sabina02 skrev 2012-07-06 18:14:29 följande:
Mmm! Den boken, Why Love Matters, ska jag försöka hitta på spanska, så jag kan läsa den för min man :)
MalinEddie, jag vet inte om du sa att det kunde vara interessant att höra hur det är i andra länder? Jag kan ju berätta lite hur det är i Ecuador...
Här får jag uppfattningen att man liksom inte använder sig av metoder över huvud taget, barnen är vakna när de vill, sover när de vill och man leker med dem när man kan. Så de får nog skrika en hel del också, för att man (enligt mamman) "inte kan vara överallt samtidigt". Sen spelar det ju mycket in att vissa mammor är heltidmammor, för alltid, medans de som jobbar har 3 månaders föräldraledighet. Tre! Då brukar barnen få vara med mormor (sällsynta fall farmor), och den generationen är nog mycket för att "skrika är bra för lungorna" osv.
Generellt ser jag att folk inte läser så mycket, utbildar sig själva utan lyssnar på de äldres tips mycket. Jag får ofta höra att "akta dej hon blir bortskämd" och liknande. Min svärmor sa tillexempel vid förlossningen att jag inte skulle amma dottern sittandes med henne i armarna, utan liggandes, så att hon inte vänjer sig och vill vara i armarna hela tiden. Men detta är samma kvinna jag vet bar sina barn på ryggen i sjal jättemycket... Min man lyssnar (förstås) på sina föräldrar, och även när de kommer med väldigt underliga tips som "slicka på en bit tidningspapper och sätt i pannan på henne så får ni bot på hickan" eller "måla nästippen röd så hon inte blir skelögd" osv. Hihi!
Åt de (vänner, svägerskor, totala främlingar) som undrar om jag inte är rädd att hon blir bortskämd brukar jag säga "jag har hört att ju mer man gosar och lyfter i början, desto mindre klängiga blir de sen", för att det ska bli så kort och tydligt som möjligt. Eller för att det ska låta mer personligt och på så sätt "gills" brukar jag jämföra med djur. Typ "min mamma säger -titta på hur andra djur gör. De släpper inte ifrån sig en valp, föl, unge, killing whatever ALLS förrän ungarna är så stora att de själva väljer att bli självständiga. Titta på kängurun som har ungen i ficka, aporna som går med barnen fastklistrade på ryggen. Det är mycket mer naturligt! Och så skriker de mindre."
Oj nu blev det lite OT här men jag tycker ändå att det hänger ihop. För att svara på frågan ovan, om övriga beteendet hör hop, så tror JAG absolut att det är så. I de flesta fall i alla fall, såklart inte i alla. Kan man med att lämna sitt barn att skrika ensam för att sova, så är man nog så att barnet ska klara att vara ensam, leka ensam, inte störa mamma osv.
Om ni har några fler tips för hur jag kan förklara min föräldrastil så kort och tydligt och enkelt som möjligt, utan att behöva gå in på typ "undersökningar visar" osv, tar jag tacksamt emot.
Tack för att du delar med dig. Jag uppskattar upplevelser ur verkligheten och tycker som sagt det är mycket intressant att också höra hur det ser ut i andra länder. Min svärmor hade liknande åsikter och det var först när jag tog mig tid att skriva ut information på hennes språk (hon är holländsk) som hon faktiskt började tänka till som våra diskussioner blev intressanta istället för "jag har rätt för att jag har två vuxna barn, vad vet du?" typ. Det var dock först när hon faktiskt såg att vår dotter sov i egen säg när hon var besök som hon började tänka till. Det behövdes kanske inga CIO-metoder? Kanske kommer man långt genom att vara lyhörd inför sitt barns behov? Våra barn var inte heller bortskämda trots att deras pappa hade vaggat dem och sjungit samtidigt när de var spädisar och detta var någon hon alltid nämnde innan. "Sjung abslot inte och bär inte era barn, de kommer bli bortskämda" hette det då.
Känner du att du behöver förklara din föräldrastil? Räcker det inte med vad du redan säger? Jag förstår att det är jobbigt om din man påverkas av sin mamma, hur fungerar det för er? Frågar någon mig brukar jag säga något i stil med att jag tror på lyhördhet och närhet efftersom både mina instikter och fakta pekar på att detta är den rätta vägen att gå. Vill de veta mer berättar jag mer. Jag kan inte heller vara tyst inför andras beslut att använda en CIO-metod. Jag accepterar olika åsikter men berättar gärna en annan sida än den de kommer med. Det heter alltid att barnet är tryggt (med stora bokstäver) i sin egen säng och andra situationer, mindre klängigt och skriker aldrig vilket jag inte kan sitta och le åt. De får gärna ställa frågor och kritisera min "föräldrastil" för jag känner att jag har något att komma med, har de det? Jag är alltså dålig på korta svar men jag hoppas någon annan kan hjälpa dig bättre med det.
sabina02 skrev 2012-07-06 18:14:29 följande:
Oj nu blev det lite OT här men jag tycker ändå att det hänger ihop. För att svara på frågan ovan, om övriga beteendet hör hop, så tror JAG absolut att det är så. I de flesta fall i alla fall, såklart inte i alla. Kan man med att lämna sitt barn att skrika ensam för att sova, så är man nog så att barnet ska klara att vara ensam, leka ensam, inte störa mamma osv.
OT är du inte. Det handlar om attityd och förhållningsätt. Jag tror helt klart att en CIO-metod inte bara påverkar barn och förälder då när den används. Jag tror att det finns en stor risk att föräldern börjar ta lättare på barnets gråt i andra situtioner också vilket förvärrar det hela ytterligare.
