Hahaha, ”men då får han baske mig prova mina kläder”
Ja, TS, sätt hårt mot hårt!
Det är riktigt roligt att berätta om dansen, har inte engagerat mig i det på lääänge. Men framför allt så är jag nog typen som vrider mig av vanmakt när jag ser att folk får rejält om bakfoten något som jag har kunskap om
Och squaredance är väl ett tacksamt fenomen att missuppfatta, eftersom det inte är så vanligt förekommande, och ser väldigt annorlunda (och nördigt) ut.
Om ni går på kurs, tänk inte så mycket på kläderna. Som jag skrev tidigare så är det inte tvång att ha kläderna på utedanser sedan (även om de flesta använder någon form av det). Läs igenom och följ mina råd och kolla läget på dansgolvet innan ni eventuellt använder kläderna, så riskerar ni inte att göra bort er. För gör bort sig gör man - även inom squaredancevärlden
- om man kommer i överdrivna westernkläder som inte riktigt har på dansgolvet att göra (typ bahytten).
Det låter som att den försäljare din man köpte ”kitet” av inte vet riktigt vad som används (och NÄR det ska användas), fin ”dansaffär” eller ej. Det låter baserat på nån allmän uppfattning om vad som ”är” squaredance. Eller så har man det i (hela eller delar av) dansvärlden i USA, men för den skull behöver det inte vara brukligt här. Försäljaren vill ju sälja, självklart.
På min tid beställde jag aldrig från USA eller dylikt. På större dansevenemang kom ”square dance shopen” till evenemanget och hade försäljning där. På så vis kunde man ju välja bland det utbud som var vanligast på dansgolvet här i Sverige s a s. Många sydde sina egna överkjolar och blusar (alltså inte tyllunderkjolen, den brukade köpas), eller hade vanlig top eller blus till kjolen. Som nybörjare var det inte så vanligt att man hade ”värsta” utstyrseln, utan som jag beskrivit så bildade sig de flesta en uppfattning och köpte på sig efterhand. Om jag skulle återuppta dansandet nu skulle jag aldrig bara beställa kläder ”bara sådär”, skulle absolut kolla golvet först, eftersom tiderna förändras. Skulle absolut inte lita på nån försäljare i western-affär, eller affär som inriktar sig på danstillbehör till olika dansformer. Skulle som sagt kolla med dansare som dansar squaredance först.
Och åter till pettypantsen
(som alltså används i de fall då man har stor tyllunderkjol som lyfter när man snurrar, annars är de helt onödiga). Ja, man har vanliga trosor under. De som var brukliga på 80-90-talet (har svårt att tro att de har förändrats) var av typen boxermodell med kortare (ca 3 cm) eller längre (ca 10 cm) ben, sydda i elastiskt, glansigt, ganska rynkat, ogenomskinligt syntettyg. Med spetsar på, ja, men inte bara på rumpan. Spetsarna gick runt hela vägen och runt varje ben och var tätt sydda, inte så stora utstående spetsar heller. På håll, när man snurrar och pantsen syns för publik, är det svårt för åskådaren att ens uppfatta att det är spetsar på dem. Man fick liksom ingen stor spetsbulle på rumpan (spetsarna är jämnstora runtom hela byxan), och de har som jag ser det ingen större likhet med de gulliga ankstjärtstrosor jag sett på kompisars gulliga bebisdöttrar. Och nej, jag har aldrig någonsin haft blöjkänsla eller känt mig som en bebis ^^ Känslan av att bära korta cykelbyxor är väl en rätt nära beskrivning.
Ja TS, jag tycker du ska prova att dansa, men ta till dig samt visa din man vad jag skrivit om tipsen, kläderna och ”reka golvet”!