man tjänar inte på att vara snäll och trevlig

Jag har precis samma erfarenheter som TS.
Att vara mot andra så som man själv vill bli behandlad/bemött fungerar inte alls. Att prestera, vara generös och hjälpsam osv. lönar sig sällan. Man måste kunna trampa på andras tår utan samvete och ha välsmort munläder för att komma någon stans.

Har mer än en gång på arbetsplatser råkat ut för att den som sköter sig minst premieras mest. Nepotism, skitsnackare osv.
Vet sjukskrivna med som bara skriker och gapar och får allt de pekar på av FK, försäkringsbolag, samhället i övrigt osv.
Ekonomiska brottslingar som lyckats prata sig ur sitt ansvar osv. fast det är så uppenbart att vederbörande verkligen var inblandad...
Folk som hela tiden kräver en massa får det de kräver medans folk som snällt ber om något får ett nej.

Fast sist jag var hjälpsam så var inte känslan varm och skön inombords. Jag ifrågasatte varför JAG alltid kommer till undsättning. Varför gjorde ingen av alla andra som stod runt omkring och såg på något? Varför var det jag som stod bakom åskådarskaran som hörde ropen och rusade fram och var med och tröstade, stöttade, ringde sos osv.
Varför rusar jag blint in i allt och erbjuder min hjälp? Gäller allt ifrån att hjälpa folk att flytta till att baka kakor till andras födelsedagar/dop osv.

Jag upplever mig numera snarare som tom när jag gjort något. Jag vet att för varje gång jag gör något så väger vågskålen för vad jag gör och hjälper andra med så mycket tyngre och tyngre än vad skålen där jag fått hjälp väger.
Jag kan rabbla upp hur mycket exempel som helst för min egen del. Både privata och arbetsmässiga.
När jag började säga emot och sluta ställa upp hela tiden så försvann folk och gissa hur kul det är att inse hur lite folk tycker om en när de bara har offrat sig och umgåtts med en för att suga ut en...
För självklart hörde de bara av sig när de ville ha något/ha hjälp med något vilket blev uppenbart till slut.

För mig är det en självklarhet att man hjälper varandra, ge och ta för att uppnå en balans och harmoni, men efter 35års givande så är jag helt utsugen och slut.
Litar inte på nya människor utan är misstänksam och undvikande, tyvärr. Varför vill de umgås med mig? Vad vill de ha av mig?
Och mycket riktigt så kommer oftast efterfrågan tämligen omgående vid möte med nya människor, men man erbjuder inget i utbyte...

 

Känner precis som du!

Nu för tiden så har jag inte dåligt samvete. Fast det har jag aldrig haft, men jag har med åren blivit bitter.
Bitter för att jag alltid har erbjudit mina tjänster, men sällan blivit erbjuden något tillbaka.
Varför ska jag ligga steget före och erbjuda mig hela tiden? Intalar mig numera att om folk vill ha hjälp så kan de be om det.
Fast det vore ju fortfarande bra om de erbjöd sig tillbaka, men det sker ju inte så ofta, tyvärr.
Har kommit fram till att jag genom åren förmodligen erbjudit min hjälp för att folk ska tycka om mig och att jag är duktig.
Det har ju inte fungerat så utan jag är som sagt numera mest arg och bitter över all tid och alla pengar jag har lagt ned för att försöka vara en god medmänniska.
Vad är det som ger andra rätt att utnyttja mig och min godhet? Inget, så därför behöver jag inte hålla på så mera.

Jag har hjälpt folk med att flytta, passa barn, låna ut bilen, ge dem saker, bjuda på fester, baka till deras kalas, låtit dem ta av saker jag har som jag kunde ha sålt, låna ut böcker som aldrig kommer tillbaka, lyssnar på folks bekymmer och problem och stöttar i svåra stunder, hjälpt till med helt andra saker än mina egna på arbetsplatser, skjutsat omkring på folk, osv.

Det värsta är nog när folk inte hör av sig förens de vill ha något av mig. DÅ ringer de, aldrig för att höra hur jag mår eller om jag vill komma på en fika eller så.

Observera att jag är för den skull trevlig mot okända människor. Jag håller så klart upp dörrar och hjälper gamla människor eller andra som ser ut att behöva hjälp. Det jag har slutat med är att vara hjälpsam mot mina "vänner".

Du att det undrar jag med!

Jobbar dock hårt på att inte ta åt mig eller bry mig om mångt och mycket kring dessa människor, men det tar tid att bryta invanda tankemönster.
En del gamla rävar är borta, men tyvärr så dyker det upp nya här och där.
Vet inte varför jag är någon form av magnet för att dra till mig folk som gillar sådana som låter sig utnyttjas.