Jobbigt

Ring en barnpsykolog o fråga om råd. Kanske kan du gå dit, boka en tid för att prata o få stöd i detta.

Du själv kan också få stöd av kurator/psykolog på mvc tror jag eftersom det är jobbigt för dig när relationen mellan dig o barnets pappa är ansträngd.

BVC menar jag.

Ja jag har bokat tid till bvc detta är allmänt jobbigt.

Min första tanke är att hon saknar honom. 2 timmar i veckan är ingenting. Kanske behöver hon tätare umgänge för att komma ihåg honom och känna sig trygg? Jag skulle börja med att testa utöka i alla fall.

Det är inte att hon saknar honom. Utan det är hon vet inte vem han är. Han lämnade oss när hon var 3 månader o han har knappt velat träffa henne. O helt plöstligt när han pappan träffade en ny så anmälde han mig till tingsrätten o sa att han inte fick träffa henne.

Sen så säger hon inte pappa till honom jag visar bild på honom o frågar. Hon Vill inte titta.

Det är så mycket mer men vill inte ta upp allt här. 

Kan det vara så att hon känner på sig vad du känner inför hennes pappa?

De tankarna har jag haft för ja mitt barn pratar inte om mitt x överhuvudtaget och frågar jag något så ja då blir det knappt svar och barnet är snart 3. Då har vi fotografier framme och umgänge har skett. 

De träffas ju för sällan för att hon ska kunna veta vem han är! Varför gick du inte med på umgänge då? Hade du gått med på det frivilligt så hade han aldrig stämt dig.

haha! jo det kan dom ändå! bio pappan till mitt barn har stämt mig för delad vårdnad och umgänge FAST jag har sagt att det inte är några problem om han och barnet vill börja träffas! sagt att det är bara till att ringa och visa att han vill och är intresserad, men han vill inte ens prata med mig! han har inte sett eller pratat med mig på 10år, (barnet är tio år och han har inte visat ett uns intresse på tio år) och då menade jag på samarbetssamtal då om han inte ville träffa mig själv! men nej det går han inte med på.

Fast det är inte dig han vill ha umgänge med utan sitt barn.

där ligger så mycket mer bakom som du inte har en susning om och tro mig, jag är inte boven i detta dramat. så du tycker jag ska släppa iväg det viktigaste jag har till en person jag inte känner och som inte ens kan vara vuxen nog till att prata med den andra föräldern? att man inte minst för barnet skull ska kunna kommunicera? att han har haft chansen att umgås och prata med barnet när hon varit hos sin farmor och han har varit där också och det enda han sa va hej och hej då? och totalt låtsades som barnet inte fanns! att barnet själv känner sig totalt ignorerad! är det så man vill umgås med sitt barn, så kan mitt barn vara utan det!

Sure, men även pappan har sin version, och stämmer han dej har han garanterat en annan bild på hur frikostig och villig du vart att hans barn ska få ha en bra relation och träffa honom, de kan jag slå vad om. Vad sanningen är kommer nog fram i tinget.

Visst finns de knepiga föräldrar som barnen inte bor med men de brukar ligga mer bakom än va man ser vid första blicken eller hör vid första diskussionen. Hoppas barnet får en bra kontakt med sin pappa.

och han har ju lagt grunden för en bra kontakt... jaaaa vissa kanske tycker det är bra kontakt och bara säga hej till sitt eget barn och det kanske räcker, ska nog börja med det och se hur bra barnet mår av att jag bara säger hej.. du verkar ju vettig^^

Tja, rätten kanske resonerar som du eller så resonerar dom kanske som jag. När ni har en dom får ni följa den.