Anonym (vän)

Äldre 14 Jun 11:46

15 svar

Hinder för växelvis boende?

Vilka möjligheter tror ni finns till växelvis boende i detta fall?

Föräldrarna hade levt tillsammans i många år och barnet var planerat, men på mammans initiativ separerade de när barnet var 5 månader. Barnet fick då förstås bo hos mamman, ammade osv. Pappan har hela tiden velat ha umgänge med barnet och utöka umgänget med hopp om en fungerande vardagsrelation. Mamman har hela tiden velat minimera barnets tid med pappan. Hon skyller på att han är en dålig pappa, vilket ingen annan kunnat visa, dagispersonal, bekanta osv intygar att han är en kärleksfull pappa.. Hon skyller också på att de inte kan samarbeta. Ansökte om enskild vårdnad men fick inte det. Pappan har jobbat mkt på samarbetet och det funkar nu, de kan t om gå tillsammans med barnet till BVC. Barnet är snart 4 år.

Pappan har som sagt var kämpat för mer umgänge, men inte begärt växelvis boende eftersom han velat visa att han kan kompromissa. Tyvärr tror jag han förlorat på det, för från sitt yrkande, som ju redan var mindre än vad han egentligen ville ha, tvingade rätten honom att förlika på ännu mindre umgänge efterom man ju måste kunna kompromissa! Nu har han barnet varannan helg (3 nätter) plus 1 vardagsnatt varannan vecka. Dessutom mer tid i samband med jul, sommarlov, påsk osv.

Jag tycker nu att pappan ska ge upp det där med utökat umgänge och försöka få växelvis boende. Det är ju ändå det som rekommenderas om inget talar emot det. Det har ju visat sig att barn som bor med båda sina föräldrar mår bättre än de som har en boendeförälder.

Det finns alltså inget (förutom mammans utsagor) som styrker att pappan skulle vara en dålig förälder. Föräldrarna bor bara någon km från varandra så det är inga problem med avstånd till förskola och sedan skola, kompisar, fritidsaktiviteter. Samarbetet funkar som sagt OK när mamman vill.

Så. vad tror ni, kan han få växelvis boende? Eller kan den ena föräldern (i det är fallet mamman) blockera växelvis boende genom att hävda att de inte kan samarbeta? Jag får ju intrycket att hon inte vill samarbeta just för att hon genom att hänvisa till dåligt samarbete ska kunna förhindra att barnet får mer tid med pappan.

Adela

Äldre 14 Jun 21:05

#1

Vem är du i allt detta som tycker han ska söka vv? Vill han ens söka vv eller utöka ug lite i taget? Källhänvisning på att barn mår bättre av att bo med båda föräldrarna en att bara ha en bf tack

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 14 Jun 21:21

#2

Adela skrev 2012-06-14 21:05:27 följande:

Vem är du i allt detta som tycker han ska söka vv? Vill han ens söka vv eller utöka ug lite i taget? Källhänvisning på att barn mår bättre av att bo med båda föräldrarna en att bara ha en bf tack

Vad jag menade var att det verkar svårframkomligt att utöka umgänget. Med vv behöver man inte joxa med dagar hit och det, det är väldigt enkelt.

Här kommer en länk
http://www.socfamratt.se/vardnad/boende/1691-aer-vaexelvis-boende-bra-eller-daligt-foer-barnet

Anonym

Äldre 14 Jun 21:32

#3

Låter mycket likt min sambos situation.

Mamman hävdade att de inte kunde samarbeta, plus en massa patetiska påhitt och obefogade anmälningar till polis och socialen, som väldigt snabbt blev nedlagda. Ett antal gånger har min sambo suttit på socialkontoret och tappat hakan över mammans påståenden och påhitt.

Hur som helst så stämde han henne i tingsrätten två gånger, första gången när barnet var knappt två år, då ville han ha varannan helg, vilket han fick. Andra gången hade barnet precis fyllt fyra, då ville han ha växelvis boende, vilket han fick. Hans taktik var att han fokuserade på barnet och barnets behov, och tillbakavisade att de hade svåra samarbetsproblem.

