1-åring ammas konstant hela nätterna - trött!!!

Jag tog på mig en höghalsad träja och kramade, vaggade, gungade istället när jag tog bort nattamningen runt 11-12 mån. Gick oväntat smidigt. När jag tagit den första natten så fick sen maken sova med honom istället.
För övrigt tappade sonen helt intresset för amningen när vi slutade nattamna, dagtid pt han mat och behövde inte bröstmjölken tydligen.

Tack för all stöttning! Tänkte rapportera om hur första natten gick. Bebben sov mellan kl 20.00-08.30 och vaknade 00.30, 03.10 och 05.00. Första gången var det panikskrik (som ni kan läsa om ovan) och jag lyckades få honom att somna om utan bröstet efter 1 timme. Då var vi båda genomsvettiga och ledsna. Vid andra uppvaket somnade han om utan bröstet på bara ett par minuter genom att få komma upp i famnen. Och vid uppvaket kl 5 så tyckte jag att det var morgon så då ammade jag. Sen sov vi vidare till 08.30. Kan tillägga att från läggning till kl 5 så låg sonen i sängen och jag på soffan för att han inte skulle känna mjölkdoften. Tycker att första natten utan amning gick ok. Första uppvaket var fruktansvärt jobbigt, men resten av natten var mycket bättre än vanligt! Nu har han precis somnat för natten igen. Jag ammade och buffade honom sömnig och lyckades sedan söva sista biten utan bröstet. Får se hur natten blir!

Jag har inget emot amning men snälla någon 1åringar behöver verkligen inte äta på nätterna.

Vill skriva lite om mina tankar kring att vänja bort nattamningen. Jag tar bara bort själva snuttandet på bröstet, utan att göra avkall på närheten! Sonen får somna tätt, tätt intill mig, han ska aldrig behöva känna sig övergiven! Mammas famn finns där på natten, bara utan bröstet. Några i tråden har nämnt SHN, 5mm...något sådant kommer jag aldrig, aldrig ens att överväga. Några har även föreslagit napp, och idag tipsade en bekant om flaska med välling på natten. Men då byter man ju bara en vana mot en annan tänker jag? Jag vill lära sonen att man sover på natten, punkt. Tutubi, tror du har rätt om att det är en fas sonen är inne i, för det är ju inte alltid såhär mycket snuttande. Men den här gången passar jag på att vänja av istället för att vänta på att det ska gå över. Känns mer och mer som rätt beslut!

Det låter som en jättebra plan! Om du känner att du vill sluta nattamma nu så är det nog en bra tid för det
Och du tänker ju inte göra avkall på närheten utan bara undgå snuttandet eftersom din son inte verkar hungrig utan "bara" behöver just närhet så kommer han ju få det behovet tillfredsställt i alla fall.
Och det går ju jättebra låter det som! uppvaket runt midnatt blev ju lite jobbigt, men sedan funkade det ju bra och det är ju en jättebra början!

Min mamma slutade amma mig på natten vid 1 års ålder eftersom hon började jobba och inte orkade med nattamningen längre, men hon ammade på dagtid tills jag var 17 månader :) Så det kommer säkert gå bra för er också.

Tack, jag ska framföra det till min dotter när hon vaknar på natten och är hungrig så får jag se vad hon tycker om det 

Förlåt antilopen, jag skummade igenom tråden alldeles för fort. Det var någon annan som använt sig av SHN såg jag nu!

Tutubi: Det är en vana. Och något ni som föräldrar enkelt löser genom att planera i h Öka mat intaget under dagen då intaget av mat normalt ska vara för barn över 1 år så ska du se att även hon slutar äta på natten ;)

Visst min dotter vaknar också ibland på natten och vill äta men gissa vad? Det är när vi inte hunnit med i hennes utvecklingstakt och det löser sig toklätt med ett extra mellanmål på dagen :)

Lite ansträngning får man lägga sig till med ;)

Jaja, kanske jag borde anstränga mig mer, eller så är vi alla olika 

Eftersom jag enbart erbjudit plockmat och kört BLW så min dotter har fått styra själv över sitt matintag och ätit det hon velat själv när hon varit redo för det. Vissa dagar och i vissa perioder har hon valt att inte äta mycket annat än bröstmjölk även fast jag erbjudit fast föda till alla mål. Att då lägga in ett extra mellanmål här och där för att få henne att sova bättre har alltså inte varit ett alternativ. Inte för oss i alla fall (och nu pratar jag ju enbart om vad som funkar för oss, alla väljer sina egna vägar).

Jag tror att barn är olika och har olika behov. Vissa barn kan säkert sova en hel natt utan mat och närhet medan andra inte kan det. Vissa behöver äta på natten medan andra kanske ammar eller vaknar av vana/närhetsbehov, etc. 

Jag vaknar ibland på natten och är hungrig och då äter jag, varför skulle jag då förvägra mitt barn det?
Jag vaknar ibland på natten och vill lägga mig närmre min partner eller mitt barn, för jag vill vara nära. Varför skulle jag då förvägra mitt barn det? 
Jag vet att du syftade på att äta och amma pga hunger i ditt inlägg och inte att vakna för att man behöver närhet, men jag ville poängtera det i alla fall.

Så, det var inte det denna tråden handlade om utan Antilopens nattamning. Förlåt för utsvävningen!  

Pellefanten, precis som Tutubi så äter vår son själv och styr alltså helt själv över sitt matintag. Det enda jag kan göra är att erbjuda mer mat, jag kan inte få honom att äta mer. Även om jag ville så skulle jag inte kunna få i honom mer eftersom han vägrar bli matad. Han tar heller inte nappflaska eller mugg med något annat än vatten. Därför känns det lite skrattretande med vissa råd jag får av omgivningen, typ "men ge gröt på kvällen" eller "testa med ersättning". Jag tror dessutom inte att min son är hungrig på natten, snutteriet är bara en mysig vana för honom.