Olika sexlust börjar tära på långt förhållande - går det ens att hitta någon lösning?
Hej, TS!
Jag blir berörd av ditt inlägg för jag vet hur ni har det. Jag lever i en liknande situation men jag är man och den som har betydligt större sexlust än min fru (vilket ju verkar vara vanligare än tvärtom??? - kvinnor med män som inte vill får gärna skriva också).
Det kan vara som inlägg #28 skriver att du och din man helt enkelt inte matchar varandra sexuellt och att du skulle tända på någon annan mer och med honom vilja ha sex betydligt oftare. Så kan det mycket väl vara för min fru. Men den insikten hjälper ju föga om man inte vill skiljas och det verkar det ju som att ni inte vill. Vi vill heller inte skiljas, även om obalansen i sexlivet medfört slitningar som gjort att det ibland känts som enda vägen att gå åt varsitt håll.
Bara den som aldrig upplevt frustrationen som uppstår i ett haltande och obalanserat sexliv kan avfärda de känslor som uppstår som omogna och omotiverade. Sexlusten är inget man styr över. Kåtheten finns där och uppstår utan att det går att kontrollera. Jag blir kåt av min fru, hela tiden. Hon är vacker och sexig och det är underbart att ha sex med henne. Jag tänker på sex nästan alltid och jag har bara blivit kåtare med åren (jag är 40 och vi har varit ett par i över 15 år).
Min fru har alltid haft lägre lust och vi har egentligen hela tiden lidit av att jag inte har fått ha så mycket sex som jag skulle vilja. Det är jobbigt för oss bägge och det gör mig frustrerad att få ett nej (verbalt eller via blickar och kroppsspråk) och jag blir irriterad och arg och ledsen - det tar på självförtroendet och självkänslan när den man älskar avvisar en. Det känns som att min fru inte älskar mig så mycket som jag älskar henne när hon inte vill ha sex med mig. För mig är sex ett sätt att visa min kärlek, det är en förlängning av mina känslor och jag kan inte se något finare sätt att visa att jag älskar min fru än att älska med henne, smeka och slicka henne tills hon kommer och sedan ta henne och förenas med henne så att vi smälter ihop och bli ett. Det må låta klyschigt men så känns det.
Får jag inte ha sex känner jag mig oälskad, så är det bara. Och då spelar det ingen roll om vi kramas eller pussas. Det räcker inte. Och det räcker inte att gå och runka. När man runkar handlar det bara om att lätta på trycket, att spruta så att kåtheten avtar en smula, för en stund. Men det är ju inte alls lika skönt, inte alls det jag vill. Jag kommer när jag runkar men när jag och min fru älskar får jag orgasm. Och jag mår bra av hennes njutning när jag gör det skönt för henne. Jag vill ju ha hennes mjukhet och närhet och värme, känna hennes mun eller mus runt min kuk, känna doften, höra hennes andhämtning och stön och jag vill spruta in min kvinna som jag älskar, inte i vasken på toa med en porrnovell eller youporn på laptopen som jag nu måste göra flera gånger i veckan för att inte bli galen, för att min fru bara vill max en gång per vecka, medan jag skulle vilja 4-5 minst.
Visst, man måste acceptera hur det kan vara i ett förhållande. Men det är inte roligt. Och det är verkligen inte roligt att den som har minst lust alltid ska diktera villkoren. Självklart ska ingen behöva ha sex mot sin vilja och jag vill heller inte ha sex med min fru om hon inte vill.
Men det är fruktansvärt frustrerande att leva med någon som nästan aldrig vill.
Du frågar om tips och råd och det finns ju några en av stress och press tillbakatryckt lust som ju kan vara något att bygga på. Kanske bör ni ta hjälp genom att prata med en sexolog. Kanske kan ni själva hitta sätt att underlätta vardagsbestyren och småbarnslivspusslet genom att lägga om era liv på något sätt så att ni skapar utrymme för lugn och ro så att sexlusten rinner till i dig.
Klassiska råd som att åka bort en helg ihop eller lämna bort barnen en helg - skulle det fungera?
Kan ni schemalägga sexet? Det låter trist och konstigt kanske men det fungerade bra för mig och min fru en period. Vi satte två tider per vecka på lunchen, då barnen var på dagis/i skolan och så gick vi hem och knullade. Bägge visste vad som gällde och ingen av oss behövde tänka på att få till det på andra tider. Jag visste att jag absolut skulle få sex då och det mådde jag bättre av än något annat vi provat. Det är ju just när man bygger upp en förhoppning inom sig själv för att man är så kåt och blir allt kåtare som det blir så otroligt jobbigt att bli avspisad - igen - av sin fru.
Tyvärr var jag tvungen att byta jobb och kan inte längre komma ifrån på denna barnfria tid så nu är vi tillbaka mer på ruta ett, även om det är bättre mellan oss nu.
En annan diskussion är ju detta med älskarinna. Det var faktiskt min fru som förslog detta för ett tag sedan. Hon vet att jag inte är riktigt nöjd och hon frågade om jag någon gång funderat på att vara otrogen. Jag var ärlig och sa att det hade jag gjort av och till när det var som sämst och att det mycket väl hade kunnat ske om rätt kvinna uppenbarat sig i fel situation så att säga.
Min fru sa att hon länge tänkt efter och att hon nu inte skulle se det som något konstigt ifall jag skaffade en kvinna vid sidan av som jag kunde ha sex med ibland för att "knulla av mig lite". Det skulle minska trycket på henne ansåg hon och göra mig lyckligare, trodde hon, och därmed en bättre make och pappa och människa.
Jag tycker att det är väldigt kärleksfullt av henne att tänka så och kanske kommer jag att försöka hitta en älskarinna. I alla fall för att prova hur det skulle vara att ha sex med en annan, kåtare kvinna.
Detta är dock inget jag tror är att rekommendera om man inte är HELT säker på att man inte kommer att splittras om en ny människa kommer in i bilden. Jag vet med mig att jag aldrig kommer att skiljas från min fru, även om jag skulle bli förälskad i min älskarinna, vilket säkerligen är lätt att bli om det är en sexig kåt kvinna man börjar träffa.
Lycka till, TS, och jag hoppas att det ordnar sig. Det viktigaste av allt är att du pratar med din man och försöker berätta så öppet du kan om dina känslor och varför det är som det är. Han behöver höra att det inte är något fel på honom för jag kan lova att kan har en tilltufsad självkänsla på grund av att du inte vill ha sex med honom så ofta som han vill.
. När skulle vi fått till det då? Och hur hade relationen blivit efter en längre tid utan sex? För även om jag inte alltid är sådär jättepigg på sex, så känner jag ju att vi behöver ha det för att känna att vi liksom hör ihop och är nära varandra. Förstår mig inte helt på mina tankar och känslor kring det här...