Adela

Äldre 15 Jun 07:58

#4

Har du läst hela din länk? Tror inte det för då skulle du inte hänvisa den hit men det är ditt problem att du vill ge dubbbla budskap. Fortfarande har du inte svarat på frågan. Vill han ha mer ug vill han ha vv? Vem är du själv som anser att han ska göra si och så? Kan han inte få bestämma själv vad han anser är bäst för sitt barn?

Anonym (66)

Äldre 15 Jun 08:26

#5

Adela skrev 2012-06-15 07:58:08 följande:

Har du läst hela din länk? Tror inte det för då skulle du inte hänvisa den hit men det är ditt problem att du vill ge dubbbla budskap. Fortfarande har du inte svarat på frågan. Vill han ha mer ug vill han ha vv? Vem är du själv som anser att han ska göra si och så? Kan han inte få bestämma själv vad han anser är bäst för sitt barn?

Men tagga ner några kilo! Vem hon är spelar ingen roll, vad han vill spelar ingen roll - det är inte han som ställer frågan. TS har en fråga, och hon behöver inte nåt korsförhör av dig. Den enkla frågan är "kan han få växelvis boende, eller kan mamman sabba detta?".

Svar: Ja, han har goda möjligheter att få växelvis boende, t ex varannan vecka, eftersom han visat sig samarbetsvillig. Men visst kan han gå på pumpen om mamman diktar ihop en massa samarbetsproblem. Det är omöjligt att förutse - allt hänger på hur det framförs och hur han kan motbevisa det. Det är klart att han ska gå på vv direkt - han har redan en bra och regelbunden kontakt med barnet, vilket dessutom är så gammalt att det går att förklara och resonera med. Att ta flera tvister i taget är bara utdraget och onödigt för att få en dag extra här och där.

Kjell2

Äldre 15 Jun 08:48

#6

Klart han KAN få vv frågan är om han kommer få det. Är barnet litet brukar det vara svårare och i så fall i första hand bli 50/50 med korta intervaller. Samma sak om barnet är stort och absolut inte vill. Syskonsituationen kan påverka också. Sen spelar saker som boende, skola, dagis, kompisar, nätverk in. Att utifrån 20 rader text göra något tvärsäkert uttalande om hur en dosmtol skulle döma är svårt.

En viktig fråga är om han är beredd att driva frågan till tingsrätten om mamman tvärvägrar.

Anågende jox med dagar blir det i praktiken samma sak. Det ska komma överrens om var, när, hur och alla småändringar i samband med långhelger, semester, resor, kalas, läger mm. Till det tillkommer ofta snack om kostnader för allt från skor till fritidsaktiviteter.

h8him

Äldre 15 Jun 11:55

#7

Anonym (vän) skrev 2012-06-14 21:21:36 följande:

Vad jag menade var att det verkar svårframkomligt att utöka umgänget. Med vv behöver man inte joxa med dagar hit och det, det är väldigt enkelt.

Här kommer en länk
www.socfamratt.se/vardnad/boende/1691-aer-vae...

Växelvis boende är svårare än umgänge eftersom man måste kunna samarbeta om allt. Man ska vara överens om aktiviteter, vilja samarbeta om allt som rör barnet. Det är tuffare än vad många tror. De barn som lever med växelvis boende som har föräldrar som inte kan samarbeta mår verkligen inte bra av sin boendesituation.

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 12:24

#8

h8him skrev 2012-06-15 11:55:43 följande:

Växelvis boende är svårare än umgänge eftersom man måste kunna samarbeta om allt. Man ska vara överens om aktiviteter, vilja samarbeta om allt som rör barnet. Det är tuffare än vad många tror. De barn som lever med växelvis boende som har föräldrar som inte kan samarbeta mår verkligen inte bra av sin boendesituation.

Det är detta som är så sorgligt tycker jag, att en förälder som inte vill ha vv kan blockera det genom att vägra samarbeta. I det här fallet är min upplevelse att mamman gjort just så, skyllt på att de inte kan samarbeta för att minimera barnets tid med pappan. Nu har det iofs visat sig att de kunnat samarbeta om allt de behövt samarbeta om. Och självklart förstår jag att i fall där det verkligen är samarbetssvårigheter på riktigt är det inte bra för barnet med vv. Barnets bästa måste så klart komma först.

