adoptera bort

Jag vet inte vad det är du tänkt göra, men sättet du uttryckte dig på låter skrämmande och otrevligt... Att stå upp för sig själv är en sak, att starta konflikter en annan...

Såna här trådar skrämmer mig och jag har en innerlig önskan om att min magkänsla har fel och att det bara handlar om en människa som vill få utlopp för sina känslor och inte menar allvar med tråden.

Eller nåt liknande.

Glöm inte att det sker med gott samvete också! Hur man nu kan lämna bort sitt barn med gott samvete?
Själv kan jag knappt lämna mitt barn på fritids med gott samvete, då jag egentligen hade velat ha barnet hemma med mig heltid, alltid, rent ego känslomässigt.

Du ska alltså dela på syskonen, med gott samvete, sen lära ditt x och hans nya en läxa så att de lär sig? Vart någonstans kommer barnens välmående in?

Varför är du så osammanhängande TS? Mår du bra? Är du sjuk? Är du påverkad av nånting eller har du svårt att uttrycka dig i text? I all välmening jag frågar, menar inget illa alls.

Mår du bra då? Jag tycker ingenting, jag vet inte mer än det du skriver och det är inte ett underlag för att anse att du är sjuk. Även om man kan tolka texten du skriver till lite "sjuk". Därför frågar jag i all välmening, hur mår du?

Jo det gör jag, däremot är det skillnad på att hålla med och att respektera andras åsikt. Jag frågar än en gång, i all välmening, hur mår du TS?

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur du menar nu, då du skriver så osammanhängande. Men ja, alla mår väl lite upp och ner i livet, så är det ju. Om du mår bättre eller sämre än vad jag gör nu är ju helt irrelevant. Du verkar ha svårt att riktigt skriva hur du mår och jag utgår att det finns orsaker till varför du undviker att svara på frågan.

Hur som helst hoppas jag ju att du mår bättre än vad jag gör nu, för det skulle innebära att du älskar ditt liv och att du är otroligt lycklig som människa.

Hur ska man förstå något den andre inte vill hjälpa en att förstå? Jag är ingen tankeläsare och utgår ifrån att ingen annan här är det heller. Den informationen du ger, gör inte att man faktiskt kan förstå, hur gärna man än vill.

Vad jag har för erfarenhet har du ingen aning om, men dela gärna med dig så att det blir lättare att förstå. Kanske blir det till nytta för din del? Eller vad tror du själv? Någon anledning fanns det ju till att du startade tråden...

Det får man nästan räkna med på FL överlag, men samtidigt så skriver du på ett sätt som kan verka provokativt och som får många att reagera, utan att lägga skuld på någon sida.

Du är anonym och det är ingen som kommer att söka upp dig, så varför inte ta chansen att faktiskt dela med dig och få ut nåt av tråden?

Nej, människor provoceras inte av att " du inte lyder", mer av tanken att man vill lära folk en läxa och verka hämndlysten etc. Säger inte Att du är det, men det kan uppfattas så i din text.
Samt är tanken på att man "frivilligt" vill lämna bort sina egna barn väldigt skrämmande i mångas ögon, särskilt då man inte alls vet bakgrunden.

Är det pga att man inte kan ta ansvar över sina barn och få dem att må bra, så är det en sak. När man hela tiden har barnens bästa i fokus, så är det lättare att förstå. Men när man inte har något mer att gå på än "de ska få vårdnaden/adoptera, sen ska de få smaka på egen medicin" eller liknande, så är det svårt att förstå.

Förstår du hur jag menar?

Jag bara spekulerar nu TS, mest för att förstå.

Är det så att du vill adoptera/lämna över vårdnaden till dem, för att de själva ska få besvara dotterns frågor om varför det blev som det blev?

Det behöver nödvändigtvis inte vara så att man döljer något faktiskt. Kan betyda att man har dåliga erfarenheter i bagaget, eller rent allmänt känner ett obehag om frasen "att lära någon en läxa". Det kan innebära så mycket och så lite.

Är det det allt handlar om från början TS? Att du överlämnar den uppgiften till dem, så att de får den jobbiga biten eller hur man ska förklara?

Okej, tror du att dottern kommer att förstå din grundtanke i det hela? Kommer du att engagera dig i dottern eller kommer du verkligen överlämna henne helt och hållet till dem?

Hur smart man än är, så kan man känna sig otroligt sårad, sviken och övergiven i såna här frågor. Det behöver inte bli så, men risken finns att det kan bli så.

Men känner du dig säker i detta och detta är din hämnd på barnets pappa och hans nya, så får du väl göra såhär. Men var beredd på att dottern inte alls kommer att reagera sådär som du önskade. Vad beredd på konsekvenserna, trots att du är bergsäker att det inte kommer att bli något negativt för flickebarnet.

Förhoppningsvis finner även du ro i själen och kan gå vidare med ditt liv efter detta. ..Och förhoppningsvis kommer dottern att få det jättebra.

Oj? Var det meningen att klicka iväg ett inlägg och inte vara anonym? Annars kan du be en moderator plocka bort inlägget.

Nej men dåså, Trodde inte det var meningen utav dig att skicka utan att vara anonym, så det var mest av omtanke som jag frågade.

Sedärja! Har vi fixat till oss ett nytt nick kanske kanske?

Visst... Visst.... Vi säger väl så.