bits och skriker

Hej!
Särskilt i de här tidiga åldrarna kan barn ta till bitandet som ett sätt att tala om vad de vill. Det kan handla om att de har svårt att uttrycka sig med ord. Språket är ju inte så välutvecklat i den här åldern.
För en del barn kan också bitreflexen sitta kvar längre och vara starkare än hos andra barn och då kan de inte alltid styra sig i sammanhang då de känner sig hotade eller illa behandlade.
Självklart ska man alltid hindra barn från att bitas och som vuxen försöka förutse de situationer när risken ökar att de skall ta till bitandet. Ofta väcker beteendet starka känslor i omgivningen och den som blir biten får ofta mycket uppmärksamhet medan den som biter inte får men behöver hjälp att förstå vad som händer..
Det man kan göra är att försöka visa barnet på alternativa beteenden snarare än att läxa upp dem för att det är fult. Små barn förstår inte heller att det gör ont för dem de biter. Därför förstår de inte heller varför de ska säga förlåt. Förmågan att förstå hur andra känner kommer inte så här tidigt, men ni kan ändå börja förklara det för dem.
Prata sedan om situationen som utlöst bitandet och hjälp dem att hantera den.
Du är också inne på rätt bana när du tänker att barn härmar varandra. Det är så de lär sig. Men de härmar också vuxna, och när du påpekar och visar att man inte ska skrika så kommer det att ha effekt på sikt. Sedan är det ju så att dagismiljöerna kan vara ganska olika när det gäller skrikkultur och där tror jag en hel del av de svenska barnen tar till sig sitt högljudda beteende.
Var ihärdig, hjälp barnen genom att föregå med gott exempel och genom att sätta ord på vad de gör så kommer det att lösa sig.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark