Förvirrad.

Sådär har nog de flesta av oss funderat när vi var i din ålder. Jag provade att ha sex med andra män även om jag inte tände på det, dels för att det var enklare tillgängligt och dels för att jag ville testa vem jag var.

Som flera andra skriver är ju det jobbigaste att du ändå, för dig själv, gett det en värdering. Man kan få barn även om man som tjej gillar tjejer. När du blir lite äldre kommer du säkert ifrågasätta ännu mer av man-och-barn-kittet. Du märker hur det blir när du blir äldre. Det kommer förmodligen att bli bra oavsett om du oroar dig eller inte.

Så - go with the flow... 

Hur konstigt du än kan tycka att det låter går alla igenom det där. Inte för att det på något sätt gör känslorna och tankarna lättare, men det kan vara skönt att veta att du i alla fall är normal.

När du blir lite äldre kommer du förmodligen inte bry dig om din sexuella läggning. I en gammal film sa Magnus Uggla som spelade bög att alla är väl några procent höger eller vänster och så tror jag att det är. Det är inte vattentäta skott och du väljer vad du vill vara baserat på vad du känner.

Blir du inte kåt på tjejer så är du i alla fall knappast bi-sexuell eller flata. Sedan kan det där ändras. När jag var i din ålder hade det varit en personlig katastrof om det visade sig att jag var bög och funderade jättemycket på det. Nu vet jag sedan massor med år att jag kan ha sex med en kille, men det blir en rolig grej snarare än att jag blir kåt på det, därför händer det sällan.

Skälet till varför du utsätter dig för det är helt enkelt att det är en process som vi behöver gå igenom, ett sätt att ta reda på vilka vi egentligen är. Och de som inte funderar på det förtränger det, då kommer det upp på ett annat sätt. Det enda du behöver göra är att se vad du tänker, fundera på varför det känns så jobbigt och slutligen acceptera att du är precis den du är och oavsett vilket kommer det bli bra. Du kommer att hitta någon som tycker du är finast. Och ju tryggare du blir i dig själv, ju mer du tänker igenom och accepterar om dig själv, desto fortare går det i processen att lära känna och tycka om dig själv.

Det kommer att bli bra, jag lovar. Du är i den överjävligaste perioden i livet just nu. Om några år kan du se tillbaka och känna att allt är bättre. Om många år kommer du se tillbaka och inse att det blir bara bättre och bättre, bara du tillåter dig själv att vara du, precis sådan som du är.

Kram! 

Du behöver inte tacka, bara skicka vidare till några andra när du förstått hur det hänger ihop och är trygg och glad för att du är just den du är. Låt det sprida sig! :)

Min dotter som är 13 blev tillsammans med en tjej på FB för några veckor sedan. Min bror ringde och var upprörd så jag fick vara extra tydlig mot henne vid läggningen. Hon får vara exakt den hon vill vara, det finns inget som kan ändra på att hon är min dotter och att jag älskar henne, framför allt inte en liten skitsak som vilken kategori människor hon blir förälskad i. Inte så länge hon är glad, nöjd och stolt över den hon är - och är rädd om de runt omkring sig.

För mig blir det också så otroligt tydligt att allt formar mig som person. Fram tills för några år sedan var jag så mån om att må bra, var konflikträdd osv. Jag skrev nyss i en annan tråd som handlar om huruvida man fick smisk på stjärten som liten och det blir så tydligt för mig att allt dåligt jag har varit med om, våld, sexuellt utnyttjande, dålig självkänsla, 60 kilos övervikt och en massa annat faktiskt inte är en tung börda att bära så här efteråt. Då var det förstås förjävligt, men varje tuff sak man kommer över skottar upp självkänsla och självförtroende. Efter varje jobbig sak inser jag: det skulle jag inte velat vara utan, utan dessa erfarenheter hade jag ju inte varit den jag är.

Så bär ditt huvud högt, var stolt över den du är, våga vara öppen mot andra, våga bli sårad, men gör din grej.

Puss & kram!