Känner du till Första Arbetskompaniet Storsien och interneringslägren för kommunister i Sverige?
Jag var under lång tid engagerad i vänsterörelsen och arbetade ideellt för Vänsterpartiet. Jag var en av dem som deltog i demonstartioner, 1:a maj-arrangemang och delade ut flygblad och valsedlar utanför vallokalerna.
Jag är fortfarande vänster i många avseenden även om jag anser att partiet har avvikit från de sanna värdena. Det är enbart här på FL som jag har anklagats för att vara något annat. (De som känner mig skulle skratta högt åt en del av de tillmälen jag har fått här.) De principfasta förstår hur jag resonerar, medlöpare gör det inte.
Jag är också, p.g.a. det här engagemanget, väl medveten om hur begränsad samhällsdebatten i Sverige kan vara. Jag har själv sutitt på Arbetarrörelsens arkiv och gått igenom mängder av socialdemokratisk propaganda mot socialister, kommunister och de mer radikala falangerna inom den egna rörelsen. (Det var bl.a. målningar av blodtörstiga kommunister som slaktade kvinnor och barn.)
Konflikten mellan socialdemokrater och kommunister går långt tillbaka i historien men få är medvetna om den förföljelse medlemmar av t.ex. VPK utsatts för under decennier. Jag känner personer som bara för några år sedan fick tillbaka privat korrespondens som beslagtagits av SÄPO under razzior och då handlar det inte om den autonoma vänstern utan mainstreamvänster. Man kan anse vad man vill om deras åsikter men de utsattes för en obefogad och odemokratisk förföljelse.
Ett mer slående exempel är Storsien, det mest kända (?) av de interneringsläger för kommunister regeringen lät upprätta under andra världskriget. Kända kommunister sågs vid denna tid som en säkerhetsrisk och hämtades av militären för att fängslas i läger på hemliga orter i Sverige.
"Sammanfattningsvis fanns 14 läger och totalt satt i dessa cirka 3 000 internerade, utan rättegång, utan något officiellt motiv, utan rätt att överklaga, i tvångsarbete och på obestämd tid. Någon tortyr eller liknande inhuman behandling förekom inte men de ovissa förhållandena var psykiskt pressande och i ett par av lägren var disciplinen mycket sträng. I Rengsjö i Hälsingland så sträng att det ledde till att en stor grupp interner marscherade ut till friheten för att skapa opinion, men blev tillbakaförda av polis och hemvärn."
www.bt.se/nyheter/boras/bt-journalist-avslojar-svenska-koncentrationslager-i-ny-bok%28823045%29.gm
Journalisten Nils Lundgren har gjort en dokumentär om lägren med titeln "Upprättelse" där han intervjuar några av de internerade, bl.a. Per Francke. En annan känd fånge är författaren Gunnar Kieri som skrev boken Första Arbetskompaniet Storsien om sina upplevelser. Ett klipp med bl.a. Per Francke ur dokumentären:
Nils Lundgren väcker en intressant fråga i beskrivningen av sin dokumenär.
"Vänder vi perspektivet kan vi fråga: om det demokratiska samhället upplever sig hotat, har det då inte rätt att försvara sig också med okonventionella metoder. När har det toleranta öppna och demokratiska samhället rätt att slå över i intolerans? I glappet mellan rättsövergrepp och förment demokratiskt självförsvar är det lätt att hamna i en gråzon, som föder sina egna motsägelser, där åtgärderna blir kontraproduktiva. Frågorna får aldrig några entydiga svar, men "Upprättelse" vill bidra till att diskussionen ständigt hålls levande."
Om man tror på demokratin, hur mycket är man då beredd att kompromissa med dess värden för att förment försvara den? Var går gärnsen - när övergår de toleranta till att bli de intoleranta?
