Min fru hatar min släkt

Hej och tack för alla svar och frågor,

Ogillan mot mina föräldrar kan jag i viss mån förstå och det är inte det som är mitt reella problem.
Min mor kan vara rätt burdus i sitt sätt och säger saker som kanske inte är världen mest genomtänkta.

Problemet är att hon ogillar min bror och hans familj, dom avgudar våra barn och våra barn avgudar dom och deras son , även om sonen kan vara elak och allmänt jävlig mot våra barn. 
Hon har aldrig krävt att jag ska bryta med dom, hon vill bara inte träffa dom. Kan aldrig minnas att min bror och hans fru någonsin har varit elaka mot henne, antar bara att dom är för olika.
Jag har i alla fall en extremt jobbig situation där jag försöker vara alla till lags. Ingen i min familj känner till att hon känner som hon gör. 

Ni får ursäkta att jag inte lämnar ut all info, Vill ju som sagt vara anonym.
 

Måste hon vara med när ni umgås då?

Kan lägga till, för er av er som förespråkar "träffa dom själv"
Fyller 40 om 2 år, kommer nog ha en stor fest. Bjuder jag min släkt ? Eller ber jag henne hålla sig undan.
Barnens kalas, bjuder jag inte deras barn ? Osv Osv
Högtider, osv osv

Berätta gärna hur ni har löst dessa situationer ?  Hur berättade ni för era släktingar ? Min Fru/Man gillar er inte därför vill hon/han inte träffa er ? 

Det låter ju väldigt luddigt och som att hon är överkänslig. Men har hon känt dem så pass länge så verkar det ju som om det är mer allvar i det ändå? Annars brukar ju irritation och hat komma tidigare? Riktigt tråkigt att detta förstör för er, för det gör det ju. Ni får prata mer om det. Förstår att du känner dig sårad över att hon behandlar din familj så. VIktigt att du säger det till henne så hon förstår att hennes beslut påverkar förhållandet negativt. Då kanske hon frågar sig själv om det är värt det.

Om du säger till dina föräldrar och syskon med familj att din fru inte vill träffa dem för att ohn itne gillar dem så kommer det ju att bli att din fru fryses ut och de kommer att undra varför du väljer att leva med henne.

Precis

Din fru får naturligtvis bete sig som en vuxen och hålla god min. Annars hade jag nog avslutat det förhållandet.

Vår situation är kanske lite annorlunda eftersom alla vet om situationen även om makens familj försöker låtsas som om det inte finns någon konflikt (lång historia).

När min man fyllde 40 så bet jag ihop och hans syskon var välkomna. Vi valde dock att ha en separat fest för hans familj (föräldrarna var med på både den och den "stora festen"). Vi valde också och att mina föräldrar var med för att jag skulle känna att jag hade stöd om det skulle behövas (också lång historia, men det är inte en underlig åtgärd i vårt fall även om det kan låta så). Jag såg till att hålla mig ur vägen så mycket som möjligt.

Först var tanken att jag skulle åka iväg, men så tänkte jag att det kanske är bättre att se hur det går, för ibland måste man kunna umgås på ett civiliserat sätt (t ex på begravningar, bröllop eller liknande). Om jag verkligen måste kan jag tänka mig att vistas i samma rum i ett par timmar, men jag skulle aldrig gå med på t ex en övernattning tillsammans med syskonen.

I ert fall tycker jag det låter som om din fru borde kunna bita ihop och ställa upp för dig vid ett såpass viktigt tillfälle. Särskilt som om det inte verkar som om det hänt något särskit utan att det bara är dålig personkemi. Hon behöver ju inte sitta och kramas med dem hela tiden utan kan kanske prata med någon annan om det är en stor fest?

Nä,hon får bita ihop. Så är ju livet. Man kan ju inte lämna arbetsplats etc,för att man inte gillar folk. Folk som dessutom inte betett sig illa mot en. Dags att växa upp. Klart du bjuder din familj med familj.

men har du frågat henne varför hon inte gillar din bror och hans familj?

sen när det gäller högtider och så hur har ni gjort innan? firar ni jul både hennes och din familj? jag menar det kan ju inte bara vara nu helt plötsligt som hon börjat ogilla dem?

