Jag har hemsk panikångest och ska ev. börja med antidepp mot detta (går redan i terapi). Har hört att man kan få jobbiga biverkningar så är lite motvillig, men vill samtidigt bli bättre såklart.
Är det någon som haft panikångest och fått hjälp av antidepp? Vilken sort åt du? Hur mycket har tabletterna hjälpt?
TFS!
Vanliga biverkningar av SSRI: muntorrhet, som kan leda till hål i tänderna. Svårt få orgasm, minskad lust. Fördelarna överväger dock i de fall medicinen verkligen behövs. Personligen skulle jag testat KBT mot panikångest, innan jag gett mig på det tunga artilleriet, dvs medicinering med SSRI. Den brukar nämligen pågå i åratal, och ofta är det just symtomlindring man får, inget bot.
Liten dos klomipramin äter jag mot PÅ!
Jag anser inte att ssri fungerar om man vill "bota" panikångest. Panikångest går inte att "bota" utan är ngt man får acceptera och lära sig leva med, det är då det klingar av, kommer mer sällan och man börjar må bättre. Den känsligheten man har som orsakar panikångesten går inte att medicinera bort. Det är om någonstans i ens egna tankar som problematiken sitter, i fråga om att göra det svårare eller underlätta för en själv.
Jag har gått till kurator, i vanlig terapi och i kognetiv beteendeterapi under en 10årsperiod. Provat ssri som seroxat och paroxetin (same shit, different name). ingenting har hjälpt, men sen å andra sidan har flera av mina terapeuter samtidigt sagt till mig, både inom landstinget och privat, att känsligheten är som den är. amygdalan ÄR så på vissa personer, man är mer mottaglig för stress, depp och nya inryck tex, och reagerar starkt o på impuls för att hjärnan har hittat en liten helvetes highway som den skickar inpulserna på i en j-a fart.
Har man panikångest kommer man förmodligen -alltid- att ha det lagrat inom sig i någon form, men det är skillnad på att acceptera och lära sig leva med den, att man inte flyr undan, att man kan andas rätt och styra upp sina tankar osv, än att leva gömd och ha panik dagarna i enda. Tricket är att acceptera och möta det som man är rädd för, så klingar det av mer o mer. Att sitta rakt upp och ner i en soffa och få panikångest låter som bakomliggande orsaker o tankar som triggar igång. jag kunde få exakt samma då jag hade kemisk obalans ORSAKAT av knaprande. Sen ska vi inte tala om hur negativt påverkad man kan bli av att sitta o ÄLTA sina bekymmer hos en psykolog regelbundet.
Mitt bästa beslut som har hjälpt mig mer än nått annat i min kamp mot lidandet som panikångesten bär med sig är att jag SLUTADE gå i terpai, jag SLUTADE knapra piller (biverkningarna är så starka och obehagliga att dom förstärker panikångesten alternativt gör en domnad inför det mesta, inget av det är livskvalitet enligt mig) och jag började acceptera att "ja, nu reagerar jag såhär. nu känns det såhär i kroppen" ist för "nej, kom inte hit panikångesten!!! JAG VILL INTE". Alltså, folk underskattar sin egna kapacitet och kraft som finns i den egna hjärnan och i de egna tankarna. Att tex gå genom vardagen och motsätta sig alla känslor som kommer över en, genom att tänka NEJ! så förstärker man de dåliga känslorna OCH ångesten. Men om man ist identifierar känslan och tänker "Ja. såhär känner jag nu" och tar emot känslan av vad det nu är som kan tänkas vara negativt laddat, ilska, frustration, ångest osv, så bygger man inte upp en mur som kan explodera då känslan ökar inom en. Den klingar ist av när man i princip välkomnar den "give it your best, panikångest-sucker!". Och detta har jag INTE lärt i någon terapisession för 800 spänn kan jag meddela, detta lärde jag mig på ett seminar om hur man hanterar ilska, som jag deltog i för skojs skull (jag lider inte av problem med ilska, tyckte bara det inte kunde skada och NÅGOT kunde jag kanske lära mig, vilket visade sig stämma)
Sen tror jag möjligen att kbt kan ha en god effekt om man inte har koll på sina tankar. Nu har jag för min del "lyckligtvis" haft så rätt bra koll på mina tankar, vilket på ett sätt har varit skönt, men det är nog därför jag har fått väldigt begränsad hjälp utav kbt, även ihop med ssri (jag har provat mkt, under olika perioder, man hinner det på 10 år kan jag säga) det var liksom inget nytt dom bidrog med i form av hur man ska tänka eller hantera det. Jag har ju hela tiden gjort det dom föreslår under terapiarbetet, redan innan jag började gå i terapi,. Det enda jag motsatt mig har varit gruppsessioner och vidare medicinering, för det kändes bara som deras desperata metod att hålla mig kvar som betalande patient inom deras verksamhet, för att inget dom hade i övrigt hade gett effekt.
