Hinder för växelvis boende?

Klart han KAN få vv frågan är om han kommer få det. Är barnet litet brukar det vara svårare och i så fall i första hand bli 50/50 med korta intervaller. Samma sak om barnet är stort och absolut inte vill. Syskonsituationen kan påverka också. Sen spelar saker som boende, skola, dagis, kompisar, nätverk in. Att utifrån 20 rader text göra något tvärsäkert uttalande om hur en dosmtol skulle döma är svårt.

En viktig fråga är om han är beredd att driva frågan till tingsrätten om mamman tvärvägrar.

Anågende jox med dagar blir det i praktiken samma sak. Det ska komma överrens om var, när, hur och alla småändringar i samband med långhelger, semester, resor, kalas, läger mm. Till det tillkommer ofta snack om kostnader för allt från skor till fritidsaktiviteter.

En av anledningarna att det funkar är att motparten inte vågar eller orkar sätta hårt mot hårt. Genom att vägra gå med på dåliga kompromisser utan istället driva det mot huvudförhanling med yrkande om VV eller vad som nu önskas finns det hyfsade möjligheter att få framgång.

Brukar också få stopp på de värst dumheterna från motparten. Men om en part hela tiden viker ner sig så är signalen till motparten att det funkar att vara besvärlig.

Det verkar som om pappan frivilligt har gått med på  begränsat umgänge med förhoppning om en förbättring senare. Om det nu inte funkar är det dags att sätta hårt mot hårt.

Han får helt enkelt välja, acceptera nuvarande situation eller ta strid med allt vad det innebär av kostnader, bråk och energi.

/Kjell