Kan jag anmäla honom för våldtäkt?

Jovisst men att han var så korkad att han förbisåg det betyder inte automatiskt att hans avsikt var att våldta henne på riktigt, med på riktigt menar jag utanför ett rollspelscenario.

Nej. Utgångspunkten är alltid att det inte är okej att strypa någon. Utgångspunkten är aldrig att det kanske är okej.

Jo

Vet inte om jag riktigt förstod vad du menar med "förbisåg DET"...  Är lite trött så du får ursäkta.

Nej det har du rätt i men det pågår ju en en vid sidan av-diskussion ang. ´vilken hänsyn som kan tas till fantasidiskussionen mellan TS och mannen. Jag tycker därför det  skulle vara intressant att höra hur mitt påhittade scenario bedöms av dig i detta hänseende och om du någon gång kan se förmildrande omständigheter vid våldtäkt.
Jag och andra har ju dessutom fått frågor som inte direkt kan relateras till TS problematik så jag förutsatte att det var ok att spåra ur lite, men om detta inte går för sig så får jag nöja mig med det.

Förbisåg att ett stoppord skulle vara bra.

Klart att omständigheterna spelar in, men inte på det vis som antyds i denna tråd. Snarare har dessa olika infallsvinklar varit i linje med vad våldtäktsmän alltid hävdar: "Hon ville" eller "hon visade att hon ville". TS har inte visat att hon vill. TS har visat att hon inte vill. Att våldtäktsmän däremot inte vill förstå tydliga signaler eller ren och skär svenska handlar inte om deras offer utan om att de vinklar allt till att handla om att det skulle vara okej för dem att ta det de vill ha. TS har i själva verket efter det hon beskriver varit oerhört tydlig.

Måste tyvärr dra mig ur diskussionen då det är läggdags. God natt!

Ja det är ju lätt att vara efterklok, men troligen så var TS man inte särskilt påläst vad gäller sådana här lekar innan vilket förstås kan verka klantigt så här i efterhand men hur många människor sätter sig ner och läser litteratur så fort deras partner tar upp en sexuell fantasi? 

Men då är vi tillbaka på att eftersom ts upplevde en våldtäkt så är det en våldtäkt.

Följande saker har ts stipulerat:

Hon sov - och kunde alltså inte kommunicera eller försvara sig.
Hon vaknade av en pågående sexuell handling.
Hon reagerade tydligt negativt ("nej", gråter, försöker komma loss).

Inget i detta ger hennes pojkvän något slags klartecken att det han gör är ok. Det finns, som flera andra påpekat, inget medgivande. 
Allt det ovanstående leder till slutsatsen att han fortsatte trots mycket tydliga signaler från hennes sida, signaler som entydigt pekade på att detta var inte ok.

Det gör det till en klockren våldtäkt.

Om han "inte kunde läsa signalerna" eller "trodde att samtalet flera månader tidigare var detsamma som ett medgivande" eller om han i själva verket genomförde en medveten våldtäkt  spelar ingen som helst roll. 

Jfr två personer som är berusade. De hamnar i säng, hon säger nej och värjer sig, han genomför ett samlag. Att han eventuellt var för full för att fatta att hon var ovillig ändrar inget, det är en våldtäkt ändå.

Kvinnan har (vettigt nog) ingen skyldighet att se till att mannen förstår att hon inte vill, det ska räcka att hon säger nej eller på annat sätt visar att hon inte är med på noterna.
Annars skulle ju faktiskt i princip varenda våldtäktsman kunna skylla på att han helt enkelt inte fattade att hon inte ville ha honom.

Och i det här fallet har ts enligt egen utsago gjort allting by the book men han slutade inte ändå. Alltså är det en våldtäkt. Hans uppsåt/avsikt kvittar. 

"Jag skrek och grät och försökte slita mig loss"

 

Situationen TS beskriver är sådan som våldtäktsoffer oftast beskriver den. Våldtäktsmannens fabriceringar är desamma som de brukar vara, det vill säga "hon ville det", "hon visade att hon ville" (i TS fall skyller han då på en fantasi TS beskrivit 6 månader tidigare.

Det kan man tycka hör till vanligheter här på familjeliv, samtidigt som man frågar sin partner med 30 sekunders mellanrum om det är okey att fortsätta vad man än gör.
Överaska sin partner kommer aldrig på tal, man måste mer eller mindre skicka in skriftliga ansökningar för att vara på det säkraste av dom säkra sidor.
 

Nu är det ju skillnad på att ge sin partner en överraskning i form av en romantisk middag, en konsertbiljett, eller en het natt med lite special moves... 
Än att tänka:

Hmm.. Jag ska nog prova att våldta min tjej, och om hon då börjar skrika och gråta och putta mig så borde det ju höra till så inte behöver jag fråga. Skulle hon dessutom vara kruttorr och det råkar göra ont, så är det ju som det är när man våldtar någon...

Kom igen nu. Du förringar en hemsk handling genom att håna dom som inte tycker som du.
Bra jobbat! Nu tar jag dig verkligen på allvar.  

Det behövs inte frågas i annat fll, eftersom det ligger i sakens natur att det är fritt fram att kommunicera sina önskemål i alla andra fall än vid en våldtäkt.

Exakt! Det är bara vid tillfällen då det är svårt att avgöra om partnern är med på det eller inte som man behöver vara extra säker på sin sak och kolla upp om allt är okej. 

Om min partner får för sig att ha analsex med mig så är han välkommen att fråga om det alternativt börja lite försiktigt när vi har sex så länge han lyssnar på och respekterar mitt "nej" omedelbart.

Det som jag har så svårt att förstå och acceptera är hur han överhuvudtaget kan missförstå situationen. Hur kan en normalt funtad människa tro att detta är okej? Det spelar ingen roll hur påläst eller inte man är. Jag kan ingenting om bdsm eller rapegame men jag förstår ändå att detta inte okej. 

Jag kan visst köpa att man tror att när någon berättar en fantasi så är det för att det ska bli verklighet, även om det är långt ifrån alla som gör så. Jag har däremot svårt att förstå att någon på allvar tror att det är en riktig våldtäkt det handlar om. Det naturliga vore ju här att ifrågasätta och undra hur och på vilket sätt och om man verkligen menar det.

Men okej, om man nu på allvar tror att fantasin ska förverkligas, och ger sig på att göra det. Reagerar då inte normala människor med att bli lite osäkra när den andra gråter och skriker nej och värjer sig? Jag kan tycka att en normal reaktion här vore att stanna upp och höra om det är okej innan man fortsätter, att man så att säga, tar en paus i leken. Enligt mig finns det bara två typer som kan fortsätta, dels de som sysslar med riktig bdsm och har stoppord och vet att den andra kan avbryta när den så önskar, dels de som skiter i om det är en våldtäkt eller en lek. 

Har han hört av sig, ts?

Jäklar vad alla skriver

Men hur är det med ts i dagens läge? Vad har hänt?

Eller också nybörjare som av brist på erfarenhet/planering inte tagit med ett stoppord i planeringen.

Ts, hur är det?

puffar ... undrar så hur du mår ts.