Jag regarerar på att det är så många här som har väldigt "arga" brev, eller liksom ifrågasättande. Jag respekterar vårdyrket otroligt mycket och vill att de ska veta att jag tycker de gör ett fantastiskt jobb.
Mitt förra förlossningsbrev för tre år sen jämfört med mitt nuvarande:
2015:
Ida Eglund, 84xxxx-xxxx (omföderska)
Min man heter Mathias (tfn: 07xxxxxx)
Nu är det dags att föda vårt andra barn (vi vet inte kön denna gång) och vi är tacksamma att vi fick en fin och trygg uppfattning om personalen för drygt tre år sedan när vårt första barn skulle födas. Dock var det en ganska komplicerad födsel då epiduralen gjorde att värkarbetet stannade av och lillan inte ville komma ner helt. Trots detta fick jag krystvärkar alldeles för tidigt och det tog slut på mina krafter. Hon kom ut med sugklocka tillslut.
Min förra förlossning bär jag ännu med mig som ett trauma. Jag var totalt uppgiven och hade inga krafter kvar. Efter att tre sköterskor legat på min mage och pressat samtidigt som lillan drogs ut var jag helt knäckt. Jag missade första timmarna med henne för att jag inte orkade vara vaken ens. Jag kunde inte vara lycklig. Jag är livrädd att det ska återupprepas denna gång. Jag vill se moderkakan och när barnet vägs och mäts, prata med mig så jag är med mentalt också.
Vi skulle önska oss att barnmorskan som ska förlösa oss är lugn och positiv, men inte rädd för att säga till. Det är trots allt barnmorskan vi kommer lita mest på. Vi vill ha information hela tiden om vad som händer och hur det ser ut i skedet. Det är oerhört viktigt för oss båda att barnmorskan eller sköterskan kommunicerar med Mathias också vad som händer och vad han kan göra för att hjälpa. Mathias är min största trygghet, använd gärna honom i ert arbete.
Jag är en riktig känslomänniska, jag tar in andras energier enormt snabbt och är lättpåverkad. Kom gärna in till mig som en lugn och positiv hjälp.
Jag vill inte behandlas som en omföderska, alltså att ni tar för givet att jag klarar mig. Jag är om möjligt ännu osäkrare denna gång. Mitt självförtroende från förra förlossningen är mycket lågt och jag behöver bli påmind om att slappna av, andas och att allt faktiskt går bra, (att jag gör rätt!) Påminn mig ofta!
Jag fick inte ordning på lustgasen förra gången då värktoppen kom alldeles för snabbt inpå, trots CTG-övervakning. Antingen hjälpte lustgasen för sent eller så fick jag överdos. Därför önskar jag den här gången att någon av er sitter med mig i många värkar och guidar mig att använda den rätt.
Jag är inställd på att klara av den här förlossningen utan epidural, men är öppen för alla vändningar som kan komma att ske. Men för att det ska gå så bra som möjligt utan medicinska smärtlindringsmetoder behöver jag bli påmind om att slappna av, andas, dricka, röra på mig och fokusera på pausen efter i stället för själva värken.
Jag har varit i kontakt med specialistmödravården här på Danderyd ang bristning vid förra förlossningen. Läs gärna noga vad vi kom överens om där.
Påminn mig att byta ställning väldigt ofta. Jag blir lätt bekväm med att ligga ner och vila. Hjälp mig på plats om det behövs. Förlossningspallen upplevde jag som ett mycket positivt redskap sist.
Jag är en riktig lågblodtryckare J Förra förlossningen behövde jag dropp efteråt och höll på att svimma i duschen, så hjälp mig med vätska och håll gärna koll på mitt blodtryck.
Jag är absolut inte spruträdd eller nålrädd, men min största fobi är för slangar i näsa och mun, masken till lustgasen går bra. Jag har starka kräkreflexer så jag kan heller inte svälja tabletter med vatten.
Jag önskar att om barnet mår bra när det kommit ut läggs direkt på mitt bröst. Mathias ska få klippa navelsträngen. Vi vill vänta några minuter innan navelsträngen klipps.
Om något går fel litar jag till fullo på att Mathias tar alla beslut, positiva som negativa.
Tack för allt det fantastiska ni gör! Nu kör vi!! :)
Med vänlig hälsning
Ida & Mathias
2012:
Ida Eglund 84XXXX-XXXX (förstföderska)
Min man heter Mathias
Jag har streptokocker och ska få dropp mot detta innan förlossningen.
Vi skulle önska oss en barnmorska som är lugn och positiv, men inte rädd att säga till. Det är trots allt barnmorskan vi kommer lita mest på. Det är oerhört viktigt för oss båda att barnmorskan eller sköterskan kommunicerar med Mathias vad som händer och vad han kan göra för att hjälpa.
Mathias är min största trygghet och jag litar enormt mycket på honom. Vi vill inte bli lämnade ensamma för långa stunder utan att bli tillfrågade.
Om det finns tid vill jag försöka bada eller duscha, jag tror mig även vilja ha en epidural om det passar sig eller behövs.
Om jag har lång tid med onda värkar under öppningsskedet är jag inte rädd att pröva akupunktur. Jag vill verkligen ha lustgas.
Jag har kämpat med ångest och panikångest tidigare i mitt liv, så jag är rädd att jag ska få liknande känslor under förlossningen. Om jag skulle drabbas av panik så behöver jag trygghet, tröst och lugn. Det var mer än ett år sedan jag upplevde panikångest.
Jag kommer försöka att gå in i mitt eget fokus med meditation och andning, men behöver nog bli påmind ofta att andas ordentligt. Det här vet min man om och han kommer hjälpa mig så mycket han kan. Under den stunden jag kan använda mig av detta skulle jag uppskatta lite lugnare stämning i rummet.
Jag har haft problem med tarmarna (smärta) mycket till och från i graviditeten, särskilt i början då jag även hade cystor som tryckte på. Jag får lätt ont i magen och har lätt för att må illa då jag även har reflux.
Jag är orolig för att spricka, det är mest för tiden efter förlossningen jag oroar mig. Jag har lidit av analsprickor till och från i nästan sju år och vet hur ont bara de små sprickorna gör, så om det går att underlätta på något sätt får ni göra allt i er makt att jag inte ska spricka.
Jag prövar gärna olika förlossningspositioner, men tror nog mest på att få lite hjälp av gravitationen sittandes eller ståendes på knä, om jag orkar.
Jag är absolut inte spruträdd eller nålrädd, men min största fobi är för slangar i näsa och mun, jag har starka kräkreflexer så jag kan heller inte svälja stora tabletter med vatten.
Jag önskar att om barnet (som vi nästan är säkra på att det är en flicka) mår bra när det kommit ut läggs ganska direkt på mitt bröst. Mathias önskar att få klippa navelsträngen. Om det är möjligt, vänta helst några minuter innan navelsträngen klipps.
Helst vill jag inte att läkarstuderande eller elever undersöker mig, men en får gärna vara med under förlossningen.
Om något går fel litar jag till fullo på att Mathias tar alla beslut, positiva som negativa.
Tack för allt ni gör!
Med vänlig hälsning
Ida & Mathias
