• Anonym

    Snart adoption. GRAVID!

    Det är inte i närheten med att förlora ett barn under förlossningen. Det går inte att jämföra. Du har aldrig varit gravid eller burit på detta barn under 9 månader. Barnet har ju inte ens ditt eget DNA och du har inte ens träffat det och har ännu mindre någon anknytning till det alls. Ett barn som man förlorar under en förlossning har man burit på i 9 månader. Det finns redan anknytning mellan mamman och barnet innan det föds.

  • Anonym

    För mig hade valet också varit självklart. Vilken fantastisk solskenshistoria! Kan du inte dölja att du är gravid? Spela dum, säg inget. Hade aldrig valt bort mitt eget barn mot ett som bara var adopterat. Ta isåfall båda. Tänk om du får missfall och hamnar sist i kön igen? Näsduk, tänk bara på dig själv. Håll tyst om graviditeten och hämtats båda barnen. De blir ju inte syskon på riktigt men om det känns OK för dig.

  • Anonym
    UmmHamza skrev 2012-07-10 22:43:33 följande:
    Om man tänker som ni andra som kommenterat så är man väldigt självisk. Adopterar man bara för att få ett barn? En del av adoptionen handlar väl om att ta hand om och ge ett bättre liv åt ett stackars föräldralöst barn. Jag skulle inte välja bort något av barnen.

    Som att rädda ett barn. Välgörenhet. Ställa upp för någon annan och åta sig detta.
  • Anonym
    Anonym (A-mamma) skrev 2012-07-10 22:16:59 följande:
    Jag kallar det tragedi för det är precis vad det är. Om jag inte minns fel står det i pappren man skriver på till adoptionsorganisationen att man skall skydda sig från graviditeter men det är nog många som låter bli. För många är det en lång väntan på barnbesked ofta flera år och många tänker nog att blir det så blir det. Så länge man inte fått barnbesked eller processen i landet startat med matchning är det ju inga problem att avbryta- inget barn blir lidande av ens handlingar. Man kommer att sörja barnet man inte fick och glädjas åt barnet som kom istället.

    Allt kan gå bra naturligtvis!

    Men de flesta som adopterat skulle nog intyga att de INTE skulle klarat att få barn så nära inpå. Livet med nyfått barn är inte rosenrött. Man måste förstå att barnets faktiska ålder inte stämmer med den mentala och emotionella åldern. Ett nyfått barn är många gånger som ett nyfött och det tar olika lång tid innan barnet kommer ikapp sin riktiga ålder.
    Det stämmer säkert att det inte kommer bli problemfritt men att kalla det en tragedi innan man vet hur den specifika situationen ser ut tycker jag är fruktansvärt cyniskt. Allt är inte svart eller vitt. Det är ingen tragedi att få trillingar även om det också ställer ens värld på ända.

    TS är dessutom inte ensam i detta utan barnen har en pappa också som är med och delar på ansvaret, bördan och glädjen. Det verkar som att många förbiser det.
  • Anonym

    Vid en adoption får de blivande föräldrarna ett medgivande som omedelbart upphör om det sker förändringar i familjen ex graviditet. När man får besked om barn ska socialtjänsten ge sitt samtycke till att man får adoptera just detta barn.
    Vid en adoption från Thailand är det en s.k svag adoption = man måste ansöka om adoption i svensk tingsrätt. Föräldrarna reser till landet, blir intervjuade, får barnet och reser hem till Sverige. Barnet är således formellt familjehemsplacerat i familjen med den thailändska adoptionsstyrelsen godkännande. 3 rapporter ska skickas till Thailand, dessa skrivs av en socialsekreterare med 2 månaders intervall. I rapporterna beskrivs barnets liv i familjen. Man kan alltså inte ansöka om adoption i Sverige förrän efter 6 månader hemma med sitt barn och sen tar tingsrätten olika tid på sig att besluta om adoption. OBS: det är en rekomendation från den thailändksa adoptionsstyrelsen som ligger till grund för tingsrättens beslut samt naturligtvis från socailsekreteraren.

    SÅ sådär enkelt är det inte att "bara" dölja graviditeten genom att låstas på olika sätt. Socialsekreteraren lär ju se vad som sker under de närmsta 6 månaderna. MEN socialsekreteraren lär inte ta flickan från adoptivföräldrarna, det mår hon absolut inte bra av.
    Den lilla flickan i Thaliand är utsedd till just dessa föräldrar och OM hon inte blir adopterad av dem är det inte heller så enkelt som att hon bara får nya föräldrar utsedda till sig. En adoptionsprocess tar tid även för barnet. Ett barnhem är inget hem för barn och varje dag som ett barn tillbringar utan föräldrar som älskar det är en dag för mycket.

    Så det var lite förklaringar till de som inte vet.

    Hur ska man göra då? 
    Jag hade åkt till Thailand och hämtat hem min dotter
    Jag hade haft en vattentät plan hur jag skulle förklara graviditeten för socialsekreteraren som jag sedan hållt mig till inför ALLA i omgivningen   
    Jag hade planerat inför att vara föräldraledig med båda barnen samtidigt, dvs både mamma och pappa hemma under en LÅNG period och med lång menar jag upp till ett år! Ni kommer förmodligen få två barn inom ett halvår, två barn med olika behov men ack så stora. Anknytningen kommer sällan "av sig själv" för ett adopterat barn. 

    Lycka till!    

  • Anonym

    Adoptera = Att uppta som sitt eget

    Välgörenhet och att rädda ett barn gör man bäst genom att ha fadderbarn, skänka pengar till Rädda barnen och andra organsationer!!!!!!!!!!!  

  • Anonym

    Nu har jag bara två biologiska barn. Men tätt, 15 månader i mellan dom. Om jag hade fått ändra ngt så skulle jag skjutit lite på minstingen, ångrar absolut ingenting men det är jäkligt tufft kan jag ju tala om! Kan tänka mig att ett adoptivbarn har gått igenom en hel del tråkigheter och gjort flera misslyckade anknytnings försök och därför behöver extremt mkt av sona nya föräldrar till skillnad mot det nyfödda barn som får stanna i samma varma famn från att den föddes. Tänk igenom det ordentligt, jag menar bara att få 1 barn kan tära rejält på förhållandet och att då få 2 nästan samtidigt kan bli fullständigt kaos eller bara helt underbart.. Svårt val, jag hade velat ha båda men min magkänsla säger att det adopterade inte kommer att få den "start" hon förtjänar.

  • Anonym

    Är. Nog till syvene och sist få i TS situation som skulle gjort abort. Och som TS själv skrev så är det inte aktuellt. Kan du inte hålla tyst om graviditeten och låtsats som ingenting. Så länge det inte syns, du kan ju ha gått upp i vikt. Spela dum. Hitta på en bra historia.

  • Anonym

    Solskenshistoria. Fantastiskt att TS kan få ett eget barn. Vad är det som är så komplicerat? Barnen blir de facto inte ens syskon eller släkt och kommer inte att likna varandra. Tror adoptivföräldrar är avundsjuka på de som fått egna barn och känner någonslags sorg över att inte få uppleva en graviditet.

  • Anonym
    melani skrev 2012-07-11 00:05:42 följande:
    Exakt. TS och henens man skall vara lyckliga över att de äntligen blivit gravida. Om de sedan innebär att de inte får adoptera så får det väl bli så, man dödar inte sitt eget barn för ett adoptivbarn (man inte ens har fått hem) det tycker iallafall inte jag.

    Det tycker jag också. Ett eget barn är inte samma sak som ett adoptivbarn. Alla står sig själva närmast när det väl kommer till kritan.
Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!