Forum Änglasyskon - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • äldre syskon till änglabarn, hur hantera??

    Fre 25 maj 2012 10:22 Läst 4034 gånger Totalt 4 svar
    Fre 25 maj 2012 10:22

    vi förlorade våran dotter nu den 22maj, fullgången tid. hon hade tydligen varit död i magen 2-3dagar men vi fick reda på det samma dag som hon föddes, vår äldsta son var med när vi fick dödsbeskedet. han är endast 12år gammal, känns tungt att han fick veta det så och se mig gråta rekt ut på det viset. vi fick åka hem och berätta för de andra barnen innan hon föddes. de är i åldrarna 9,7 och 4. de grät men vi lovade att de skulle få komma och se henne sen. vilket de oxå fick. hon föddes på natten och de kom på förmiddagen och fick krama henne hålla henne pussa henne klappa henne o bara vara med henne. 
    vi kom hem senare den dagen, efter vi lämnat henne till sjukhusprästen..
    denna vecka tvingar vi ingen av dem till skola eller fritids..
    igår valde 9åringen att gå till skolan de andra ville vara hemma än.. han gick till kuratorn (min man pratade med kuratorn innan) nästa vecka ska de gå alla tre syskon som går i skolan dit.   idag ville dottern på fyra till dagis trots hon varit vaken och gråtit halva natten.. hon ville vi skulle väcka hennes syskon och gråta allihop men vi höll om henne då hon ville. ja hon visste inte vad hon ville..
    detta är så svårt hur ska vi möta barnen i sorgen, det är så jobbigt att se dem sörja, vi vet ju hur ont det gör och det gör ju lika ont för dem.. och enda infon jag har är det jag lärt mig på jobbet (är barnskötare på en förskola så jag har ju självklart mött barn med sorg där men detta är inte samma jag delar ju mina barns sorg) samt fick vi en bok med hem som vi läser och försöker ta till oss tips..

    någon som gått igenom samma?? som vill berätta hur ni gjort....vi känner oss så ensama trots många runt om oss delar vår sorg    

  • mamma al
    Visa endast
    Fre 25 maj 2012 10:39 #1

    Beklagar er sorg{#emotions_dlg.flower}. Jag är ingen expert men jag tycker att det låter som att ni gör helt rätt. Ni är lyhörda mot era barn och tröstar när det behövs.

    Sorg kommer och går. Jag tror att det fungerar så för att man som människa ska orka. Mitt tips är att ni låter vardagen rulla på så gott det går och tillåter er att sörja när sorgen tränger på. Alla känslor är ok. Man får även vara glad och skratta och leka och busa. Man sörjer inte mindre för det. Speciellt barn behöver få gå ut och in i sorgen.

  • Sön 27 maj 2012 18:43 #2

    vi förlorade vårt 3e barn Carolina i magen i mars iår. Vår 7,5 åring grät mycket och har frågat såååå mycket. Ex hur kunde ni veta att hon var död i magen? Hon har velat ha all information och fakta direkt. Hon grät direkt när vi berättade men sen har hon mer velat ha fakta och så.

    Vår son som blir 6 i början av augusti var till en början jätteledsen. Orkade inte se vår Caraolina. Grät sig igenom namncermoni och begravning. hemma satte han händerna för öronen när vi pratade om Carolina.  För honom var det jättejobbigt att prata om lillasyster. Han hade ju längtat sååå mycket efter att bli storebror. Vi pratade med specialedagogen på hans förskola och hon tyckte bara att vi skulle finnas där och visa att det är inget konstigt att prata om Carolina. Ca 3 veckor efter att Carolina föddes började han prata. Sen har han pratat och pratat och pratat. Sett på bilder för det ville han inte heller först.  Frågar och "ser" Carolina lite här och där. Ex igår såg han henne i en galleria. Hon köpte tydligen lego ;)

    Sonen har berättat på förskolan och pratar med alla om Carolina medan dottern inte pratat med sina vänner eller med fröken eller någon, bara med oss 

    Dottern går i ettan och där frågade fröken om dottern ville att hon skulle berätta för klasskamraterna och det ville dottern så de pratade om det en dag när dottern var ledig tydligen    


    Anja 2004 Olle 2006 Ängeln Carolina 2012
  • Sön 27 maj 2012 18:56 #3

    Vill bara säga att vi inte gjort något särskilt utan bara pratat mycket om Carolina så att det inte blir något konstigt. Vi har gråtit tillsammans etc. Carolina är en del av vår vardag och självklar familjemedlem för barnen nu. I början lät vi barnen göra det de ville ex se Carolina eller inte. 7 åringen har sett hela henne och 5 åringen har bara sett händerna i verkligheten. De fick rita teckningar att lägga i kistan och köpa varsin present att lägga med. Det blev en nalle och en snuttefilt. Det enda de inte fick välja var att vara med på begravningen eller inte. Där bestämde vi att de skulle vara med helt enkelt


    Anja 2004 Olle 2006 Ängeln Carolina 2012
  • Lindse­y Egot the only one
    Visa endast
    Lör 18 aug 2012 01:28 #4

    Ni ska vara raka och ärliga i era svar och bara svara på dom frågorna barnen ställer men även prata om barnet ni förlorade som om barnet är en del av familjen.
    Sedan bearbetar barnen allt efter sin mognad och det kan komma nya frågor efter något/några år pga att barnens mentala utveckling har mognat och nya tankar kring döden har dykt upp. En bra bok är
    "Jag känner en ängel" av författaren Cecilia Svensson. En jättefin barnbok där man pratar om änglar på ett enkelt sätt.
    Sedan för Er föräldrar är boken "Barn i sorg" av författare Atle Dyregrov en jätte bra handbok som ger Er mer förståelse för syskonens reaktioner i deras sorg. Sedan finns även randiga huset. www.randigahuset.se
    Där kan du läsa mer och där finns det även samtalsgrupper för barn där de får träffa andra som förlorat syskon.

    För Er som föräldrar finns www.vsfb.se

    Men det viktigaste är att inget är tabu att prata om. Jag beklagar verkligen!

    Kram

    www.lindaefraim.com

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll