då delas.

Ja, jag försvara inte systemet på något vis. Jag anser att myndiga människor borde betraktas som ekonomiskt fristående enheter tills de genom skriftliga avtal (eller äktenskap då eventuellt, fast jag tycker det är en smula förlegat också fast jag är gift och allt) kommer överens om annat. Helt oavsett om de lever själva eller med sju andra personer. Naturligtvis är det  skitjobbigt att försörja en annan människa helt och hållet och själv riskera ekonomiskt ruin på köpet. 

Jag bara försökte förklara hur lagstiftningen ser på saken, och varför det är så.  

Jag tycker det är en självklarhet att man försörjer sin sambo. Staten ska finnas för de mest utsatta. Min sambo har också varit arbetslös utan akassa under en ganska lång period. Självklart betalade jag allt då, kom inte på tanken att ens undersöka om det skulle vara på något annat sätt. Och det var när vi precis flyttat ihop så det var inte så att vi hade bott ihop i evigheter eller hade gemensam ekonomi eller någonting. Han får helt enkelt se till att skaffa en inkomst. Om han inte hittar något arbete så får han väl läsa någon praktisk eller teoretisk utbildning som leder till arbete och under tiden få CSN.

PÅ gott och ont så måste man behandla två människor som bor ihop i ett samboförhållande som en familj. Håll med om att det vore fullkomligt orimligt att vi skulle betala ut en massa bidrag till en familj med två personer där en tjänar 100 000 kr i månaden och den andra tjänar 0 kr. Då har ju familjen så att de klarar sig. Likaså har i så att ni klarar er.

Är man en familj så är man, och det finns både fördelar och nackdelar. Att flytta ihop ÄR en form av ekonomisk överenskommelse, oavsett om man har skrivit något mellan sig eller inte. Det är något som man måste informera sig om innan man flyttar ihop.

Om din sambo ser ut att bli långtidsarbetslös så tycker jag att det är en bättre lösning att ni separerar så att han får stå på egna ben och klarar sig på soc.

Jag är också av den uppfattningen.

Jag har billån också som måste betalas på men bilen kommer nu tas tillbaka istället eftersom att det inte kan betalas. Vi har även 2 barn som kostar och det är väl framför allt därför jag blir så arg. en lön på 4 personer är inte mycket, speciellt inte när mer än hälften av pengarna går till bara boendekostnader.
Problemet när jag blir av med bilen nu är att jag inte kan jobba heltid längre utan måste gå ner på ca 75% för att kunna ta mig till arbetet vilket innebär att vi kommer få ännu mindre pengar och ännu större skulder.Med tanke på att du som skattebetalare inom snar framtid kommer att få försörja oss alla fyra så är frågan vad som är bäst. Försörja 1 eller 4?

Och sen är frågan om det är rättvist att en människa som jobbat många år och skattat inte skall få någon hjälp.
Skulle han inte haft mig skulle han fått hjälpen ändå.