Åker ut mitt i natten... (lång)

Du måste inte festa om du inte vill!
Ta en fika, gå och träna, börja dreja, laga mat med några vänner. Och du kan leta kompisar som är något år äldre om jämngamla kompisar inte tilltalar dig.

men vart kan man hitta vänner då? man kan ju inte bara gå fram till någon på stan och börja prata, det är ju helt omöjligt... Jag har ett gymkort men tycker inte det är roligt att träna, har tränat 4 ggr på 6 månader...

Det är svårt att träffa nya kompisar men att chatta och letta efter personer som bor i samma område är inte så dumt. Jag har tre barn nu och när man får barn då ser man vilka ens riktiga kompisar är. Hade typ 25-30 stycken förut nu umgås jag med 3-5 stycken. Vart i landet bor du och vilken ålder har du?

17 år och bor i linköping

Ända personerna jag snackar med på nätet bor jätte långt här ifrån och dom skulle man aldrig kunna träffa, blir svårt då...

Gå in på någon ny chatt det finns ju hur många som helst. Tror det finns många ensamma som behöver vänner. Vilka chatter använder du?

lunar och fl msn också men där träffar man ju inte folk...

Prova chatten på spray eller passagen de är trevliga och blandade åldrar över hela landet. Din kille värkar lite ur balans ställ ett ultimatum på honom ändra skärper han sig eller så är det inget att satsa på. Du är ung kasta inte bort den roligaste tiden i livet på en skithög som inte förtjänar det. Lycka till

men det är mycket som har hänt honom på sissta tiden så han mår inte så bra han heller. men jag ska inte försvara honom för jag tycker att det han gör är fel... Men det brukar ju inte vara såhär..

Skaffa dig lite egna aktiviteter. Kurser i några kul ämnen kanske? (finns ju allt från konst, musik och dans till klädsömnad, ekonomi och språk - något tycker du nog verkar lite intressant) Jag säger inte att du träffar jättebra vänner (sådana träffar man där man minst anar dem) men vanliga sociala kontakt behövs också. Det är ju bra att du pratar med dina föräldrar men några fler är inte fel. Finns det något föreningsliv kring något ämne som skulle engagera dig?
Undrar - inte illa ment även om jag förstår om det kan låta illa - har du för mycket ledig tid? Det låter nämligen som att du har för mycket tid och energi att fundera över den här killen och dina känslor runt honom.

Vad gäller vad killens föräldrar tycker, om de vill låna honom sin bil eller inte (vilket de har all rätt att neka honom), skit i det, det är inte relevant. Vad jag reagerar för (har ju bara vad du skriver att döma av) är att killen inte verkar anstränga sig för att behålla ditt intresse. Är för trött för att ta bussen tio minuter till dig men åker ut med en kompis. Talar om för dig precis innan han gör något att han har planer.
Självklart har han rätt att göra saker utan dig, och om han nu åkte i diket utan att skada sig var det väl bara bra att han inte ringde och störde dig med det mitt i natten. Jag talar om själva inställningen. Att ha respekt för gemensamma planer och varandras tid. Uppförandet du beskriver tyder inte på att han är så intresserad av dig.

Vad gäller vad du ska göra nu... Det är möjligt att det "funkar" med att spela svårtillgänglig. Själv är jag inte mycket för att spela spel. Jag skulle helt enkelt säga vad jag kände, att det känns tråkigt att han (ofta?) prioriterar kompisar framför dig och ännu tråkigare att han inte är rak - känner han inte för att träffas en kväll ska han väl kunna säga det.

Jo jag har nog för mycket ledig tid men jag orkar inte heller göra någonting på den. men jag vill inte gå någon kurs jag har tillräkligt med ämnen som det är, slutar mellan 16-17 varje dag så jag har inte tid för mer... jag har inga intressen heller så det finns ingenting sånt jag kan göra heller... Mina föräldrar kan jag inte prata med, min mamma går mig på nrverna,hon är sjukskeiven sen 3 år tillbaka och är hemma hela tiden. Min pappa bryr sig inte om mina problem om jag tar upp dom, jag vill gå till en psykolog och prata (inte pga pojkvännen utan pga mamma) Men jag får bara träffa kuratorer som inte hjälper ett piss dom säger typ "men hur skulle du vilja att allt var då" Och dom försöker inte ta reda på vart problemen kommer ifrån, tar mig inte på allvar...