Känn inte efter så himla mkt är mitt tips. Nog för att man kan behöva ha koll på det som händer i ens kropp, både fysiskt och psykiskt, så är skillnaden att man mår bättre med koll och sämre om man ist försöker ha kontroll över det.
Nu har jag sagt mitt. Hoppas det hjälper någon.
MVH
Äter sertralin mot panikattacker/panikångest och har fått ett helt annat liv!! Det hjälper massor! Jag blir mig själv, får det liv jag hade innan jag drabbades av panikångest.
Ssri har funkat skitbra mot min panikångest och generaliserade ångest. Har testat flera olika och blivit i princip besvärsfri av de alla. I perioder har jag dock haft väldigt höga doser. I början får man ökad ångest innan det blir bättre igen men lätt värt det. Det är bara att härda ut. Och sedan kan man också få utskrivet lugnande tillfälligt för att palla med. Jag behövde inte för jag bet bara ihop och räknade dagar tills det skulle börja bli bättre. För mig brukade det vara värst en vecka efter medicinstart för att sedan lugna ner sig sakta men säkert. Jag har också gått i terapi. Men jag tror att kombinationsbehandling är det absolut bästa. Själv skulle jag nog aldrig blivit bra av endast terapi.
Hej vilken dos äter du? Visst är det härligt att man kan fungera igen! Det är inga lyckopiller, utan återstälelr bara balansen i hjärnan. Rent kemiskt fungerar medicin, olika mediciner hjälper olika personer, olika doser.
Jag tror ändå att medicin var det som hjälpte. Och vet man bara det att det finns medicin, så hjälper det mot förväntansångesten. Man är rädd för att få panikångest, och bara den rädslan tar massa energi och gör att paniken lättare kommer. Lite kan det hjälap om man härdar ut att ångesten inte farlig, och bara ta emot den, men jag gjorde det i flera år, och det tog så mycket energi, och rent kemiskt blev jag aldrig bättre. Tacka anafranil/klomipramin som gör att jag idag kan äta en liten underdollsdos och inte behöva ta emot några panikattacjker alls, inte behöva bekymra mig om det. Vara trygg och säker i alla situationer! <3
Hej vilken dos äter du? Visst är det härligt att man kan fungera igen! Det är inga lyckopiller, utan återstälelr bara balansen i hjärnan. Rent kemiskt fungerar medicin, olika mediciner hjälper olika personer, olika doser.
Jag tror ändå att medicin var det som hjälpte. Och vet man bara det att det finns medicin, så hjälper det mot förväntansångesten. Man är rädd för att få panikångest, och bara den rädslan tar massa energi och gör att paniken lättare kommer. Lite kan det hjälap om man härdar ut att ångesten inte farlig, och bara ta emot den, men jag gjorde det i flera år, och det tog så mycket energi, och rent kemiskt blev jag aldrig bättre. Tacka anafranil/klomipramin som gör att jag idag kan äta en liten underdollsdos och inte behöva ta emot några panikattacjker alls, inte behöva bekymra mig om det. Vara trygg och säker i alla situationer! <3