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 12:30

#9

Adela skrev 2012-06-15 07:58:08 följande:

Har du läst hela din länk? Tror inte det för då skulle du inte hänvisa den hit men det är ditt problem att du vill ge dubbbla budskap. Fortfarande har du inte svarat på frågan. Vill han ha mer ug vill han ha vv? Vem är du själv som anser att han ska göra si och så? Kan han inte få bestämma själv vad han anser är bäst för sitt barn?

Jag säger som Anonym (66), tagga ner. Jag kan väl få ställa en fråga. Jag tänker inte pådyvla pappan att han ska ansöka om växelvis boende, men han och jag pratar en del om situationen, bollar idéer och jag kommer med mina infallsvinklar, är det nåt fel med det? Efter att ha varit utsatt för allt vad det innebär med utredningar och rättegångar, med ständiga anklagelser om att han är en dålig pappa, bara ser till sina behov osv är det ju inte så konstigt om han till slut börjar tro att han alltid måste vara den som är superförsiktig och håller tillbaka för att inte få mera skit.

Angående min länk så står det där att rapporter visat att barn som bor med båda sina föräldrar verkar må bättre än de som bor med en förälder, generellt sett. Sen fattar jag att växelvis boende inte är det bästa för alla. Men jag tycker uppriktigt synd om min väns barn som får så liten möjlighet att utveckla en vardagskontakt med sin pappa med nuvarande upplägg.

h8him

Äldre 15 Jun 12:51

#10

Anonym (vän) skrev 2012-06-15 12:24:51 följande:

Det är detta som är så sorgligt tycker jag, att en förälder som inte vill ha vv kan blockera det genom att vägra samarbeta. I det här fallet är min upplevelse att mamman gjort just så, skyllt på att de inte kan samarbeta för att minimera barnets tid med pappan. Nu har det iofs visat sig att de kunnat samarbeta om allt de behövt samarbeta om. Och självklart förstår jag att i fall där det verkligen är samarbetssvårigheter på riktigt är det inte bra för barnet med vv. Barnets bästa måste så klart komma först.

Tyvärr är det inte mycket att göra åt det. men, även om en förälder bedömer att de har stora samarbetssvårigheter så är det inte säkert att tingsrätten skulle bedöma situationen på samma sätt. Många föräldrar tycker att de har enorma svårigheter att samarbeta men i själva verket så är problemen inte alltid så allvarliga att växelvis boende inte skulle vara för barnets bästa.

Bor föräldrarna nära varandra? Kan de ha barnet i samma förskola/skola och kan barnet ha samma kompisar hemma på fritiden?

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 13:25

#11

h8him skrev 2012-06-15 12:51:34 följande:

Tyvärr är det inte mycket att göra åt det. men, även om en förälder bedömer att de har stora samarbetssvårigheter så är det inte säkert att tingsrätten skulle bedöma situationen på samma sätt. Många föräldrar tycker att de har enorma svårigheter att samarbeta men i själva verket så är problemen inte alltid så allvarliga att växelvis boende inte skulle vara för barnets bästa.

Bor föräldrarna nära varandra? Kan de ha barnet i samma förskola/skola och kan barnet ha samma kompisar hemma på fritiden?

Föräldrarna bor drygt 1 km från varandra skulle jag gissa på. Förskola är inga problem, pappan hämtar och lämnar enstaka dagar redan nu (det lilla han har honom på vardagstid). Skola bör heller inte vara några problem vad jag kan se.

Kjell2

Äldre 15 Jun 13:36

#12

Anonym (vän) skrev 2012-06-15 12:24:51 följande:

Det är detta som är så sorgligt tycker jag, att en förälder som inte vill ha vv kan blockera det genom att vägra samarbeta. I det här fallet är min upplevelse att mamman gjort just så, skyllt på att de inte kan samarbeta för att minimera barnets tid med pappan. Nu har det iofs visat sig att de kunnat samarbeta om allt de behövt samarbeta om. Och självklart förstår jag att i fall där det verkligen är samarbetssvårigheter på riktigt är det inte bra för barnet med vv. Barnets bästa måste så klart komma först.

