Varför skall jag vara försörjningsskyldig för min sambo?!

Jag tycker INTE att man ska kunna friskriva sig från försörjningsansvar. Det vore riktigt korkat och dyrt ur ett samhällsperspektiv. Känns det rimligt att vi skattebetalare för behöva slanta upp bara så att familjer inte ska behöva använda sina sparpengar när det blir tuffa tider? Nej du, det enda rimliga är att man tar ansvar för varandra inom en familj.

Att flytta ihop ÄR ett commitment. Oavsett hur man lägger upp ekonomin mellan sig.

Sambolagen innehåller väldigt många vettiga saker och den är en lag, inte ett avtal där man kan välja och vraka vilka delar man vill ha med.

Vill folk inte ta något som helst ansvar för varandra så får de leva separata liv med separat boende.

antagligen skulle han inte kräva mig på grejer som enligt lag är hans även fast jag köpt dem åt oss. men han har ändå rätt att göra det.
Och jag ärver inte min sambo om han skulle gå bort, om vi inte skriver testamenten. Så jag är inte säkrad på något vis om han går bort, mer än att hälften av grejerna är mina. Skulle vi vara gifta skulle allt tillfalla mig, förutom hälften av hans del som skulle gå till barnen i så fall. så det ser annorlunda ut som gifta. Gifter vi oss är vi säkra på så vis och ja då är vi en enhet och skall hjälpa varandra då vi skrivit kontrakt om det.
Som sambos är vi inte säkrade på något vis, men ändå ska jag betala allt för honom och se till att han har en skälig levnadsstandard?

Jag tycker att systemet borde ändras lite och att mans kall kunna välja om man vill vara varsin enhet eller en enda enhet vad gäller ekonomi. Skulle någon av oss ha barn sen tidigare så blir det ju fel om respektive skall behöva försörja det barnet som man faktiskt inte är försörjningsskyldig till.
Som vuxen individ 18 eller efter skolgång så är man myndig och skall stå för sig själv. fram tills man träffar någon så kan man luta sig tillbaka igen? Det är inte ett barn jag lever med som jag måste hjälpa, det är en vuxen människa, en myndig människa och egen individ.

Jag tycker att det är tråkigt att det i flera fall runt i sverige är familjer som går isär just pga ekonomi. de har inte råd att leva ihop längre, men kanske blir tillsammans igen när ekonomin ser bättre ut. Jag tycker framförallt synd om barnen i dessa fall.

antagligen skulle han inte kräva mig på grejer som enligt lag är hans även fast jag köpt dem åt oss. men han har ändå rätt att göra det.
Och jag ärver inte min sambo om han skulle gå bort, om vi inte skriver testamenten. Så jag är inte säkrad på något vis om han går bort, mer än att hälften av grejerna är mina. Skulle vi vara gifta skulle allt tillfalla mig, förutom hälften av hans del som skulle gå till barnen i så fall. så det ser annorlunda ut som gifta. Gifter vi oss är vi säkra på så vis och ja då är vi en enhet och skall hjälpa varandra då vi skrivit kontrakt om det.
Som sambos är vi inte säkrade på något vis, men ändå ska jag betala allt för honom och se till att han har en skälig levnadsstandard?

Jag tycker att systemet borde ändras lite och att mans kall kunna välja om man vill vara varsin enhet eller en enda enhet vad gäller ekonomi. Skulle någon av oss ha barn sen tidigare så blir det ju fel om respektive skall behöva försörja det barnet som man faktiskt inte är försörjningsskyldig till.
Som vuxen individ 18 eller efter skolgång så är man myndig och skall stå för sig själv. fram tills man träffar någon så kan man luta sig tillbaka igen? Det är inte ett barn jag lever med som jag måste hjälpa, det är en vuxen människa, en myndig människa och egen individ.

Jag tycker att det är tråkigt att det i flera fall runt i sverige är familjer som går isär just pga ekonomi. de har inte råd att leva ihop längre, men kanske blir tillsammans igen när ekonomin ser bättre ut. Jag tycker framförallt synd om barnen i dessa fall.

Jag tycker att det skulle vara mer tragiskt om folk avstod från att gifta sig pga att det innebar att man fick försörjningsansvar. Vill du ha den extra tryggheten i form av arvssituationen så får du skriva avtal eller gifta dig. Men visst innehåller sambolagen även trygghetsaspekter!

Att man kan välja att göra en bodelning när ett samboskap avslutas är en stor trygghet!

Vilken trygghet skulle existera om du flyttade ihop med en person och ni av praktiska skäl fördelade ekonomin så att han köpte alla möbler medan du betalade maten. Så tar det slut mellan er. Utan sambolagen så skulle han få behålla möblerna och du skulle stå på bar backe eftersom ni hade ätit upp dina separata privata pengar och investerat hans. DÄRI ligger det en enorm trygghet i sambolagen. Man kan fördela utgifterna som man vill under förhållandet och ändå ha tryggheten i andra änden att man inte står där på bar backe bara för att man valde att stå för olika typer av utgifter.

