Hoppar in här! V 9+1. Har varit överviktig i hela mitt liv, för 5,5 år sen fick jag diagnosen hypotyreos vilket förklarade övervikten en del... Lite arg på att endokrin inte vill höja min medicin samtidigt som BM har framme pekfingret om att jag absolut inte får gå upp i vikt. Väger 107 nu, vägde 105 när jag blev gravid. Svårt att inte gå upp eftersom jag typ måste äta konstant för att inte känna mig illamående!
Grattis!
åh denna vikthysteri bävar jag mig för..jag vill bara njuta av bebis i magen och inte få en massa jävla pekpinnar. Jag har gått upp ca 1kg och är i v20..Min BM säger väl lite försiktigt att"det är bra om du inte går upp en massa"..och det förstår jag ju att för mycket säkert inte är bra att gå upp..Men att äta konstant behöver inte betyda viktuppgång, försök ta saker med lite kolhydrater och mycket protein..nötter, avokado, ägg
Jag har 35 i BMI och var på väg att få utredning. De sa att de går igenom utredningen men sen kanske de inte kan göra hormonbehandlingen, det berodde på. Men precis när jag skulle dit så fick jag ett plus så jag behövde inte. 15 månader tog det. Och det sjuka var att jag tjatade på min doktor om att jag inte låg rätt i medicin. Tillslut höjde jag själv. 3 dagar senare sa jag "nu mår jag bra, nu är dosen rätt" och sagt och gjort. Nästa ÄL blev jag gravid. Sen var jag tvungen att ta bort en medicin så nu är jag tillbaka på ruta 1 och tjatar om att få rätt dos för att må bra! Men har ett namn på en doktor som verkar förstå det lite bättre än min nuvarande så hoppas!
Igår var jag äntligen på inskrivning, i vecka 16... En sjuksköterska tog värden och sånt innan och använde en sån där automatisk blodtrycksmätare. Jag sa till henne att den alltid visar för höga värden på mig och att dem brukar mäta manuellt istället. Hennes svar var bara "jaha" och skrev upp värdet som maskinen visade.
Den barnmorskan jag fick var helt ok. Vi pratade en hel del om vikt, kost och motion. Men hon sa att hon kände sig lugn då jag gick ner 10kg vid förra graviditeten. Men fick absolut inte gå upp något.
Dem skulle ta vanligt blodprov i armvecket med, men lyckades inte då jag är väldigt svårstucken. Så nu måste jag ta ledigt från jobbet igen för att åka till sjukhuset för att t prover. Väldigt irriterande, är uthyrd konsult på bemanningsföretag så måste fråga om lov både från chefen här och på bemanningsföretaget. Är känsligt läge just nu då jag har 3 veckor kvar att jobba men chans till att bli förlängd och vill helst inte missa den chansen. Men under dessa tre sista veckorna har jag provtagning på måndagen, föräldramöte på dagis på tisdagen sen två veckor senare tid med en läkare på mvc, känns inte som jag kommer vara så poppis...
Jag har blivit ombedd att fasta inför mitt nästa besök. Har jag över 7,5 dä ska jag ta en glukos-lösning och sitta i 2h och vänta. De ska då ta igen och har jag över 10 då så var det väl tal om diabetes. Dock tog de ändå på inskrivningen för att se vart jag ligger. Hade precis ätit jordgubbar med socker, mjölk och grädde (höjer ju blodsockret en aning) men hade ändå bara 5.7 så jag tyckte det var skönt, lugnade ner mig lite då. Var rädd för att jag skulle få diabetes bara för den sakens skull att jag är tjock, har alltid haft bra blodsockervärde och vet ju att mitt problem har med sköldkörteln att göra. Har gått upp 5-6kilo sen start och är inne i v12. Dock gick jag upp det mesta under 2-3 veckor när jag var som mest illamående och var tvungen att äta konstant för att inte må illa. När jag väl fick lergigan comp så släppte det och hade inte lägre samma matbehov. Så nu hoppas jag på att inte öka så mycket mer på ett tag.
Hej!
Jag har precis fått reda på att jag antagligen har graviditetsdiabetes, flera i min släkt har typ 1 diabetes så det var väl inte helt oväntat. Jag ska till specialistmödravården på måndag för att få mer information.