Pojkvännen ska få bilen av sina föräldrar och han fick ta den igår när han skulle vara fylle chaffis åt sina vänner, trotts att det var lika halt då. Varje gång jag pratar med pojkvännen i telefon kommer föräldrarna in och börjar tjata på honom om att inte prata i telefon eller gör si gör så, så det slutar med att han inte får prata med mig. När jag hade varit utomlands en vecka och inte hade pratat med honom på hela tiden så ringer jagg när jag kommit hem en minut in på samtalet kommer hans mamma skrikande att "lägg på telefonen sofie ska prata med sin kille" så han va tvungen att lägga på... usch dom kan inte gilla mig mycket...

Jag vet att allt skulle bli bättre om han kunde flytta ifrån sina föräldrar för dom bestämmer allt när det gäller att träffa mig eller prata i telefon med mig, han får helt enkelt inte göra det. jag får inte sova där på vardagar (han måste ju sova då) men ibland på helger. Även om jag sover hos honom så sover han ju, jag somnar jätte tidigt...

Det härvar kanske inte direkt det du tyckte jag skulle svara på men jag ville ta med det här så ni förstår hur det är...

Hejsan!

Har varit i en liknande sits som du, det enda jag gjorde när jag kom hem från plugget, var att sitta och vänta på att han skulle ringa, eller komma över.
Kunde inte planera att göra något speciellt eftersom jag ville finnas till hands när han ringde. Med facit i hand så ser jag det så att jag inte hade "ett eget liv" utan levde helt och hållet bara för honom.
Jag mådde så dåligt till slut eftersom jag blev så beroende av honom.
Han visste ju att han kunde göra som han ville - jag fanns ju där i allafall.....

Efter ett tag tog jag mig i kragen och hittade på egna saker att göra, t.ex gå på stan med nån av mina syrror, anmälde mig till aerobics en kväll i veckan. Jag märkte att jag visst kunde leva utan att vara "beroende" och att jag faktiskt mådde mycket bättre.
Vårt förhållande blev också bättre, just för att han märkte att jag kunde ha roligt utan honom. Det slutade nästan med att han blev orolig att jag skulle lämna honom.

Stå på dig och skaffa dig "ett eget liv" också, det rekomenderar jag.
Kram

tack så jätte mycket! det där känns jätte bra att höra! känner igen mig totalt... men hur ska jag göra då? för att inte bara sitta hemma och vänta på honom, jag har ett gymkort men klarar inte av att gå iväg för att träna, har inte många vänner att umgås med och orkar inte ha med min syrra på stan, blir för jobbigt med henne... vill du tipsa mig om vad jag skulle kunna göra för att inte bara sitta hemma hela tiden? Måste taca en gång till känns så skönt att höra!

Är ni fortfarande tillsammans? och allt är bra nu?

Hej igen!

Du skulle kunna börja med att bara bestämma dig för att gå en promenad, säg en halvtimme, 2 dagar i veckan. Ta inte med någon mobiltelefon! Bestäm en runda i förväg (en som inte går förbi där han bor, eller kan tänkas vara). Promenader är bra - de rensar tankarna

Skäm bort dig själv genom att ha en "spa-dag" hemma i badrummet.

Finns det ett badhus i närheten där du bor? Gå i sådana fall dit och simma (- väldigt avkopplande!) Kanske sola solarium?

Det är i alla fall en början.

Det viktigaste är att du känner att du gör det här för din egen skull.

Ja, vi är fortfarande tillsammans efter 15 år, men visst har det varit tufft till och från. Men man mognar faktiskt med åren (tro det eller ej)
Kram

åh så skönt det var att höra... 15 år är ju endel

Ska jag ta mig ut i vinterovädret med 20 minus... väntar nog till det är lite varmare och mindre halkrisk... det med mobilen är en total omöjlighet då min mamma är ett kontroll freak, hon får panik om hon inte får tag på mig (riktigt jobbigt)så mobilen måste jag ha med mig tyvärr...

Det men att ta en spa dag och åka till simhallen var en toppen idé den kommer jag nappa på garanterat! synd att det inte finns behandlingar där man skulle kunna göra, sola solarium låter också toppen!

om du kommer på fler tips tar jag gärna emot dom

kram på dig

Ett litet mobiltips..... ring din mamma innan du går ut och tala om för henne att du kommer att en promenad.....då behöver hon ju inte ringa till dig just då......

