Rädd för min date
puss skrev 2012-09-05 09:24:05 följande:
men exakt VAD är det du är rädd för?du verkar ju ha en ganska klar bild av det hela.
Inlägg från: Anonym (Skraj)
|
-
Får man inte vara rädd då? Får en patient som ska genomgå operation vara rädd, för att h*n vet hur det kommer gå till?
du verkar ju ha en ganska klar bild av det hela. -
Nej, verkligen inte. Jag har sagt åt honom att jag inte vill bli pissad på och grejer. Fistad har jag inte sagt till om, det måste jag göra. Tack för påminnelsen.Baginbox skrev 2012-09-05 10:23:10 följande:Ok, det är på den nivån du VILL bli behandlad? Där försvann min respekt. VILL man utsätta sig för det så har åtm inte jag några sympatier kvar. Vi får bara hoppas att du inte kvävs till döds av dina egna spyor så att ditt barn har en mamma nästa vecka också.Det är inte bara negativt. Ur det kommer eufori, en vakenhet, ett rus. "Your pride must go through shame in order to obtain glory". Det är svårt att förklara sådana saker. Jag tycker om att känna att jag lever.Ramborg skrev 2012-09-05 10:33:39 följande:Undrar vad som kan göra att en människa VILL uppleva negativa känslor. Rädsla, oro, smärta osv. En frisk människa undviker vanligtvis det som är negativt.
Tror man att man förtjänar att dåliga saker ska hända en? Eller att man hindrar Ödet från att drabba tex ens anhöriga om man själv utsätter sig?
För det verkar inte som om TS är intresserad av lite "vanligt" smisk i sängen. Det här verkar vara något annat.Ja, lite tvångsbeteende är det. Jag utmanar alltid mina gränser och andras gränser. Jag är sådan, jag har alltid varit sådan.Anonym (galet) skrev 2012-09-05 12:26:40 följande:TS: Du frågar i trådens början om du är vansinnig. Ja, tycker nog att detta gränsar till vansinne.
Vad skulle det annars vara? Inte helt friskt i alla fall.
Varför vill man utsätta sig för något som skulle vara i alla fall min mardröm?
Tycker inte om att vara rädd och speciellt inte om man måste vara rädd för att klara livhanken.
Tänk om du får hjärnskador av syrebrist? Varför tar man sådana risker? Det är för mig obegripligt.
men, vi gör alla våra val i livet och en del går inte att stoppa bara. Det kanske är som ett slags tvångsbeteende
hos dig?
-
Nej, det tror jag inte.Anonym (a) skrev 2012-09-06 00:03:18 följande:
du förstår väl att han kommer att göra allt du har sagt att du inte vill -
Ingen aning egentligen... :SRollergirl skrev 2012-09-06 00:50:30 följande:Vad tror du kommer hända då?
-
LOLBaginbox skrev 2012-09-06 12:52:30 följande:Japp, nu väntar vi bara på filmen. Hoppas att ts ställer ifånen på nån bänk och filmar kalaset. Oooh, nu börjar t o m jag att vilja ge ts en resa... Vore rätt gôtt att ge kvinnosläktet en omgång så vänstertrafiken införs igen. Hon skulle bli symbolen för alla batikhäxor så de önskade att de aldrig blivit födda. Fast de förtjänar inte ens spottet jag levererar i deras ögon. Möjligen kan de få äta det jag bajsar ut.
Du och jag borde träffas. :)
-
Jag lever. Han var på tok för snäll.
-
Han är kvar. Det har varit en intressant helg onekligen.
-
Han åkte i morse. Just nu mår jag inte så bra, men det är inte av skam eller ånger eller dylikt. Mest bara urladdning, att det är avslutat, nu är det vardag igen. Lite som att vara bakis. Jag har haft kul. Jag har blåmärken överallt, benen, skinkorna, ljumskarna, ryggen, halsen, ansiktet. Jag har ont i fittan och i käken och i halsen. Jag har varit rädd. Det första han gjorde när han kom in var att binda ihop mig, sätta på mig ögonbindel, ta på mig. Stoppade in en boll i munnen på mig. Det var riktigt obehagligt, jag var täppt i näsan och fick ingen luft. Kunde knappast han veta, han eftersom jag var bunden överallt så kunde jag inte uppmärksamma honom på det heller. Då fick jag lite dödsångest onekligen. Jag såg framför mig att han inte skulle fatta, och sedan när han väl upptäckte det så var det för sent. Jag lyckades till slut få ut bollen, tror tejpen släppte. Sedan bar han iväg mig till badkaret och lade mig ned där. Då blev jag rädd och när han började spola kallvatten så fick jag panik och då bad jag honom om nåd ("snälla snälla snällaaa snälla *namn*) och började gråta. Då tyckte han synd om mig, tog upp mig till slut och lade mig på soffan. Satte på mig i bak, slutade inte blöda förrän kvällen efter, jag har fortfarande väldigt ont.
Helgen känns lite som ett blurr, vi har haft mycket sex, det känns som om vi har tillbringat mycket mer tid ihop än bara fyra dagar. Det kommer ta några dagar att "processera" det hela mentalt, känna efter, fundera. Han framkallade ganska starka känslor hos mig, och det gick väldigt mycket upp och ned. Han har fått mig att känna mig omtyckt, fått mig att tycka om, gjort mig förbannad och irriterad, frustrerad, glad, ledsen. Vi satt vaken hela nätterna till tidig morgon och bara var med varandra. Nätterna var underbara, perfekta, då kände jag mig glad, kär, rusig.
