Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?

jag tror att a och o är att man är trygg i sin roll som förälder, inte lyssnar så mycket på vad andra tycker och tänker. Jag har alltid fått höra att jag har så trygga och lugna barn, vi har en superbra relation och nu när vi väntar den tredje så har vi så många gånger fått höra "åh va roligt, ni är så fina föräldrar och har så fina och väluppfostrade barn" vi har alltid fått kommentarer om hur duktiga barnen är, hur självständiga och orädda dom är och hur snälla, hjälpsamma och tacksamma dom är, och hör nu och häpna ;

Jag har valt bort amningen för jag gillar inte att amma,
Jag har valt bort samsovning för jag vill inte, kan inte samsova. 
Jag har från dag ett som vanligt varit i stallet osv, utan bebi,s och lämnat pappan som det han faktiskt är PAPPA. 
Jag har tidigt börjat med fasta rutiner vad gällande sovning, mattider osv.
Jag har valt bort sja och bärselel och väljer hellre vagn eller ett täcke på golvet.   

Jag är inte den där mamman som bär sin bebis jämt och som knappt kan åka hemmifrån och lämna bebisen hos sin far, jag(vi) är trygg i min(vår) roll och det tror jag man kommer långt på för jag(vi) har aldrig haft något problem med anknytningen och jag har aldrig upplevt mina barn som osäkra eller ledsna på något vis.

såå.. man ska lita på sig själv sin magkänsla och kärleken man känner för sitt barn, ej på vad folk tycker man ska göra respektive inte göra. Är du trygg och lugn och bekväm i din roll får du ett barn som blir trygg oxå! Och jag tror att anknytningen främst bygger på trygghet och det finns många sätt att nå trygghet på, men det skall funka för just dig och ditt barn!          

missade att det gällde äldre barn oxå, men jag tycker ändå det samma, är man en trygg förälder så får man trygga barn och därigenom en god anknytning. Jag tror på att ställa krav, naturligtvis i relation till barnets ålder jag lär barnen klä sig själv i tidig ålder och städa sina rum. Säger jag att nått skall göras förtsätter jag att det görs, utan gnäll, säger jag att dom skall gå och lägga sig så skall dom göra det utan tjat och bokläsning.

 Jag tror på frihet under ansvar jag vaktar inte på allt dom gör när dom börjar komma upp i några år, och jag låter dom vara ute själv, gå hem från skolan själv i tidig ålder osv
jag tror på tydliga gränser för vad som är ok respektive inte, bryter dom regler så får dom tydligt veta att det var fel inget mjekande eller velande i rollen som förälder i de situationerna!

Det förutsätter ju att barnen från tidig ålder förstår att gränsöverskridning för konsekvenser för att dom skall kunna få större frihet och därefter ökad mognad och förståelse.  

När det kommer till barnomsorg så är jag en sån som inte skulle kunna ha barnen 7-17 fem dagar i veckan utan jag ser till att jobba på ett sådant sätt så att dom inte behöver vara hos dagmamman mer än ett snitt på tre till fyra dagar i veckan och helst inte innan halv åtta eller efter halv sju. Nu jobbar jag inom vården så det är ganska lätt att lösa.. Jag tror att hemmatid med föräldrarna är viktigt, men jag tycker det är minst lika mycket att barnen kan vill och vågar leka självständigt , ute och inne utan en förälder i omedelbar närhet.

Allt ovan bygger på trygghet och ömsesidig respekt och kärlek och det i sin tur en bra och trygg kontakt mellan barn och förälder 
  

haha "efter halv sju" ska igentligen vara efter halv fyra