POSITIVA erfarenheter efter SFINKTERRUPTUR/ Sfinkterruptur och träning

Jag har tyvärr ingen positiv historia än, då jag fortfarande är mitt i läkningsprocessen. Det är 3.5 månader sedan min sfinkterruptur och jag är långifrån bra. Men jag hoppas att det blir en positiv historia i slutändan.
Vill bara säga att jag också har en treåring här hemma och kände fullkomlig panik för hur jag skulle lösa det. Jag fick då ett intyg från BVC så att vi fick ha henne där lite mer. Då kunde min man lämna på morgonen vilket underlättade. Så mitt tips är att försök be dem hjälpa dig! Jag hade aldrig fixat samtliga lämningar och hämtningar 

Hej, och grattis! Fick ett total grad 3 för ca 6 månader sedan. Jag fick rådet att börja knipa direkt! Jag åt Pandoil och ibland Diklofenak i ca 3-4 veckor efter och tog Inolaxol och paraffinemulsion kanske åtta veckor efter förlossningen och det funkade jättebra, hade nästan inget ont vid toabesök (däremot när jag gick). Känns nu jättebra, har börjat jogga lite försiktigt och känner tyngdkänsla i början men försöker knipa när jag springer och det hjälper. Tog kanske en och en halv månad innan jag kände att jag kunde röra mig normalt igen så säger som övriga; knip, knip, knip :) Lycka till!

Jag fick en total sfinkterruptur grad 3 och 4 (hösten 2005), var problem i början. Hade t ex inte samlag på hela första året efter för att det stramade så(var nog mest psykiskt) Men i och med att jag släppt det mer och mer så är jag i dag så gott som helt återställd! Kan vara jobbigt att gå på toa när jag är förstoppad och lite jobbigare att torka rent, annars inga problem!

Har en fråga som någon av er kanske kan svara på? Har någon här inne några erfarenheter av en vaginal förlossning efter en sådan här skada? Kan man föda normalt igen?

Jag har ingen erfarenhet av att föda vaginalt efter sfinkterruptur. Jag fick en totalruptur för snart fyra månader sedan när mitt andra barn föddes. Jag skulle aldrig våga föda vaginalt igen. Vill bara råda dig att tänka efter flera gånger ( i alla välmening!) Minnen bleknar lätt med tiden. Men jag är mitt uppe i läkningsprocessen och då känns det alldeles självklart att aldrig mer genomgå en vaginal förlossning. Men som sagt, minnen bleknar. Jag har sagt till min mamma att om jag någon gång i framtiden skulle få för mig att föda vaginalt så måste hon hindra mig. Nu tror jag iofs inte att det är någon risk att jag kommer att vilja göra det.. En förlossning är över på en dag, underlivet ska man ha resten av livet. Det viktiga är ju vad som ut av det, dvs ett barn, inte hur det kommer ut. Jag kan som sagt inte råda, då jag inte har erfarenheten. Men jag vet att det finns folk som har fött efter sfinkterrupturer och det har gått bra. Men det har också gått dåligt för vissa, dvs ruptur igen. Jag skulle aldrig chansa! Men kolla i senaste sfinkterrupturtråden www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49927324.html

Fick en sfinkterruptur med ettan, grad tre till fyra eller hur de nu uttrycker det. Efter 7 mån kände jag mig åtminstone 95 % återställd. Då jag är ensamstående har jag inte kunnat återgå till intensivgympa och sånt, men tror inte alls att rupturen skulle påverka det. Födde tvåan vaginalt och fick fin hjälp av bm att undvika ny ruptur. Har nog inga problem alls med sfinkterfunktionen nu, men tycker kanske att det får bli någon extra torkning för att bli ren efter toabesök.

Men TS, det finns hopp!

Du har alldeles rätt.. Det är snart 7 år sedan jag fick min sr och har fått en son emellan, för 4½ år sedan, med snitt. Då var det ingen tvekan och jag sa till min barnmorska på efterkontrollen för  7år sedan att jag tänker inte bli gravid igen om jag inte är garanterad ett snitt. Hon sa då att det inte fanns något tvekan. Nu har jag däremot tvekat lite på om jag inte skulle vilja föda vaginalt, men jag är nog på det säkraste med att det blir snitt med mitt tredje barn också, vågar inte riskera något....  Missade första timmarna med min första son då jag låg på op, med andra barnet fick jag vara med och vaken hela tiden, även om det tog något längre att återhämta sig så är det helt klart värt det. Nu fick jag var med hela tiden och han fick vara med mig!

Hoppas det går bra för dig och att du slipper få några bestående men. 

Tack för alla svar!
Det är nu 3 1/2 vecka sedan min förlossning och jag känner iallafall att det går åt rätt håll. Jag har inte så ont längre och kan gå på toa utan att äta värktabletter och smörja med bedövningssalva innan. Jag har börjat knipa lite, nästan utan att tänka på det, det går automatiskt och är glad att jag verkar få kontakt med alla musklerna. Däremot känns underlivet väldigt stort och öppet, som att gå omkring med ett avlopp mellan benen!! Hoppas det drar ihop sig snart.
  Roligt att höra att det finns positiva slut på detta elände. När man väl börjar prata om det upptäcker man flera i sin närhet som varit med om samma sak. Jag har pratat med flera som fött vaginalt efetråt, det beror nog på hur skadan ser ut och har läkt,  men i vilket fall är det nog viktigt att man pratar igenom det med sin bm/förlossningspersonal innan så att de kan förebygga nya skador med ex ett klipp istället.

