Sååå, om man adopterar bort sitt barn älskar man inte barnet?
Nu vet ni det alla som är adopterade!
*ironisk*
Jag håller inte med om att bara för man adopterar bort barnet att man inte älskar barnet. Men jag undrar fortfarande om du kan ge mig ett ex på att man fortfarande älskar barnet om man gör en frivillig adoption?
det kan va en underlättelse för barnet , och föräldern som behöver släppa en bit i livet som ändå inte träffas o bor hos den andra .och jag kan bygga upp något nytt med kärlek o vill hon e hon välkommen .
men det är väl märkligt att man inte fått träffas på alla dessa år , någonstans måste man lösa upp det för det blir en börda i stället för den ena föräldern .
hitta vägar att ses ....det låter smygis(-: vi bor inte ens i samma stad.
Det är ingen som sagt att du ska smyga med ditt umgänge med dotter. Utan att du ska visa att DU bryr dig om henne. Det är inte bara dottern som ska ta initiativ till att ses, det kommer hon aldrig göra om du aldrig visar att du vill ses eller bryr dig.
Tror jag fattar nu efter läst dina inlägg ts. Du och pappan separerade han vägrade låta dig träffa barnet. Han träffade en ny som tagit till sig barnet. Nu mår du så pass psykiskt dåligt av att du saknar din dotter och älskar henne så mkt att du inte orkar kämpa mera för att lyckas få träffa henne. Detta tär bara mer och mer på ditt psyke och ditt andra barn som du har med en annan person. Så nu anser du att det bästa är att dom adopterar din dotter så ni alla kan gå vidare här i livet.
men sluta hur gamal är du , du har väl ingen aning om hur dessa tre år varit ,osv ,jag hämnas inte jag fattar ett beslut ....allt jag e människa med liv och känslor med .
Berätta hur ditt liv har varit då, du står ju ändå som anonym så ingen vet ju vem du är ändå... Dina barn är också människor med känslor.