Här kan vi stötta och även vara besvikna utan att någon som är i hoppets fas om graviditet tycker att vi tar ner dem och sprider dålig energi. Här är vi alla välkomna med frågor, funderingar och råd om hur man tar nya tag eller beslutar sig för att ta en timeout för ett kortare eller längre ögonblick, alternativt ett bestående varaktigt beslut och acceptans om ett liv utan barn. Här är både hopp och besvikelse tillåtet. Välkomna! 
Förstår att ni tycker det låter märkligt med att det är så känsligt för planeringen för mig vid korta metoden.
Men jag går hos privat hemortsläkare och har 100 mil tur & retur till IVF kliniken.....Så jag har inget annat val än att gå till just denna läkare, dvs den enda läkare som tar på sig oss som går privat här där jag bor. Om jag vill välja en annan så måste jag åka ca 24 mil enkel resa för VUl och det är inte så enkelt eller smidigt.
Hemortsläkaren jobbar inte varje dag heller och han ska snart vara ledig i två veckor och även i december. Jag måste säga att jag är verkligen inte överförtjust i honom eller nöjd med hans arbete då det alltid har varit en massa strul sedan jag började gå hos honom. Sedan så bryr han sig inte speciellt mkt heller och man får knappt tid att prata med honom förrän han anser att man är klar. I väntrummet sitter alltid en massa andra tjejer som väntar på sin tur så det är liksom löpande band.....Suck!
I mitt landsting så får man tyvärr bara 1 gratis försök sedan är det till att betala själv och kvinnokliniken hänvisar oss till denna enda läkare som finns att tillgå. Önskar i bland att vi bodde så pass nära kliniken att vi kunnat gjort hela IVF:en där och därmed kanske slippa allt strul som hela tiden uppstår med denna läkare....
Håller tummar för dig Liwa 
Jag har också kört med hemortsläkare och tycker inte heller det fungerar smärtfritt. Men jag har ju haft det enklare att ta mig till IVF-kliniken, förutom den här gången då. Det är surt när tider och semestrar och annat sånt förstör. För en själv är det ju viktigast i världen det man gör, men tyvärr är man själv inte viktigast för läkaren. Helt naturligt egentligen, men oerhört frustrerande. Ibland tycker jag det borde vara intagningskrav på förmåga till empati till läkarlinjen och liknande. Jag tror nog de flesta vill väl men kanske inte riktigt lyckas.
Håller med. Trist bara att inte känna att man får den tid man behöver när man betalar så mycket pengar som vi gör för våra IVF behandlingar. Fast jag är nog en lite besvärlig patient såtillvida att jag ändå har krävt mig till att få både det ena och det andra uppkollat, trägen vinner 
.
Min läkare har nog jobbat färdigt snart....har haft sin praktik i över 30 år och snart är det dags för det "ljuva livet" för honom. Kanske blir en del så här när dom jobbat alltför länge med samma sak.
Ha in fin dag! 
Nog lätt att bli avtrubbad tyvärr. Svårt att behålla gnistan efter så många år. Synd men tyvärr sant i många fall. Har säkert sett många värre fall också vilket säkert gör att man tycker att det inte är så farligt osv..
Var på kontroll idag. Fortfarande för tidigt att se något tyvärr. Men han såg i alla fall en hinnsäck på 1cm och gulesäcken. Sist var det bara en liten prick. HCG hade ökat från 5000 till 13000 sen i måndags så det går åt rätt håll. Överstimuleringen hade börjat gå tillbaka också. Nu får jag vänta till 29/10 för det riktiga VUL. Då borde man se.
Lillflickan - Låter ju jättebra med en så fin ökning av hcg. Inte alltför länge kvar till det efterlängtade VUL:et, fast för dig så sniglar väl tiden sig fram 
Det känns okej ändå, men sniglar kan jag skriva under på. Jag försöker verkligen njuta, men det vill sig inte riktigt. Känner efter hela tiden och när det ömmar blir jag orolig.
Det är det som skiljer oss ytterligare från andra "normala" par som skaffar barn och det på den naturliga vägen...
Vi har redan fått gå igenom så många orosmoment att det blir så att vi inte kan slappna av. Tror att vi i mycket oroar oss alldeles i onödan, men konstigt är det ju inte som sagt efter den jobbiga resa med allt vad det är som en IVF behandling innebär....från början till slut. Men tror det är viktigt att då och då mota bort de negativa tankarna redan när de dyker upp i dörren, för att gå omkring och oroa sig jämnt och ständigt är ju vare sig nyttigt eller roligt.
Så hoppas du kan njuta några ggr varje dag och att de andra tankarna inte får lov att ta alltför stor plats.
Det är ändå hanterbart. Glad över att jag inte blött något. Det är mest när det gör ont oron kommer.
känner att jag inte riktigt håller samma tempo som er med skrivandet, men försöker läsa i kapp allt som hänt :D
Drygt det där med läkaren Germany. Inte mycket att begära lite trevligt bemötande i allt detta. Men förhoppningsvis är han bra på sitt jobb iaf.
lillflickan- härligt att få se att det faktiskt finns något där inne. tror att jag skulle ha svårt att tro på det innan. Som germany säger så är man ju rätt van vid att oroa sig vid det här laget.
här hugger det till och känns som mensvärk emellanåt men inga ömma bröst eller nått annat. Måste erkänna att jag tjuvtestade på rd 6 denna gång, visserligen tidigt även med en 5-dagars blastocyst men inte en tillstymmelse till pluss. Så med största sannolikhet kört även denna gång. Glädjer mig åt att vi har 3 kvar i frysen iaf.
trevlig helg!