Pappan hjälper inte till...

Klart hon inte känner sig trygg med någon som inte klarar av att hon skriker. 
Bebisar gråter, då tröstar man. Eftersom du fått göra detta hela hennes liv så vill hon ha dig som hon är van vid. 
Ledsen att behöva säga det men han verkar riktigt sorglig faktiskt. 

Hon känner inte sin pappa och han ser till att det aldrig blirr bättre om han fortsätter så här. Ge sambon 15 minuter för sig själv när han kommer hem från jobbet, resten av kvällen ska han umgås med henne till hon ska sova. Första dagen är jobbig, sen går det bättre. Gör så tills hon inte blir ledsen av att vara med honom.

Det bästa är om du går hemifrån men stannar du hemma så ge dig inte när han vill ge upp. Han MÅSTE ge henne tid annars kommer det inte funka. Förklara för honom också att det är obehagligt när hon gråter men inte farligt.  

Vi hade samma grej, och det var jättejobbigt för alla. Jag tyckte inte om att åka hemifrån, och pappan kämpade med  en ledsen bebis. Men när lillan blev lite större gick det bättre efter hand. Visst kan man kämpa för att vänja, men jag för min del tyckte att det var bättre att ta det större anvaret den första tiden, och lämna över mer sen när det funkade bättre. När hon var 11 månader startade pappaledigheten, och sedan dess har det inte varit minsta problem.

Precis så känner jag också men hur ska man få honom att känna så? Räcker det med en halvtimma i taget i början? Jag tycker inte det för det brukar funka. Sen tror inte jag att hon skriker HELA tiden, vore konstigt eftersom hon aldrig skriker annars. Min mamma kan ha henne i flera timmar och det går minsann bra men här är det nått som inte stämmer...

Men vad säger han själv om detta då? Att han inte pallar att trösta barnet? Det är ju ett problem!

Han tycker det är jätte jobbigt och det kan jag förstå men han måste lära sig. Han får panik så fort hon gråter och som sagt det gör hon aldrig när jag är hemma utan när jag stänger dörren och går ut....

Umgås han tillräckligt mycket med barnet?

Jag tycker inte det! Med tanke på att han är arbetslös och hemma så. Jag står för blöjbyten, matning osv om jag inte ber om hjälp vilket då bara blir jobbigt eller att han då så lägligt ska göra nått annat... Jobbigt läge helt och hållet m tanke på att vi fått börja m familjerådgivning som han ej heller vill fullfölja pga av att han inte vill älta alla andra problem som vi har. Jag tror innerst inne att han straffar mig genom henne och använder henne emot mig.

Jag tycker inte att du ska lämna dem ensamma till en början. Det kanske låter hårt, men det verkar inte som att han klarar av det och din dotter måste få bli tryggare först. Vet du om han försöker trösta henne, har han beskrivit hur situationen ser ut när de är ensamma? De behöver tid tillsammans, men under den tiden måste han engagera sig! Och det är nog bra om du finns i närheten i början om de är så ovana vid varandra. Kanske kan han få prata med någon via BVC?

Okej, men varför byter du alla blöjor? Blöjbyten är ju en perfekt grej för honom, han borde umgås mer med barnet. Barnet måste ju få lära känna honom...