Hur var det att vara barn på 60-talet?

Anonym (Jobbigaminnen)

Äldre 24 May 16:19
40 svar

Citera Återställ Anmäl

Hur var det att vara barn på 60-talet?

Jag växte upp i " fint hem" - men hade det inte så bra hemma. Min mamma som var pastorsfru och hemmafru var psykiskt svag, labil och pedant. Både jag och mina bröder fick smisk på bar stjärt om vi "varit stygga" - vilket kunde vara det mesta. Mamma slog och pappa satt och tittade på. Det gjorde ont och var väldigt förödmjukande. Jag var sängvätare och var tvungen att använda plastbyxor och cellstoff ända upp i tonåren för mamma var så rädd att sängen skulle förstöras av kiss. Vi kunde även få ha blöjor på oss för att få skämmas, bröderna också fast de inte kissade på sig. Skamvrån. Mamma valde mina kläder alltid. Jag hade nästan bara blusar och kjolar och klänningar. Håret fint i fläta.
Anonym (Jobbigaminnen)

Äldre 24 May 16:46

#20

Citera Återställ Anmäl

lövet2 skrev 2012-05-24 16:39:37 följande:
Jag såg aldrig i min barndom något barn som fick en örfil. Däremot tror jag det var mer vanligt att mindre barn fick "smäll på stjärten". Då lades de över knät och byxorna drogs ner. Det här var också det vanligaste som mammorna hotade med, vid sidan av "Vänta bara, tills pappa kommer hem!".

Annars tycker jag det är svårt att säga, hur synen på barn var. Jag var så liten på 60-talet, så jag minns bara småglimtar. Men jag vet att det var självklart att när det det kom besök, så var det de vuxna som fikade. Vi barn fick äta resterna efteråt, om vi varit "snälla" och låtit de vuxna fika i lugn och ro.

Jag och mina syskon sattes också i Söndagsskola från 5 års ålder. Visserligen var mina föräldrar högst oreligiösa, men jag tror de tänkte att det skulle vara karaktärsdanande på något sätt. Många fritidssysselsättningar för barn var nog just tänkta så. Det viktigaste var inte att barnen skulle tycka det var roligt, utan det viktigaste var att det var nyttigt eller bra för karaktären.

Det var inte bara mindre barn som fick smisk. Vanligt ända upp i tonåren i vårt umgänge.
Anonym (Jobbigaminnen)

Äldre 24 May 16:46

#21

Citera Återställ Anmäl

lövet2 skrev 2012-05-24 16:39:37 följande:
Jag såg aldrig i min barndom något barn som fick en örfil. Däremot tror jag det var mer vanligt att mindre barn fick "smäll på stjärten". Då lades de över knät och byxorna drogs ner. Det här var också det vanligaste som mammorna hotade med, vid sidan av "Vänta bara, tills pappa kommer hem!".

Annars tycker jag det är svårt att säga, hur synen på barn var. Jag var så liten på 60-talet, så jag minns bara småglimtar. Men jag vet att det var självklart att när det det kom besök, så var det de vuxna som fikade. Vi barn fick äta resterna efteråt, om vi varit "snälla" och låtit de vuxna fika i lugn och ro.

Jag och mina syskon sattes också i Söndagsskola från 5 års ålder. Visserligen var mina föräldrar högst oreligiösa, men jag tror de tänkte att det skulle vara karaktärsdanande på något sätt. Många fritidssysselsättningar för barn var nog just tänkta så. Det viktigaste var inte att barnen skulle tycka det var roligt, utan det viktigaste var att det var nyttigt eller bra för karaktären.

Det var inte bara mindre barn som fick smisk. Vanligt ända upp i tonåren i vårt umgänge.
Anonym (Jobbigaminnen)

Äldre 25 May 08:43

#27

Citera Återställ Anmäl

Barn skulle synas men inte höras. Man fick ha "finkläder" när mamma ville det och det var hon som bestämde vad man skulle ha på sig. Barn uppfostrades offentligt utan att någon reagerade, man kunde få en dask i stjärten i affären. Om jag använde fula ord så fick jag smisk eller fick munnen tvättad med tvål. Skamvrån kunde jag få stå i.
Anonym (Jobbigaminnen)

Äldre 25 May 16:05

#29

Citera Återställ Anmäl

Jag var rädd för vuxna för de var inte snälla.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur var det att vara barn på 60-talet?

Hur var det att vara barn på 60-talet?

INNEHÅLL