Något som jag hakat upp mig på redan nu är att om man har grav.diabetes så ökar risken för att bebisen är stor när den föds. Så nu oroar jag mig för att inte kunna föda vaginalt.
Några frågor till dig, som du självklart inte måste svara på om du inte vill.
Hur mycket vägde du innan graviditeten?
Hur mycket gick du upp?
När upptäcktes grav.diabetesen?
När, vilken vecka, föddes bebisen?
Hur stor var h*n?
Födde du vaginalt eller med snitt?
Hej!
Jag har precis fått reda på att jag antagligen har graviditetsdiabetes, flera i min släkt har typ 1 diabetes så det var väl inte helt oväntat. Jag ska till specialistmödravården på måndag för att få mer information.
Något som jag hakat upp mig på redan nu är att om man har grav.diabetes så ökar risken för att bebisen är stor när den föds. Så nu oroar jag mig för att inte kunna föda vaginalt.
Några frågor till dig, som du självklart inte måste svara på om du inte vill.
Hur mycket vägde du innan graviditeten?
Hur mycket gick du upp?
När upptäcktes grav.diabetesen?
När, vilken vecka, föddes bebisen?
Hur stor var h*n?
Födde du vaginalt eller med snitt?
Hej!
Jag har precis fått reda på att jag antagligen har graviditetsdiabetes, flera i min släkt har typ 1 diabetes så det var väl inte helt oväntat. Jag ska till specialistmödravården på måndag för att få mer information.
Något som jag hakat upp mig på redan nu är att om man har grav.diabetes så ökar risken för att bebisen är stor när den föds. Så nu oroar jag mig för att inte kunna föda vaginalt.
Några frågor till dig, som du självklart inte måste svara på om du inte vill.
Hur mycket vägde du innan graviditeten?
Hur mycket gick du upp?
När upptäcktes grav.diabetesen?
När, vilken vecka, föddes bebisen?
Hur stor var h*n?
Födde du vaginalt eller med snitt?
Ångest över att jag bara går upp i vikt. Vet ju att jag har fel på sköldkörteln och har tagit beslut av att ära normalt och inte som i andra fall när jag håller vikten, 800-1200kcal/dagen. Nu får jag för mig att jag ändå måste äta så lite för att bm ska bli nöjd. Tjatar på endokrin att höja min medicin men inget direkt gensvar. Fick kämpa för att få igenom regelbundna blodprov och höja 25ug när jag tog bort liothyronin. blir så himla ledsen och uppgiven. Behövde bara gnälla av mig lite.
Jag mår riktigt dåligt över att de hela tiden påpekar att jag inte borde gå upp i vikt. Jag har en ämnesomsättningsrubbning och har dessutom sagt att jag inte ligger bra i dosen. De skyller på att det är endokrins jobb men jag blir så trött. Även om jag äter bra och vet att jag har dessa problem har jag tillräckligt mycket ångest över min viktuppgång ändå utan ett pekfinger. Jag kämpar redan med att försöka låta bli att tänka på det och inte påverka matintaget. Usch.
Är jag löjlig som inte känner att min svärmor och mina svägerskor har något att göra runt min mage? Barnet har inte ens börjat sparka, men visst, eftersom jag är stor syns det redan (15+5) och när jag träffade svärmor häromdagen hälsade hon med att lägga en hand på magen. Jag tyckte inte alls om det. Kanske den besvärlighetskänslan lättar när det faktiskt är mer pga graviditeten jag är tjock men det är ändå min mage, inte bebisen, man känner på. Tycker nog inte det är lika jobbigt i tanken att min mamma eller mina systrar (oftast är det ju tjejer som ska fram och känna och inte killar) känner på magen när den är större men just nu behöver ingen känna tycker jag. Jag går väl inte fram och hälsar på tjocka kompisar genom att lägga en hand på magen?? Kan man säga till om hon gör det igen eller är jag löjlig? Kände att jag störde mig på en del grejer nu när vi träffade henne och jag har inte gjort det innan. Men upplevde inte att hon lyssnade på mig utan körde på. Och att hon nästan blev stött över att vi ska få kläder så det räcker från min syster eftersom hon inte får köpa kläder till barnet. Jobbigt eftersom jag har svårt med min svärfar och min man inte riktigt tar mig på allvar nu för att han istället tycker jag är känslig och löjlig. Var alltså andra grejer också som jag reagerade på när vi träffades och visst. Är väl extra känslig men vissa grejer måste man väl få säga till om?