   

Ett klipp förebygger inte nya skador, ett klipp är en skada.

Jo, det har du rätt i, men förhoppningsvis en mer kontrollerad sådan kanske?
 Jag blev klippt lite med mitt första barn för att lämna mer plats för barnet när det kom ut, för att inte spricka "hela vägen  rakt ner" så att säga. Hade jag fårr välja nu mellan ett klipp eller att spricka hela vägen som jag gjorde nu, hade inte valet varit så svårt.

Men självklart vill man väl komma igenom förlossningen så "hel" som möjligt.  

Ett klipp är dock ingen garanti för att inte spricka hela vägen, många gånger kan man också spricka i klippet och hela vägen, som man inte skulle ha gjort om man inte klippte. Klippa ska man bara göra om man behöver avsluta förlossningen snabbt.

Nåväl, jag har bara mina egna upplevelser att refera till. Du har säkert rätt.

Hur som helst så efterlyste jag positiva erfarenheter av sfinkterrupturer, samt lite träningstips. Vad man började träna osv, eftersom jag nu är sjuuukt sugen på att komma igång men ännu inte ens varit ute med barnvagnen.

Att börja med knipövningar är väl det första. Jag hade återbesök hos sjg efter 6 veckor, och fick bra tips kring knipet. Börja längst bak, sedan mitten och sist kring urinröret. Försök tänka att du drar allt uppåt/inåt. Allt i samma rörelse, under ca tio sek. Upprepa. I den ordningen samarbetar musklerna bäst.

Själv började jag väl successivt med små promenader. De första två-tre månaderna hade jag molande värk, men det var nog inte bara rupturen, utan även en vaginal bristning/blödning som låg bakom det. Sen gick jag på mammagympa första gången efter ca tre mån. Känns som att det är bäst med att vänta med hopp och löpning tills man känner sig återställd. Sen är det nog bara att följa kroppens signaler när man väl kommit igång.

Hej! Jag ser att detta är en gammal tråd men då den säkerligen dyker upp i sökfältet än idag passar jag på att skriva här i alla fall. Den 13 juni 2013 födde jag en son. Förlossningen tog knappt två timmar från första startskottet och gick alltigenom fantastiskt bra. Först när han låg på mitt bröst och min barnmorska skulle sy ett par stygn upptäcktes det att jag fått en total sfinkterruptur. Narkosläkaren fick ta vid och först tre timmar senare vaknade jag upp och fick träffa min pojke och man igen. Utan att fråga om det var ok provade jag om det gick att knipa. Och det gjorde det. Så jag fortsatte. Med jämna mellanrum och många gånger per dag från ändtarmen och framåt. Redan efter tre veckor var jag helt återställd utan några som helst komplikationer. Jag inser att teamet som tog hand om mig gjorde ett oerhört proffsigt jobb och jag hade till och med mindre besvär av stygnen jämfört med min första förlossning då jag endast fick ett par skrubbsår. Tilläggas kan att jag inför bägge förlossningarna tränat bäckenbottnen mycket genom gravidyoga. Sannolikt hjälpte detta mig att snabbt hitta knipet igen. Jag hoppas att min goda erfarenhet av att drabbas av en sfinkterruptur kan inge hopp till andra kvinnor i samma situation. Vänliga hälsningar Linda

Hej på er!

Hoppas ni har det bra i sommarvärmen! Det är nu 11månader sedan jag drabbades av en sfinkterruptur grad 3. Jag har idag inga besvär av min sfinkterskada, har inte ont och kan hålla både avföring och gas utan problem. Enligt undersökning med ultraljud är det även konstaterart att sfinkterskadan har läkt mycket fint. Däremot har jag dock andra problem med framfall som jag tror hör samman med att musklerna i hela mellangården slets sönder under förlossningen och att jag i efterhand inte haft ett tillräckligt bra stöd. MEN jag är så tacksam för att min sfinkterfunktion fungerar som den ska! Vill bara ge lite hopp till dom som befinner sig där jag befann mig för snart ett år sedan. Då jag trodde livet var slut och att jag skulle läcka gas och avföring resten av livet! Vill också påminna er alla om uppdrag gransknings tillbakablick på avsnittet om förlossningsskador som sänds ikväll på SVT1 kl 20.00

Kramar till er alla!

läste denna tråd när jag drabbades av sfinkterrutpur total grad 3 och glädje mig då över att de gått så bra för många. vill därför skriva att även jag läkt fint! 

Jag drabbades av samma med första barnet. Det har läkt otroligt bra. På ett sv återbesöken sa gynekologen att om hon inte vetat att jag sprack så skulle hon inte sett det och det känns ju bra. Jag fick jättefin hjälp av sjukvården och har precis fött mitt andra barn (12dafar gammal) också genom vaginal förlossning och det gick super. Fick bara en ytlig bristning den här gången.