En av anledningarna att det funkar är att motparten inte vågar eller orkar sätta hårt mot hårt. Genom att vägra gå med på dåliga kompromisser utan istället driva det mot huvudförhanling med yrkande om VV eller vad som nu önskas finns det hyfsade möjligheter att få framgång.

Brukar också få stopp på de värst dumheterna från motparten. Men om en part hela tiden viker ner sig så är signalen till motparten att det funkar att vara besvärlig.

Det verkar som om pappan frivilligt har gått med på begränsat umgänge med förhoppning om en förbättring senare. Om det nu inte funkar är det dags att sätta hårt mot hårt.

Han får helt enkelt välja, acceptera nuvarande situation eller ta strid med allt vad det innebär av kostnader, bråk och energi.

/Kjell

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 16 Jun 11:27

#13

Kjell2 skrev 2012-06-15 13:36:46 följande:

En av anledningarna att det funkar är att motparten inte vågar eller orkar sätta hårt mot hårt. Genom att vägra gå med på dåliga kompromisser utan istället driva det mot huvudförhanling med yrkande om VV eller vad som nu önskas finns det hyfsade möjligheter att få framgång.

Brukar också få stopp på de värst dumheterna från motparten. Men om en part hela tiden viker ner sig så är signalen till motparten att det funkar att vara besvärlig.

Det verkar som om pappan frivilligt har gått med på begränsat umgänge med förhoppning om en förbättring senare. Om det nu inte funkar är det dags att sätta hårt mot hårt.

Han får helt enkelt välja, acceptera nuvarande situation eller ta strid med allt vad det innebär av kostnader, bråk och energi.

/Kjell

Ja, pappan har vikit sig tidigare och dragit sig i det längsta för att ta det till rätten i hopp om att mamman ska bli mer samarbetsvillig och även vilja frivilligt gå med på mer tid till pappan. Så har det inte blivit. Han har ockå vid senaste rättegången känt sig tvingad att förlika på något som var sämre än det han ville ha. Tyvärr hade han en i mitt tycke undermålig utredning emot sig, det höll även en kompis till mig som är socionom med om. Trots att det inte fanns något som sa att han var en dålig förälder, och trots att det i utredningen inte framkom ett enda exempel på att föräldrarna inte hade kunnat samarbeta så föreslog utredaren ett mindre umgänge en vad pappan egentligen ville ha, och detta gick rätten på, pressade honom att förlika på det. Jag blev så upprörd att jag (skulle ha vittnat i rätten som god vän till honom, våra barn leker med hans barn) ringde upp socialsekreteraren och frågade varför hon gjort så. Hon pratade om "barnets bästa, inte rättvisa mellan föräldrarna. Då frågade jag om det inte är så att man normalt sett tycker det är bra om barnet kan vara ungefär lika mycket med båda föräldrarna. Jo, så var det. Då frågade jag varför det inte var så i det här fallet, hon hade nämligen inte motiverat sitt förslag till umgänge med annat än "barnets bästa, inte rättvisa mellan föräldrarna". Det ville hon inte svara på, hänvisade till sekretess och att "det finns en historia". Jag känner till historian mycket väl, har även läst tidigare utredning och inte heller där framkommer något annat än att han är en bra pappa men att mamman maler på om det dåliga samarbetet. Samtidigt har socialsekreteraren sagt till min vän att det inte finns hinder för växelvis boende men det var ju inte det han yrkat på så det hade hon inte kommenterat.

Nu är frågan hur snart man kan begära något nytt? Måste man vänta en viss tid efter senaste dom innan man eventuellt försöker med växelvis boende?

Adela

Äldre 16 Jun 11:53

#14

Då får han gå till tr och stämma mamman på vv om hon inte går med på det självmant, behöver inte gå viss tid emellan

Anonym (vän) Trådstartaren

Äldre 16 Jun 12:10

#15

Adela skrev 2012-06-16 11:53:29 följande:

Då får han gå till tr och stämma mamman på vv om hon inte går med på det självmant, behöver inte gå viss tid emellan

Tack för ditt svar.

Kan tillägga att barnet fått börja vara hela veckor med pappan i samband med lov i år. Det funkade utan problem vid det tillfälle det hittills skett och det blir också några veckor i sommar.

Hinder för växelvis boende?

INNEHÅLL