Mitt barn sa en så kul sak!

Mina söner är nu så stora att de nog vill vara anonyma.

När den lille var runt 6 år kom han in i badrummet lagom när jag klev ur duschen. Han tittade på mig en lång stund och sa sedan med riktig beundran i rösten: "Mamma vilken fin rumpa du har! Den är alldeles bucklig!"

Jag är inte mycket för fotografering och det tas sällan kort i den här familjen men en del hade ändå samlats i en låda. En dag tänkte jag äntligen gå igenom den. Bäst jag höll på kom min stora son (då 15 år) och undrade vad jag höll på med.

Jag förklarade och så visade jag honom en bild jag hittat. Det föreställde min mamma när hon sjutton år gammal gifte sig med min pappa. Det var 1960 och hon var mycket vacker.

Jag frågade sonen om han såg vem det var, det gjorde han inte. Jag förklarade att det var mormor som ung och frågade: "Visst var hon fin"?. Sonen svarade bestämt: "Neeej, hon är mycket snyggare nu!!!!!"

Min mamma blev riktigt rörd när jag berättade för henne.

Min systerson (3 år) hade varit på utflykt med farmor och farfar. Dagen efter ville han berätta för mig vad han gjort: "Jag har varit på Happcharall och köpt pallknullver!"

Sedan dess heter det inte längre Highchapparall och knallpulver längre i den här familjen.

När min stora son var runt fyra år hade han en period då han ville bestämma precis allting. En dag tröttnade jag rejält och sa ganska strängt att "det är mamma och pappa som bestämmer i det här huset". Då la han armarna i kors och sa med ordentligt tryck i rösten att "Nää, för det är faktiskt bara du mamma som bestämmer här!" Maken skrattade så han grät...

Lilla sonen var runt fem år. Jag duschade och han satt på badrumsgolvet och lekte med en bil. Jag klev ur duschen och böjde mig efter en handduk varpå sonen utbrister (med stor beundran):" Oh, mamma vilken fin rumpa du har! Den är alldeles bucklig."

Min systers nya bebis skulle döpas och jag hade den stolta storebrodern(3 år) hos mig i kyrkbänken. Det var flera barn som döptes den dagen och min lilla systerdotter var sist i "kön". 

Bebis efter bebis blir döpt och alla börjar illvråla så fort de fått vattnet på huvudet. Storebror blir mer och mer upprörd och när det är lillasysters tur kan han inte hålla sig längre utan skriker rakt ut: "Prästen! Nää bessen vill INTE ha vatten!

Valter 4 år ser mig gå ur duschen. Han betraktar mig medan jag torkar mig och säger sedan med djup beundran i rösten:
Åh mamma, vilken fin rumpa du har! Den är alldeles bucklig.

Roligt att celluliterna kan glädja någon