• Miss Olsen

    Alltså, hjälp!

    Hej! Har en liten tjej på 1,4 månader som titt som tätt är vaken om nätterna. Det började då hon var 10 mån, faktiskt i samband med att jag började jobba och hennes pappa gick föräldraledighet. I nästan 4 mån var hon vaken flera timmar mer än varannan natt. Sen stabiliserades det någon vecka för att återgå till var 2-3 natt med vakenhet. Hon är vaken allt ifrån 1,5-3h. Ett tag var det som om hon trodde det var morgon men verkar det mest vara som att hon inte kan somna om fast hon vill. Har provat allt från att låta henne försöka somna själv till att ta in henne i vår säng till att sitta vid sidan om hennes säng. Det gör ingen skillnad. Hon somnar ok på kvällen runt halv 8 och sover ett pass på dagen på 2-2,5h. Om 2 v börjar hon skolas in på förskola och hoppas på att det rättar till sig då men finns där ngt annat tips du kan ge? Vad brukar hjälpa på denna typ av beteende? Hade hon bara legat vaken och somnat av sig själv hade jag nog bara låtit det gå över men det börjar bli rätt jobbigt för mig och min sambo då någon av oss alltid måste sitta vaken hos henne. Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Alltså, hjälp!
  • Miss Olsen

    Tack för din tid! Det är lite olika om hon skriker eller ej. Ibland hör vi bara ljud, ibland hör vi snyftningar eller rop och ibland enstaka skrik/gråt. Vid alla dessa tillfällen går vi inte in. Det är först när hon gråter ihållande och vi hör att hon inte kan kommer somna som vi går in. Önskvärt hade varit att kunna gå in och trösta och sen gå ut men har man väl gått in så eskalerar det om man går ut igen. Därav avvaktar vi så länge det går. Hon finner i princip alltid ro så fort vi kommer in i rummet. Men det tar ändå ett bra tag innan hon somnar fast hon verkligen försöker för det mesta. Så behöver aldrig ta upp henne. Men absolut är det trygghet/belöning hon vill ha. Men då där också är nätter som hon kan skrika till men ändå somna själv, är jag själv mest inne på att hon inte är tillräckligt trött som du med säger. Men då det pågått de sista 6 mån har jag ändå tyckt det varit konstigt att hon inte är trött då vi ändå gör saker och man tycker att hon behöver en 2 timmar sömn på dagen. Men det kanske kan ha olika orsaker, ibland mardrömmar, tänder osv. Tycker verkligen att vi har dragit ner på uppmärksamheten så mycket det bara gått. Ska vi dra ner mer blir det till att hon får somna själv även när hon gallskriker. Hon dricker en hel vällingflaska precis innan hon lägger sig så hon borde inte vara hungrig. Har hört om de som tagit bort sömnen helt på dagen men där känner jag inte att vi är. Men vi har faktiskt börjat dra ner på tiden till 1,5-2 timmars sömn på dagen. Har bara fått inpräntat att barn som får bra sömn på dagen sover bättre på natten men känner mer o mer att det inte stämmer på henne. Tusen tack för tipsen och tack för att du stärkte några av mina egna funderingar!

  • Miss Olsen

    Hej igen. Har du möjlighet att ge lite återkoppling på ovanstående inlägg? Samt, vad är sista utvägen om inget av ovanstående fungerar? Känner bara att så här kan vi inte ha det. Vi är sjukt frustrerade. Min sambo först men nu börjar även jag bli mentalt slut. Det kan ju inte vara normalt någonstans! Det enda jag kan komma på som vi inte provat är att vänja henne vid att vi kan komma in, trösta, gå ut, så hon precis som på kvällen får lära sig att somna själv. Det kommer bli en rejäl kamp, därför jag dragit mig för det och hoppats på att hon skulle sova bättre med tiden. Känner bara inte att jag har någonsomhelst ork för det. Men hade det varit det som krävts så hade jag klart gjort det... Väldigt tacksam för nytt svar...

Svar på tråden Alltså, hjälp!