Det är faktiskt både rättvist och tryggt att man kan göra en bodelning efter ett samboskap.

Visst kan det kännas orättvist men tänk då på att de som går på soc för att de inte har någon inkomst alls i hushållet har betydligt mindre pengar än vad ni har. Om ni nu ligger under normen varje månad och har det så dåligt ställt som du menar så har ni ju rätt till en komplettering. Om inte så kanske ni ska vara glada att ni har det bättre ekonomiskt än dem som har det som sämst. Hela systemet går ju ut på att det är den absolut sista instansen om man absolut inte har några andra möjligheter till försörjning. För många kan det innebära att man får flytta till en mindre bostad, inte har möjlighet att har bil alls etc. Ni har ett eget ansvar att planera er ekonomi och ha en buffert för framtiden och som det ser ut nu så klarar ni er. När ni inte gör det, finns det hjälp att få. 

Säg vem försörjer inte sin sambo. Du börja ställa krav på motprestationer. Oavsett om det gäller jobbsök, hemmajobb eller blåsjobb.

fast det blir ju inte rättvist i alla lägen. Jag lägger hela min lön på oss, det vi behöver och det vi äter. han drar inte in någonting och ändå skall han få hälften? nä rhan inte bidragit något?
Då kan man ju lika gärna bli tillsammans med en rik människa, bo ihop 1 år och sedan göra slut och få hälften av sakerna han köpt. även fast personen inte haft inkomst på hela tiden eller hade någonting innan. det är givetvis bra om ena köper mat och andra annat, men i minn fall är det ju jag som betalar man och allt annat.

Den trygghet jag skulle ha utan sambolagen är att det jag hade innan vi flyttade ihop fortfarande är mitt och det vi köper gemensamt är hälften mitt. Jag tycker att när man gifter sig så får man en trygghet om ena går bort, men också en risk i att betala ifall ena inte har inkomst. gifta i nöd och lust.
sambo skall inte ha dessa krav anser jag för man har ju ingen trygghet i det.

Och det är inte alls roligt att veta att jag skulle klarat mig bättre om jag inte valt att vara sambo. när man flyttar ihop så är det ofta för att dela på kostnaderna istället för att stå för dem själv. men med facit i hand så är det en fruktansvärd dålig affär att flytta ihop och bli sambos. Överväger starkt att gå isär och skita i det och aldrig mer bli sambo med någon igen.
Kul när ens sambo kan se till att jag förlorar allt jag jobbat hårt med att bygga ut. Hejdå bilen, hejdå huset och allt sparande.

fast det blir ju inte rättvist i alla lägen. Jag lägger hela min lön på oss, det vi behöver och det vi äter. han drar inte in någonting och ändå skall han få hälften? nä rhan inte bidragit något?
Då kan man ju lika gärna bli tillsammans med en rik människa, bo ihop 1 år och sedan göra slut och få hälften av sakerna han köpt. även fast personen inte haft inkomst på hela tiden eller hade någonting innan. det är givetvis bra om ena köper mat och andra annat, men i minn fall är det ju jag som betalar man och allt annat.

Den trygghet jag skulle ha utan sambolagen är att det jag hade innan vi flyttade ihop fortfarande är mitt och det vi köper gemensamt är hälften mitt. Jag tycker att när man gifter sig så får man en trygghet om ena går bort, men också en risk i att betala ifall ena inte har inkomst. gifta i nöd och lust.
sambo skall inte ha dessa krav anser jag för man har ju ingen trygghet i det.

Och det är inte alls roligt att veta att jag skulle klarat mig bättre om jag inte valt att vara sambo. när man flyttar ihop så är det ofta för att dela på kostnaderna istället för att stå för dem själv. men med facit i hand så är det en fruktansvärd dålig affär att flytta ihop och bli sambos. Överväger starkt att gå isär och skita i det och aldrig mer bli sambo med någon igen.
Kul när ens sambo kan se till att jag förlorar allt jag jobbat hårt med att bygga ut. Hejdå bilen, hejdå huset och allt sparande.

Men grejen är ju den i detta fall så är det inget VI. Det är jag och tre barn i stort sett då jag har allt ansvaret som det blir. Jag har ansvar att se till att han har det bra och att barnen har det bra. att alla får kläder som de behöver. men jag själv får sitta med trasiga. Se till att vi har ett hem, men sitter med skulder och kommer snart bli av med allt, bara för att sambon inte har inkomst.
Bil behövs som sagt i arbetet och utan den kan jag jobba max 75% vilket innebär annu mindre pengar och då måste vi få hjälp. och då betydligt mer pengar än om de skulle hjälpa honom idag.
Vi hade en buffert, eller jag hade en buffert, den är borta. vi trodde ju aldrig han skulle vara arbetslös såp länge.