Min fru hatar min släkt

Har varit där. Tyvärr eller som tur var så valde jag mina syskon och så. Efteråt fattade jag att han avskydde det mesta, en liten bitter människa.

Är hon så fantastisk att det är värt att lämna din grundfamilj?

Kanske parterapi vore något. ? Har ni det bra annars? Kan ni prata med varandra. Går det att resonera med henne i den här frågan?

Men träffa dem själv då, låt din fru stanna hemma alla människor går inte i hop med varandra och du kan inte riktigt tvinga henne att umgås med folk hon inte gillar.

Du kan ju alltid åka och hälsa på dem med dina barn, du behöver ju inte sluta umgås och ha en relation med dem bara för att din fru inte vill det.

Har hon sagt varför hon inte vill umgås med dem? Kanske borde du sätta dig ner och prata med henne om det och höra på henne varför hon känner som hon gör

Jag hade inte brytit med mina föräldrar eller bror. Inte en chans. Min mans bror lämnade sin fru och de har vv nu. Barnen har äntligen fått en nära relation med hans sida. Hon tillät inte det, då det tydligen är kvinnans föräldrar och syskon som är viktiga. Det var anledningen till att de skilde sig. 

I ärlighetens namn har jag svårt för sådant. Visst finns det personer som är överjävliga och som man bara inte klarar av att vara i samma rum med men om man har flera personer man känner så för så är det sannolikt man själv som har problem.

Jag älskar inte alla i min mans släkt eller alla på jobbet eller alla barnens kompisars föräldrar, en del ogillar jag till och med. Men jag är vuxen och kan bita ihop och vara trevlig några timmar eller en helg om det behövs och det både på jobbet och privat.

Varför ogillar hon dina släktingar så mycket? Finns det något som underlättar, tex att dagarna när ni umgås är fyllda med aktiviteter? Kan ni mötas halva vägen så att ni träffas över en middag men inte sover över hos varandra?

Ska jag vara ärlig så är jag sugen på att säga till din fru - stå ut! Du är vuxen och måste klara att sätta någon annan i första rummet emellanåt.

Om nu din släkt är full av psykopater eller är gravt dysfunktionell så är det givetvis en annan femma, på din TS låter det dock inte som om så är fallet. 

Håller med dig! Jag ligger lite i samma sits som TS fast jag är frugan.
Jag älskar min sambos föräldrar men vill inte se så ofta eller prata med dem. De är hans och han får sköta sitt. Jag tvingar mig själv att träffa dem, egentligen vill jag inte. Jag vill inte eftersom de är helt annorlunda människor vad jag är, helt annorlunda. Min svärmor vill oftast ringa mig för att chatta, jag orkar inte och hon ringer och ringer.  Varför ringer hon inte till sin son för att prata?

Jag önskar att jag hade valet utan att bli ifrågasatt stanna hemma och inte följa med. Sambo vågar inte inte säga att hon kan inte följa med eller annat. Tröttsamt. Denna tvång leder till hat...tyvärr.

Du får acceptera att de inte går ihop, så länge du och barnen får ha en relation så är det helt OK

men VAD är det hon hatar/ogillar med dem? generellt ogillande har man väl mot diverse personer men alla är inte perfekta, det är bara att bita ihop och bagatellisera när man stör sig på saker. har de gått till angrepp mot henne på något sätt?

Jag går inte ihop med min mans syskon för fem öre. Jag har försökt och försökt, men de är så fruktansvärt elaka mot mig och har alltid varit (vi försökte i över 10 år innan det till slut brast för mig). Min man och jag har kommit överens om att han umgås med sina syskon utan mig. Vi kommer inte med några ursäkter utan jag kommer bara inte med. De är inte välkomna hem till oss om jag är hemma (och vill han bjuda hem dem ser jag till att boka upp mig någon annanstans). Men detta är som sagt var ett gemensamt beslut och min man har sett ur illa hans syskon beter sig mot mig.  Han ska inte behöva välja mellan oss. Båda tycker vi att situationen är jättetråkig.

Tack och lov är makens föräldrar jättegulliga och vi går bra ihop.

Så min fråga till dig TS är om en sådan kompromiss kanske kunde vara något för er? Du får umgås med din bror och dina föräldrar så mycket du vill, men din fru behöver inte vara med.

Har du någon gång frågat varför din fru har sådan motvilja? Det låter inte helt rationellt om det var från dag 1 och det inte ens hänt något särskilt.

Låter som en väldigt jobbig sits. Har din fru sagt vad det är hon tycker att din familj gjort mot henne som hon tycker är så hemskt? Du skriver att ni grälar mycket om det här, och något borde väl ha framkommit tycker man. Jag har inte alla fakta, uppenbarligen, så jag utgår från det som framgår i trådstarten. 

Kan det vara att något hände första gången hon träffade dina föräldrar, någon kanske sa något som hon tolkade på fel sätt eller så? Kanske skulle ni kunna prata med varandra och dina föräldrar och be varandra om ursäkt och reda ut allt?

Lite svårt att ge råd när man inte har hela bakgrunden.

Tycker att det är fel att kräva att någon ska bryta helt med sin ursprungsfamilj, om det nu är så att hon kräver det av dig. Även om man är en egen liten familj med sin fru/man/sambo och barn och därmed bör backa upp varandra så får det finnas gränser. Det är väl en sak om hon inte vill träffa dem, men du (och era barn) måste ju få träffa dem iaf utan att hon ska bli sur.