Mitt barn var med sista dagen. Han var väldigt fin ihop med barnet, busade och pratade, retades och passade när jag städade. Det var fint. Det visade en varm sida av hans personlighet.
Jag känner mig just nu trött, utmattad. -
Nå, jag hade inte tänkt göra det, men jag hade inte så mycket val.Jellybeanbaby skrev 2012-09-10 15:03:51 följande:Jag ska inte sticka under stol med att jag mådde lite illa när jag läste att du introducerade ditt barn till honom, första gången DU träffat honom EVER. Man gör inte så mot barn.
Vad är det som stör dig? Att det arma barnet inte ska behöva träffa på en manlig bekantskap eller att du tycker att han är sjuk och därmed inte borde vara i närheten av barn? -
Ja. Det var det absolut. Jag värdesätter bekantskapen och upplevelsen.Anonym skrev 2012-09-10 14:57:06 följande:Var det värt det?
-
Jag kan absolut tänka mig att träffa honom igen, men vi kommer inte ses nu på över ett år tyvärr. Det tycker jag är trist, men jag visste ju det från början.Anonym skrev 2012-09-10 15:18:49 följande:Vill du träffa honom igen och låta honom utsätta dig för detta igen?
-
Okej. Så om det hade varit en moster som kommer från utlandet och hälsar på en gång om året så borde hon inte få träffa barnet den vecka hon hälsar på? Trist. Hur är det med vikarier/praktikanter på förskolan som bara jobbar en eller två veckor och sedan slutar? Eller en fritidsledare som jobbar på en semesterort?Jellybeanbaby skrev 2012-09-10 15:32:01 följande:Alla som vet minsta något om psykologi vet att det är dumt att introducera barn till sällskap som inte kommer stanna kvar i deras liv.
-
Nej, jag kan inte förklara det egentligen heller. Innan kan jag känna att jag inte vill, men så börjar man och behovet efter mer eskalerar under tiden. Jag vet inte hur långt jag skulle kunna gå, min gräns är inte nådd denna gång.Primmeling skrev 2012-09-10 15:55:05 följande:Tack ts för den ganska så detaljerade beskrivningen av era dagar och hur du känt/känner dig.
Angående det där med barn så ska man inte generalisera. Kommer inte ihåg hur gammalt ditt barn är, men det är inget fel att träffa någon vuxen en dag så länge hon inte vet om ert sexliv eller att han presenteras som nån typ av plastpappa. Det var en bekant/kompis som hälsade på och bodde över eftersom han hade långt att åka. Mer än så var det ju faktiskt inte eftersom barnet knappast har med ert sexliv att göra!
Alla moralisar där ute: hade det varit lika sjukt enligt er om det var en gammal barndomskompis till ts som var på besök? En barndomskompis hon inte sett på 20 och och därför egentligen inte vet mer om än denna kille?
Säger inte att det var RÄTT att kullen träffade barnet, bara att det inte är nåt okända kan sitta och generalisera över.
Sen ts, fattar jag iofs inte alls hur man kan tycka om att bli så pass plågad så man blöder har blåmärken och får dödsångest.
Men som sagt, jag uppskattar verkligen uppdateringen!
Känslan efteråt är underbart. Kicken, euforin. Men någon gång ska man ju landa också liksom, så nu mår man inte alls lika toppen. -
Nej, just vi använde inte kondom. Han menade nog inte att jag skulle börja blöda heller, jag tror inte att han gick in för det men rumpan är ju rätt känslig så det är väl lätt hänt att det kan gå sönder och blöda, mer eller mindre.Primmeling skrev 2012-09-10 15:56:29 följande:Förresten ts, använder man kondom nör man har sex så man blöder?
-
Jo, jag kommer gå och testa mig. Det gör jag alltid om jag har sex utan skydd. Jag gjorde det då och då t.o.m när jag hade en sambo i flera år. Man kan ju aldrig veta, även om jag inte tror att han skulle vara otrogen. I det här fallet är denna man spermadonator så jag kände mig rätt trygg att skippa skydd med honom.Anonym (galet) skrev 2012-09-10 16:46:43 följande:Ska du inte testa dig sedan så du inte fått någon sjukdom? Då menar jag hiv, hepatit b el liknande.
Hade fått ångest av det och inte fått ro, om jag gjort som du. Ångest bara av att inte veta om jag fått en sjukdom.
Är i och för sig lite hypokondriker också. :) Du är inte så rädd om dig onekligen. Du kanske inte bryr dig? -
Jag kände inte till att det kallas så, nej. Att man känner sig låg efter att man har varit hög och landat förstår jag ju, det är mycket endorfin, adrenalin, dopamin osv i omloppet. När de försvinner kommer man må sämre. Intressant att man har myntat ett begrepp för detta, tack för infon. :)Anonym (sub) skrev 2012-09-10 17:56:51 följande:TS, känner du till fenomenet subdrop? Jag menar är du van vid sådana här aktiviteter och vet hur det är efteråt? Tipsar bara om det ifall du tycker det är jobbigt för det kan vara skönt att veta att det är ett välkänt fenomen att ha den där urladdningen efteråt när man mår dåligt.