Kram och lycka till med ditt "nya" liv.

*ler* Jag är jätte tacksam för det du tipsar om, jo jag borde ringa min mamma och säga det innan... Men jag vet inte riktigt art jag ska gå heller, bor mitt inne i stan. Går man åt ena håller så kommer man in till centrum, andra hållet ut till en stor väg går man åt nästa håll är det fullt med hus osv och fjärde hållet så bor min pojkvän... måste man typ ta bussen någonstans och traska runt där eller?

Tack för råden och jag ska försöka starta mitt nya liv nu
Kram

Försök att leta möjligheter i stället för svåriheter hördu Promenera kan man göra var som helst, det behöver inte vara jättevacker omgivning. Att du inte vill läsa någon pluggkurs på kvällen förstår jag om du går i skolan men det finns ju annat (dans, keramik sade väl någon och så vidare). Häng inte upp dig på om du gillar just de exemplen, det finns ju andra. Att du inte har tid till något efter skolan stämmer inte - du har ju tid till annat, eller hur? Om du vill alltså.
Tyvärr är det så att ju mindre man gör desto mindre energi får man. Ett "eget liv" behöver du vare sig du fortsätter vara kär i den här killen eller inte.

Det kan säkert vara så att din killes föräldrar inte gillar dig, eller att de tycker att han inte ska ägna så mycket tid åt en flickvän i hans ålder (om ditt intryck att de motarbetar er stämmer). Men det verkar ändå vara han som bestämmer om han vill träffa dig när han har tid. Får han inte prata i telefon med dig eller köra bil till dig så har han tydligen nära till dig att träffas *om han vill* trots att det blir lite mindre bekvämt. Självklart har föräldrarna mer att säga till om om han bor hemma hos dem och de påverkas av sena besök, telefonsamtal med mera, och han kanske till och med försörjs av dem(?) men han verkar ju kunna ta initiativ att ta sig ut och göra sådant han *vill* göra (eller?)

Det här med din mamma verkar besvärligt. Att du blev skickad till kurator är (tyvärr?) helt riktigt. Om du mår dåligt på grund av din mammas problem är det kuratorn som är rätt instans - de är de som tar "normala" livskriser etc. Psykologen är till för om du själv har någon (allvarligare) problematik. (Fast jag vet att man gör lite olika i olika landsting.)
Det här med din mammas kontrollbehov däremot. Förstår att du inte vill göra henne upprörd i onödan men hennes problem är faktiskt hennes egna. Det är fullt rimligt att en nästan myndig dotter ska kunna ta en promenad på eftermiddagen utan att behöva vara tillgänglig och det är *hennes* problem om hon blir orolig över det - det borde du kunna säga till henne. Vad skulle hon ha gjort för några år sedan innan mobiltelefonerna kom? Stängt in dig? Hur hade du tänkt göra om ett par år när du flyttar hemifrån?
Förstår att det inte är lätt att ändra en sådan situation över en natt. Just därför skulle du ha nytta av en (bra) samtalskontakt (kurator kanske ). Acceptera att hon är vuxen och att det är hennes problem, som inte verkar lösa sig inom någon nära framtid. Målet med *din* terapi kan inte vara att ändra *henne* (för det kan du inte, det borde hon jobba med själv) utan att skaffa dig ett förhållningssätt att hantera hennes beteende så att det fungerar för dig själv.

Skaffa dig ett eget liv, det är klart att det blir ytterst påfrestande för honom om hela ditt liv kretsar kring när du skall träffa honom och umgås med honom. Man måste kunna ha lite andrum själv och du kommer kväva det här förhållandet. Väx upp.

tack anonym... Jag vet att när jag flyttar hemifrån kommer hennes kontrollbehov minska, det har blivit så för min syster i alla fall, men efter hon flytta fick jag ännu mera "uppmärksamhet" inget privatliv typ... men jag tycker det är så jobbigt att gå till olika kuratorer och prata om mina problem hela tiden, tycker inte det hjälper, jag blir bara irriterad... Min kille försörjs av sina föräldrar fortfarande men han tjänar tillräkligt mycket för att ha råd att flytta så jag fattar inte varför han inte gör det... Men jag blir så trött när jag kommer hem från skolan vill bara lägga mig och titta på tv eller sova... Beror det på att jag inte är van att göra annnat på fritiden eller vadå?