Fan va gött att din dotter e så redig.
Du tror inte risken är att alla andra hinner ikapp och du då kommer bli besviken istället när hon är som alla andra eller att hon själv får prestationsångest för att du förväntar dig att hon ska va så duktig?
Oavsett ser jag det som ett gott tecken att du uppfostrar en bra människa som kommer lyckas i livet och tjäna in skattepengar till mig =)
Jag har ett barn som via en utredning hos psykolog (som om vi inte visste det sedan tidigare) visat sig ha en extremt hög intelligenskvot om man ska gå på intelligens. (en bra bit över inträdeskravet till Mensa)
Det är ju jättebra om man ser till hur omgivningen ser på det här med att vara intelligent, men det är banne mig ett straff när du inte kan träffa andra som är lika intelligenta (Asperger) och känslan av att vara annorlunda och tagen ur ett större sammanhang är rent nedbrytande. Att vara duktig på att klä sig, ta hand om sig är jättebra men man måste ta ett särbegåvat barn på allra största allvar och ge det även anat så det inte känner sig ovanlig och udda. Mitt barn mår dåligt av att ha det så, skolan blir för lätt, få lärare matchar hen och det blir jobbigt med jämnåriga som inte förstår eller som tycker hen är alldeles för konstig för att kunna ingå i gruppen.
TS, de flesta treåringar i vår vänkrets är ungefär som ditt barn. De kan mycket och lär sig varje dag. Du har en helt normal treåring.
Jättekul att din dotter är så duktig (jag har dock ingen koll på alls vad 3-åringar brukar kunna). Men varför känner du stolthet? Jag undrar för att jag verkligen vill veta, det är ingen pik.
Jag trodde stolthet hörde ihop med aktiva val, att välja det som är snällast eller bäst, kanske minst osjälviskt eller det som visar mest omtanke. Jag kan inte förstå känslan stolthet i sammanhanget 'mitt barn kan'. Har bekanta som använt ordet stolt p.g.a deras barn kunde gå vid 10 månaders ålder, som om de inte hade varit stolta om han varit 12 månader.
Hade du inte känt samma stolthet över din dotter om hon inte klarat av att göra dessa saker förrän hon var 5 år?
min dotter fyllde tre häromdagen. Hon kan förvisso gå på toa själv, klä av och på sig själv, borsta tänder och jadajada, men hon kan inte alfabetet och definitivt inte räkna till 100. Hon räknar till 12. kan peka ut vilken bokstav familjemedlemmars namn börjar på och även skriva ett par bokstäver. men hon är ganska sen i talet, mkt bebisdaddande än. Jag har en sen 3-åring!!!
Jag har själv inga barn.. Men jag måste säga att en 3 åring som kan så mkt och bla alfabetet drar nog allt jag hört.. Helt osannolikt är det säkert inte.. Men nä.. Jag kan inte tro det!
Det känns som att du gick lite för långt med en hel del som står ovan.. Och har du nu mot all förmodan inte gjort det så ber jag om ursäkt.. Men det låter helt otroligt! Bara en sån sak att skala potatis.. När du skriver det så, så ser jag det som att hon skalar med kniv och gaffel?
Och sen har jag aldrig hört att så små barn förstår ironi.. I viss mån är det fullt möjligt.. Men när du skriver så som du gör ovan, så är det som att hon alltid är väldigt med på skämten..