Du måste sätta ner foten där hade jag varit du hade jag sagt till svärmor när hon ringer att jag helt enkelt inte har lust att prata nu och sen gett luren till sambon.

jag är inte i den sitsen alls jag gillar mina svärföräldrar och min sambos syskon men jag träffar dem dock inte ofta för vi har 64mil i mellan och som sagt min sambo får sköta sina föräldrar och jag mina.

så jag tycker att du helt enkelt inte följer med nästa gång din sambo ska hälsa på sina föräldrar. du stannar hemma och vill inte ha berätta varför för sin mamma ja då får han väll lösa det där. varför ska du behöva följa med varje gång..männen kan väll göra saker själva med 

Jag förstår din fru... och dig.
Jag är i lite samma sits. Mina svärföräldrar är ok, men inga jag vill se varje dag liksom.
Svägerskan tål jag inte. Hon kommer med bitska kommentarer och får mig att må fruktansvärt dåligt.
Vi gör så att mannen åker ofta själv och hälsar på.
Vid större sammanhang som födelsedagar och sånt så biter jag ihop och följer med, håller låg profil och knaprar ångestdämpande medicin innan för att försöka undvika värsta panikångesten....

Om hon inte kan bita ihop och stå ut vid ett såpass viktigt tillfälle som din 40-årsdag eller andra större högtider så tycker jag hon verkar väldigt barnslig. Att vara vuxen innebär att man ibland måste göra saker man inte vill. Sen får ni ju variera vart ni firar jul, nyår, påsk etc, men det antar jag att ni redan gör.

Jag förstår er båda men måste hon följa med då? Hon måste givetvis respektera att du och barnen har rätt till er relation med din bror men du måste respektera hennes rätt att slippa.

Jag har brutit helt med min svärmor och detta med min mans goda minne. Jag följer inte med när han och barnen åker dit, jag är inte hemma om hon ska komma hit.

Ang 40-årskalaset kanske du kan kompromissa? Släkt på fm och galej med vänner på kvällen? 

TS! Hur går det för din fru att umgås med övrigt folk då? Sin egen släkt ,arbetskamrater,vänner och bekanta etc?

Är det enbart dina släktingar hon har problem med? 

hade samma problem med min fd fru. Hon fick panikattack varje gång vi var hos min familj. De hade aldrig gjort henne något och det var bara en/två gånger per år vi åkte dit. Det funkade inte alls. Jag var skitnervös och bara väntade på att hennes panikattack/utbrott skulle komma.. försökte göra allt för att få henne på gott humör etc. Tilläggas kan att jag inte hade några problem med att besöka hennes familj - bodde en vecka hos dem tex. Då tycker jag att hon kunde vara trevlig mot min familj 1-2 dagar utan att bete sig dåligt och jag får telefonsamtal från min familj efteråt där de ber mig snacka med henne att hon måste bete sig vuxet.

Nu är vi skilda och jag kan umgås med min familj utan att vara stressad. Det är ganska skönt även om det var tråkigt att det tog slut.

Du bjuder in din släkt och förutsätter att din fru också vill  vara med och fira din fyrtioårsdag. Om hon har sådana problem att umgås med dina släktingar en enda dag att hon avstår från att vara med får det vara upp till henne. Det är inget du ska ta ansvar för, absolut inte be henne hålla sig borta. Skulle hon verkligen säga att hon inte vill vara med om släktingarna kommer så är ett beklagande "vad jättetråkigt att du inte vill vara med" det rimliga svaret.
(Jag utgår från vad du skriver och spekulerar inte några hemska handlingar från din släkts sida som skulle göra ett vägrande att fira jämn födelsedag förståeligt.)  

i "normala" sociala sammanhang tycker jag det är upp till henne. Man behöver inte vara siamesiska tvillingar. Du kan inte kräva att hon ska följa med dig och hälsa på men du kan besöka dina släktingar utan henne, med eller utan barn. Vill du kunna bjuda hem dem någon gång borde hon kunna vara generös nog att acceptera detta även om hon själv skulle välja att inte vara med. Roligare hade varit om de trivts ihop men nu är det inte så.
 
  Tycker inte du behöver göra några förklaringar inför din släkt; din fru är vuxen och får sköta sådant själv. "NN ville inte följa med idag." borde räcka och  är de påstridiga nog att inte nöja sig med ett vagt "hon hade väl något att göra" eller ett mer rättframt "hon ville stanna hemma idag" så får du väl med ett leende be dem att fråga henne själva då för du vet inte.

Jag förstår att det var en jobbig situation för dig. Men du måste förstå att det var jobbigt för din exfru med, man kan inte styra panikångest! Även om frun inte hade nån anledning till att ogilla din familj så kan ångest komma det kan tom ha varit för att ni träffades så pass sällan och hon blev spänd).
Jag kan få attacker över saker som en oinsatt kan tycka är tramsigt och det kan tom vara så att jag ser fram emot grejen och tycker det är skoj... men så kommer ångesten: bussar, fester, vikarier, släktkalas, resor, möten osv...