Du är varken känslig eller löjlig!
Att röra någon annans kropp sådär utan att fråga och få ett okej först, är inte okej!
Jag vet precis vad du menar och känner, när vi berättade i v.10 (dvs ingen gravidmage alls, troligen inte ens om jag hade varit normalviktig!) Så klappade sambons faster mig på magen flera gånger.. så himla obekvämt! Dessutom frågar hon mig högt inför alla (hade kalas för mig och sambon så halva släkten var där) om jag gått upp mycket i vikt pga. Graviditeten!? Jag mumlar nej jag gick upp innan.. undvek henne resten av dagen sen
Hon brukar vara vettig och jättesnäll men där gick hon över många gränser för vad som är okej
När jag var höggravid förra gången var det ingen som rörde magen utan att fråga, det var skönt även om jag tjatade på en syster att känna på sparkar ibland ^^
Uh. Själv har jag redan gått upp 9 kilo, i v 17. Vet liksom inte hur jag ska ta mig till. Vet ju att det slinker ner fel saker ibland men det dämpar mitt illamående otroligt mycket så i illamåendestunder hjälper det ju och precis där gör man vad som. Hoppas på att inte ha för mycket Plusvikt efter ungen väl ploppat!
Då satte foglossningarna igång ordentligt igårkväll. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Hade så ont och även mensliknande värkar över magen så var sjukt orolig. Den värsta smärtan varade i ca 1,5h och sen var det bara mensliknande värk om ömhet efteråt. Mycket av oron sitter ju i att det är något som är fel och inte stämmer när man får så ont. Nästan så man vill åka in bara för att höra att det inte är någon fara. Men en lördag-natt känns inte superkul att sitta på akuten. Dessutom har jag förmodligen åkt på järnbrist så kände mig yrslig och trött på dagen först. Uh. Hade varit kul om någon del av graviditeten var lite mysig sådär. ;)
Jag har inte fått svårt att röra mig (ännu) men magen börjar synas redan (v.12) och på tisdag ska jag på glukosbelastning, på fredag får jag träffa "min" BM första gången, hade en sommarvikarie på inskrivningen.
Har blivit otroligt kinkig och får kväljningar av massor av min favoritmat, tex rökt fisk. Migrän som håller sig borta i flera veckor men sedan kommer många dagar i sträck och då blir man ju extra gnällig och kinkig... ingenting är riktigt bra...
Usch är lite arg faktiskt. Var hos min bm igår och tog upp då att jag absolut inte vill bli igångsatt igen (sist tog igångsättningen 3 dagar och till slut blev det akut kejsarsnitt). Jag sa att jag inte hade något emot en vanlig förlossning så länge det startar av sig själv. Men hon tyckte att jag skulle gå på ofeliasamtal (kallas Aurora på andra ställen). Så som jag har förstått det handlar det om att bearbeta typ förlossningsrädsla. Jag är absolut inte rädd för att föda, det jag är rädd för är att vara vaken i princip 3 dygn i sträck, med en bebis som förlorar hjärtljuden hela tiden av deras hemska mediciner och att behöva gå igenom en stor vaken operation när hela kroppen är helt utmattad efter 12 timmars jobbiga värkar och ingen sömn. Men nej, det är alltså förlossningsrädsla..
Hej alla!
Jag är i v.6 och undrar hur ni tänker kring kost och motion? Jag är så hungrig men samtidigt vill jag inte lägga på mig då jag har så svårt att gå ner i vikt! Hur har ni resonerat kring viktuppgång under graviditeten?
Skönt när glukosbelastningen går bra! Jag hade 5,4 efter 12h fasta och 6,1 efter 2h med sockerlösningen. De tyckte det såg väldigt bra ut så skönt. Dessutom kommenterade de inte vikten alls idag. Så skönt att slippa höra. Jag vet att jag gått upp liksom (dock hade jag enligt vågen inte gått upp nu senaste 2 veckorna vilket ju är bra..men jag hade ju ätit frukost innan sist och inte nu så det kanske egentligen är 0,5kg eller något det slår på).