smisk eller inte?

Det kan säga att den äldre generationen uppväxta med aga inte alls är så mycket bättre än yngre generationer (utan aga) när det gäller att vara trevliga och visa respekt. Dom kan vara riktigt otrevliga och hänsynslösa.

Aga och misshandel föder och göder ilska och ingen mår bra av bli slagen. "Den som blivit slagen slår"!!

Kan vara så att vissa barn tar skada av det medan vissa barn mår bra av det.. 
Jag var/är ett av de barnen som mådde bra av det.. 
Så jag tror inte det finns något rätt eller fel när det gäller detta, många som har fått smisk säger att de inte tagit skada av det och att de har gjort dem gott, medan andra säger att de har mått dåligt av det... 

Varför mådde du bra av det?

På vad sätt gör barnaga nytta? Leder det till nåt konstruktivt? 
Som jag ser det så kan föräldrar som slår sina barn slå på nåt annat istället.
Och som barn tänker man verkligen: Åh tack för att du slår mig, vad snällt.

Varför jag mådde bra av det , vet jag inte riktigt. 
Men jag var ganska strulig som barn, hade ingen pappa som var närvarande, och mamma, var väl inte så närvarande heller,hon gjorde sitt bästa, men av olika anledningar så kunde hon inte göra mer,och det förstår jag.

Men sen så kom det in en "pappa" i bilden, och han var sträng, men rättvis, och då jag hade gjort fel, vid ett tillfälle faktiskt det första så hittade han pengar,sprit och piller på mitt rum, det var rohypnol, och han skällde på mig, och jag fick smisk (fick smisk med kärlek, och inte pga ilska eller något annat) men han förklarade ändå, riktigt varför jag fick smisk, fick kram och tröst... Så jag kände mig förlåten, sen skötte jag mig, inte för att jag var rädd, var aldrig rädd för honom, men jag hade respekt , (respekt och rädsla inte samma sak)  Jag skötte mig bra, tills han försvann ur bilden och då rasade allt. Allt brast, visste varken upp eller ner längre, det var ,jag vet inte men, som ett tomrum. Och jag kan än idag tycka att jag förtjänar smisk för något jag gjort. Jätte svårt att förklara , sen är det väl kanske för att det är på ett "forum" också. Jag gillar inte att få smisk, men jag vet att jag behöver det... inte sexuellt alltså , utan jag behöver det i uppfostrande syfte.. 

Jag kan inte säga att du har fel, men heller inte att du har rätt. Men vad jag kan säga från mina egna erfarenheter.

Sveriges nolltolerans är idiotisk, men jag tycker samtidigt inte aga ska direkt införas. Men minsta lilla ska inte klassas som misshandel som idag och familjer riskera få soc inblandade utan egentlig anledning. Lite sunt förnuft borde det finnas utrymme för, inklusive ett tag i örat, armen, luggen etc. Kallas det aga? Ja, då är jag väl för återinförande av aga; det är tillåtet där jag bor - men används ändå sparsamt av alla jag känner.

Där handlar det ju om obefintlig auktoritet - det kan man återinfora utan aga om man vill. Detta eviga tjat om att "kränka" barn borde verkligen ses över - vuxna ska kunna göra vissa saker utan att det skriks "kränkning" i tid och otid, speciellt som lärare i skolorna borde man ha stora befogenheter att bestämma över eleverna.

Men du slår ju huvudet på spiken - mer än en gång . Du mådde inte bra som barn för att du hade föräldrar som inte var närvarande. DET är det stora problemet. Det faktum att allt åter brast för dig när den agande vuxne försvann visar ju precis att aga inte fungerar.

Att fostra ett barn handlar om att få barn att växa till individer som på egen hand fungerar i ett socialt sammanhang i samhället. Aga är kontraproduktivt. Barn gör som man gör och inte som man säger. Att vara en auktoritet och slå är maktmissbruk i gigantiska mått. Att abdikera som förälder är också Det faktum att du själv anser att du behöver smisk, behöver bli agad, säger allt om aga.

Det tragiska är när människor blandar ihop och inte förstår skillnaden på att vara auktoritär och att vara en auktoritet. Att en vuxen inte kan möta ett barn på annat sätt än genom aga är ju mest pinsamt.

Jag hade önskat att jag inte blivit slagen som barn. Nu förföljs jag av panikångest, socialfobi, dålig självkänsla/inget självförtroende, depressioner samt att jag fått en Borderline-diagnos. Nu vid 23års ålder mår jag bättre, men har fortfarande problem med ångest då och då. Folk som slår sina barn ska ha ett nackskott. End of story.