Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?

Jag har svarat på signaler, helt enkelt. Är hon ledsen i vagnen så är det självklart att jag lyfter upp henne och knyter fast henne på mig istället. Vill hon amma i ett dygn så får hon det, jag kommer att fortsätta svara på detta genom att låta henne sluta amma själv. Hon får bröstet då hon känner att hon har det behovet, oavsett vart vi befinner oss. Hon är inte redo för att lämnas bort längre stunder till någon, alltså lämnar jag inte bort henne på det viset. Däremot är hon gärna ensam korta stunder med mormor just nu (ett år), så då får hon vara det. Hon skiner dock upp de gånger jag kommer tillbaka, men är inte ledsen då jag är borta typ i 20 minuter för att fixa med något, eller att mormor helt enkelt säger: "jag tänkte gå till affären, kan jag ta med henne så får du göra ... istället". Mormor går nämligen bra, men ingen annan, men mormor träffar hon i princip dagligen och jag är ensamstående.

Jag har klurat för att kunna vara hemma i två år med henne då hon fortfarande vill ha mig i närheten jämt. Jag låter heller ingen annan ha henne i famnen om hon inte vill. Började hon gråta hos någon annan tog jag tillbaka henne omedelbart och vill hon inte gå till någon annan från min famn så talar jag om att hon tyvärr inte vill, att folk tjatar om att vänja skiter jag i, hon har inget behov att vänjas vid saker, det kommer när hon vill. Hon har aldrig velat sova ensam, så därför samsover vi, hon får också bröstet då hon vaknar nattetid för att hon vill och känner sig trygg med det.

Är hon ledsen tröstar jag henne, men jag har även nu börjat säga att "jag vet att du vill krama katten, men katten vill vara ifred" osv. Jag bekräftar henne när jag kan alltså, men försöker förklara att man inte kan få allt.