Jag förstår att du är upprörd och ledsen men kan du inte prata med din mamma om hur du känner och be henne förklara varför hon valt att inte berätta?
Och glöm inte att det är något oerhört fint att vara adopterad, din mamma längtade efter ett barn så mycket att hon åkte långt för att hitta ett. Hon valde dessutom just dig bland alla världens barn.
Det låter ju som ett konstigt argument, du tror inte att det kan vara så att hon har varit rädd för hur du skulle reagera?
Jag skulle nog känna en enorm rädsla för att mitt barn kanske inte skulle älska mig, att hon skulle vilja återförenas med sin "riktiga" mamma.
Din mammas känslor rättfärdigar dock inte hennes beteende överlag men det kanske kan förklara lite om hon lite mer på djupet berättar om hur hon känner?
Det är klart att du har rättigheter, det är därför jag skrev att det inte rättfärdigar hennes beteende. Jag försöker bara fundera lite på vad som kan ha orsakat hennes tystnad i alla dessa år.