Känner sån åtrå

Ja, suck. Jag vet precis hur det är. Var beredd på att det kommer att ta lång tid. Antagligen försvinner åtrån aldrig helt. Man får gå och vänta på att den bleknar med åren.
Gick hela sommaren och brann inuti för att en dålig person kom tillbaka från det förflutna, men efter några månader blev det lättare.

Usch ja, måste ha känts bra när känslan äntligen började blekna!? Min  & åtrå har pågått nästan ett år...bleknade ett tag men är nu starkare än någonsin!

Varför gör ni såhär mot er själva? Varför vill någon, någonsin ha "förbjuden frukt" i sitt liv? Jag undrar inte bara för min egna skull, om 200 år kommer de titta tillbaka till den här perioden och undra hur människor var funtade, som accepterade att livet levs med en, och bara en.

Fast det är just det jag inte vill, ha förbjuden frukt, därför har jag valt att bryta kontakten med honom. Men så har vi ytterligare en klassiker "jag skulle aldrig vara otrogen". Så tänkte jag förut. Men så hände det. Omständigheter i en människas liv kan vekligen påverka ens handligar på ett... oväntat sätt.

Det tar tid.. Riktig åtrå tar tid att komma över. Men det går oftast i vågor tycker jag.... Det bästa du kan göra är ju att undvika honom helt....

Håller med andra som skrivit , noll kontakt med den andre mannen tills känslorna lagt sig.

Däremot tycker jag du gör fel i att inte berätta , känns inte speciellt smart att bygga ett hus (förhållandet) på en skakig grund (otroheten) som när som helst kan rasera allt man byggt upp (avslöjande).

Då känns det smartare att rasera det halvbygda huset först (berätta) och sedan bygga upp ett nytt på en stabilare grund (utan lögner).

Hur mycket du än önskar det så kan du aldrig vara helt säker på att det inte kommer fram , oavsett hur duktigt du är på att dölja dina spår så vet du aldrig vad den andre mannen gör och vetskapen om det (att det när som helst kan komma fram) kan komma att tära på ert förhållande.

Ingen annan vet bättre än du själv om det är bäst att berätta eller inte.
Fool vet kanske(?) vad som är bäst för honom, men han har trots allt inte facit för alla människor i alla situationer.

Du kan fundera över detta och försöka svara:

Kommer denna lust och åtrå vid vissa tillfällen? T.ex när du känner lite tristess, leda, att vardagen är densamma? Eller att när du påminns av det när du gör, upplever eller besöker eller ser något?
Är det något speciellt som då triggar denna längtan? T.ex att du och din man har bråkat, inte är överens om något, du känner dig inte sedd, faller tillbaka i gamla hjulspår, alkohol osv?
De perioder då du inte känner denna åtrå, hur är ditt liv, förhållande och vardag då? T.ex: när det funkar mellan dig och din man, det händer roliga saker, du har något att se fram emot, du trivs allmänt osv?
Kan du se att du skulle kunna hitta en metod som gör att du kan hantera situationen när den uppstår? T.ex förstå vad det är som triggar att känslan kommer och veta hur du skall hantera den? Men även hur du skall undvika att den uppstår.

Att man aldrig kan vara säker på att en otrohet aldrig kommer fram är väl inget påstående utan fakta ?
Att en otrohet om det kommer kan rasera ett förhållande är väl oxå fakta ?

På vilket sätt skulle detta påverkas av människors olika situationer tycker du ?

Sen kan man väl tycka olika om man vill ta den risken eller ej och av vilka anledningar. Men det flörtar inte det faktum att det KAN komma fram och att det KAN rasera förhållandet.

Din man ska vara glad över att han hittat dig. Ert förhållande kommer nog att fungera men du kan inte förneka att du har denna åtrå. Du har den och kanske kan du göra något med den istället för att försöka förtränga den? Prata öppet med din man (förutsatt att han vet om det), annars kan du kanske jobba med dina känslor genom att acceptera dom?

Om inte din man vet om det tror jag inte du ska berätta än. Vänta tills det gått lite tid. Men om du verkligen vill att ert förhållande ska fungera tror jag det är viktigt att vara ärlig. Så pass ärlig att du vid ett senare tillfälle kan berätta att du faktiskt har gjort ett snedsteg. Om du berättat det gör det inte så stor skada som att det berättas för honom från något annat håll. För jag tror att "det som göms i snö kommer upp i tö"... alla lögner kommer nog att ses igenom inom sinom tid. Om han då vet om det, kanske det inte gör så stor skada? Bara en tanke...