Jag hade en älskarinna 1 år ca. Hon är gift och jag har sambo. Vi bodde ganska nära varandra så det var smidigt att kunna ses! Numera har jag ingen så jag har öronen utfällda och hoppas träffa nån igen.
Längsta jag har haft en kvinna är sedan 2005 hon var gift och jag var singel, vi träffas fortfarande då och då. Ingen har kommit på oss än även om det varit nära ett par gånger.
Vi träffades genom jobbet först och har behållit kontakten. Hon är fortfarande tillsammans med samma man hon hade när vi träffades först. Det har gått upp och ner i frekvens när vi träffas men som minst någon gång per månad.
Men om man ex träffas på jobbet. Hur fasen går man från arbetskollegor till att börja ligga?
Vi blev påkomna för andra gången rätt nyligen :( Två dagar där jag tänkte att nu är han MIN. Äntligen! Jag vet att han hellre hade stannat med sin fru men om hon nu fått nog...ja då är han min. Bara min.
Två underbara dagar ihop...sedan ringde hon. vet inte vad hon sa men han hyssjade åt mig...hörde han prata med henne, säga att han älskar henne, att han givetvis inte är hos mig utan på jobbet...sedan när han lagt på vände han sig till och sa jag älskar dig också det vet du, sen hade vi sex och sen gick han:( Så jäkla sugen på att outa hela skiten... En tredjedel av mitt liv har jag gett honom. Hela mitt vuxna liv då jag hade studentmössan på första gången vi träffades :(
Om du hade sett "min" mans fru hade du förstått att jag bara kan vara andrahandsval. Alltså jag ser bra ut, men inte så bra som henne. Hon har liksom allt...hela paketet. Smart, välutbildad, snygg, stil, klass, framgångsrik, överklass...allt.
Han har berättat att han behöver oss bägge i livet och skulle må jättedåligt utan någon av oss. Han visar sig gärna med mig fast inte där vi bor eller till folk som skulle kunna berätta för hans fru. Jag har träffat ett antal av hans vänner och anställda som vet om att vi är ett par.
Jag håller på med idrott...men det går ingen vidare för jag får följa hans schema så vi kan ses. En del av träningen sköter jag för den kan jag köra lite när som helst på dygnet men har ofta fått skippa mycket av resten. Min tränare har droppat mig flera gånger, sagt att du får inte gå match utan att träna/sparra ordentligt. Jag tänker inte coacha dig när jag har andra som verkligen vill satsa och dyker upp på träningarna osv.
Det låter så härligt när man läser om era älskarinnor ni har/haft. Jag själv önskar man hade en, men eftersom jag inte varit ute i svängen på ett tag så vet ja inte ehur man ska gå tillväga så att säga. Jag är en kille på snart 39 år, börja nästan känna att jag är för gammal.
Ja det finns barn. Hus, semesterhus, bilar, båt osv osv. (Jag är inte intresserad av hans pengar). Han köper ofta grejer till mig men skulle hellre vilja ha mer tid än fler grejer. Är inte så värst brydd om mode, kläder, smycken och sån skit. Jag fick ett ps5 i julklapp det var alldeles för dyrt men det gjorde mig jätteglad. Inte så glad som att ha egna barn och en egen man men ändå ett ps5.
Vi är väldigt olika hon och jag ja. Han kan vara sig själv med mig, behöver inte tänka på att bete sig korrekt, jag låter honom äta vad han vill, jag äter oftast nyttigt själv men jag ser alltid till att läsk och öl i kylen (dricker inte läsk eller alkohol men han gillar läsk och öl) eller att vi äter skräpmat ihop (Är min stora last...fast utan läsk och utan pommes). Så han har mycket ångest i sitt äktenskap och den typen av fint umgänge, känner sig otillräcklig, som att han bara skådespelar. Bara jag vet och accepterar hur osäker han är innerst inne.
Jag har försökt bryta mig loss och tänkt att jag skall gå på dejt med någon. Han har ju en fru så det är inte fel resonerar jag. Har pratat med några killar över nätet och sedan träffats och direkt tänkt "nej tack". Har inte blivit något. Är inte intresserad av någon utan längtar bara efter honom hela tiden.
Att skaffa barn med någon annan känns avlägset. Han är väl trots att han är gift mannen i mitt liv. Hade en pojkvän innan honom som jag var med, men som dumpade mig efter att vi hade haft sex ett par gånger. Sedan träffade jag honom och det har vart han och oss sedan dess. Minus några gånger när jag sagt att det är nog nu jag pallar inte mer och lämnat.
Då ringer han eller är på dörren...spelar ingen roll hur arg och besviken jag än är på honom, är han vid dörren smälter jag. Gråter han så smälter jag. Säger han att han älskar mig, behöver mig smälter jag. Allt känns ok bara jag vet att jag får ha honom hos mig 5 minuter.
Han stannar givetvis oftast mycket längre än så men ibland har han bara haft 5 minuter. Kört alldeles olagligt fort från jobbet, parkerar tvärs över två rutor, springer ur bilen, rusar upp för alla trappor... Så kysser han mig och har sex med mig i min hall. Kommer och sedan håller om mig hårt en minut eller två och säger jag älskar dig till mig för att sedan skynda sig iväg. Just de 5 minuterna är vad som får honom att orka med livet, de bästa 5 minuterna på hans dag. 5 Minuter där han får vara sig själv med mig.
Ja lite tragiskt är det allt men jag kan samtidigt förstå att du är djupt förälskad i denna man. Och införstådd med att han aldrig blir din fullt ut.
Men ett barn med honom hade kanske det du behöver.... få en del av hans barn i ditt liv....ett kärleksbarn.
Han hade ju inte lämnat dig för att du vill ha ett barn med honom som du själv tar hand om. Mest så du inte står helt ensam när du blir gammal... när han har sin familj kvar om du förstår hur jag menar.
Hur gamla är ni?
Ja, massa barn växer upp utan pappor tyvärr. Tror du det är något ett barn mår bra av? Att sen kanske få veta under vilka omständigheter han/hon blev till och undra varför pappan valde bort just honom/henne och inte halvsyskonen..o.s.v o.s.v.
Och detta bara för att älskarinnan inte skulle behöva känna sig så himla ensam när mannen drog för gott??!
Jag hoppas hoppas att hon inte är så jävla självisk!
Vill inte göra så mot honom. Han skulle bli jättestressad. Han har redan väldigt mycket stress i sitt liv, just från sin fru och familj, alla krav på hur han skall bete sig osv. Att alltid behöva hålla masken och inte kunna slappna av som han kan göra med mig. Han har panikångest, sömnproblem, ångest, högt blodtryck mm.
Men det är en sorg det där...hans fru har han gett barn jag fick ett ps5. Hon får med honom att resa vart hon vill i 2 veckor...jag får följa med när han åker i jobbet 4 dagar. Så lite så, känner mig nedprioriterad.
1 år varade min affär. Blev påkomna en gång men fortsatte ändå sporadiskt. Inte för att vi inte visste det var fel men för att vi hade så svårt att låta bli varandra.