Hjälp, vågar man tro på detta??
Hej, behöver skriva av mig lite, kanske någon varit med om något liknande eller har tankar. Jag är snart 33 år, har en pojkvän på 33 år sedan snart ett år tillbaka. För några månader sedan tog jag upp barnlängtan, han var då negativt inställd och ville ta det senare, tänka lite mer. Jag väntade några månader, tog nu upp det igen nyligen och sade att jag ser ingen framtid för oss om vi inte kan komma överens i denna fråga. Han fick fundera några veckor till. Precis nyligen hade vi sedan en diskussion igen, som var mycket märklig. Han pratade först om allt negativt i ett par -tre timmar, som: Man kan ta det senare, man kan bli gravid även efter 35 års ålder, etc. Han gillar sin bekvämlighet och frihet som han har nu. Men han hade inga "tyngre" skäl så som något viktigt han vill göra först, t.ex.
Förslaget jag gett är att antingen börja nu eller, om han vill, vänta i ett halvår, men sedan att börja då. Jag har varit tydlig med att jag är ganska "gammal" och vill inte riskera att vänta tills jag är mellan 35-40 år gammal, då risken att inte kunna få barn blir större, etc.
Vi har båda två arbeten, bra inkomster, och varsin lägenhet och pratat om att flytta ihop till hösten.
Jag förstod vartåt det lutade, då han pratade utifrån rädslor och att han ville vänta längre tid (OBS: vänta i "obestämd tid framåt") och sade att "då tror jag inte vi kan fortsätta så mycket mer ihop, trots att jag älskar dig oerhört mycket". DÅ började han vända och vrida på alla sina tidigare argument. Helt plötsligt tog han upp en massa frågor som han kunde komma på. Han ställde tusen frågor till mig, så som: "Kan jag ha kvar min hobby? " Hur vill du ha din förlossning?" "Alla killar jag känner säger att sexet försvinner efteråt, så är det väl inte? " Sedan sade han att hans föräldrar hade haft ganska tjafsigt när han var liten. Jag försökte trygga honom i att vi löser allt tillsammans. När vi gått igenom alla frågor (i en- två timmar) så började han säga "ja, våra barn skulle nog bli jättefina", och "vågar du göra en sån här sak med mig då?" "Akta dig så jag inte vill börja på en gång här nu!" Och liknande. Hela tiden log han och det var en god stämning. Till slut sade han "ja"... att vi ska börja om ett halvår.... Jag frågade: Menar du verkligen det nu? Och förklarade att om han är det minsta osäker, så vill jag inte att han säger ja, för då kommer jag bli så otroligt besviken (och då kommer det ju ändå ta slut mellan oss förr eller senare). Han stod fast vid att han menade det. På slutet sa han t.o.m.: "Men vad ska barnet heta då?" varpå jag föreslog ett fint namn och han tyckte också det var fint. Han skojade t.o.m. på slutet att "passa dig, det kanske blir en massa chanstagningar här nu" han menade då att man kan köra lite oförsiktigt framöver då och då, (innan ett halvår gått), så kanske det blir nåt ännu tidigare.....
HJÄLP!!! Nu är jag JÄTTErädd att han kanske bara sagt så här för att "hålla mig kvar", att han kanske ändrar sig snart, (eller då om ett halvår) och tar tillbaka sitt "ja". Det är min största rädsla för det skulle verkligen krossa mitt hjärta fullständigt! Vågar man lita på att han menar detta nu, det är frågan! Jag vill ju tro det självklart och jag litar på honom för övrigt. Men blir ändå SÅ rädd att detta inte är verkligt nu!!! Alltså hans "ja". Vad ska man tro? Ena sekunden är jag JÄTTEglad och lycklig, för att nästa sekund tvivla igen. Sedan tänker jag att jag får väl lita på att han står för det han säger.... Vad tänker ni om allt detta? Kram från en rädd tjej! Sorry om det blev en roman! Kram till alla som svarar. Gärna stöttande svar, hehe. :)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-05 11:58
Trådstartarens tillägg: Jag skall tillägga att innan han blev "positiv" så var han OTROLIGT inställd på att han ville vänta på obestämd tid framåt. Han sade dock alltid att han ville ha barn med MIG. Men: Kan han verkligen ha ändrat sig, så fort, från att ha varit nästan "helnegativ" till att säga "okej" och t.o.m. låta positiv??? Låter så osannolikt bara! :)