Anonym (åtrå) skrev 2012-09-11 23:50:40 följande:
Tack, det var bra frågor! Denna åtrå kommer och går, helt klart. Det är nog mest vardagen som gör den starkare, tankarna hamnar i samma banor...så fort!Skulle helt klart vilja avleda dem, men händer det nya saker försvinner tankarna på den ander lika fort...eller ligger och gnager lätt i bakhuvudet kankse.
Jag har märkt att när jag pratar med vänner om saker min man och jag gjort, positiva grejer som resor och så, så förstärker jag tankarna om honom på ett positivt sätt. Att prata om honom hjälper, han är i rampljuset då och inte den andre...om du förstår.
Sista frågan är klurigare, den måste jag fundera lite mer på!
Så tankarna kommer när vardagen infinner sig? När det blir lite tråkigt och det inte finns något att se fram emot?
Behöver väl inte säga att vardag och tristess är nödvändigt ibland för att vi skall kunna uppskatta motsatsen. Vi vänjer oss annars snabbt och behöver hela tiden starkare kickar för att få vårt "rus". Det är som att äta på restaurang eller festa varje dag. Efter ett tag blir även det tråkigt och slentrian. Jag tror vi är skapade att variera oss mellan två poler. Det får oss att uppskatta och värdera de tillfällen då vi har det kul. Jag tror att det också är en av mänsklighetens gissel att vi har svårt att värdesätta det vi har. Det är först när vi förlorar det som vi inser vad vi hade. Det krävs mycket träning för att man skall nå den typ av tillstånd där man kan uppskatta det man har. Idag har det fått ett namn som nästan är utslitet - Mindfulness. Gillar dock inte att sätta etiketter på saker eftersom de ofta leder till att det börjar användas i en massa sammanhang.
En annan sak som kan påverka är att en del personer har en läggning till att fly undan det som är jobbigt eller tråkigt. Kanske för att man inte har lust eller ork att förändra men även för att det ofta är ett sånt lätt alternativ. Rädsla för konflikter/påföljder eller det obehagliga med att se sanningen i vitögat kan också påverka. Ibland vill man inte se att Kejsaren är naken för det innebär att man också måste acceptera detta.
Har väl inga direkta råd att ge dig. Men en sak kanske kan göra det lättare och det bygger på tanken att du kanske skulle må bra av att ha saker att se fram emot. När man har någon typ av mål (semester, resa, nytt boende, you name it) så brukar de flesta ha lättare att hantera perioder av tristess och vardag. I ditt fall kan det vara att du och din man tar kalendern och bokar in några gemensamma saker framöver. Saker som ni gillar och ni gör tillsammans. Det pratas ofta om egentid men man glömmer ofta den viktiga "tillsammanstiden". Men självklart så kan du även boka in egentid eftersom den spelar en viktig roll för dig och ert förhållande. Om du har dessa ljuspunkter framför dig så kan du alltid se fram emot dessa då det känns lite tungt.
Du kanske också kan fundera lite på om du känner igen dig i beteendet att ofta fly från jobbiga eller tråkiga saker. Det är inte sällan den går hand i hand med ett visst kontrollbehov och höga krav på sig själv. Att tillåta sig att ha tråkigt ibland är också en sak som är viktig. Många tycker det är jobbigt att vara med sig själv. Man har blivit lite beroende av stimulans utifrån. Här kan man spekulera hur mycket som helst varför man har detta behov. En del menar att man vill döva det som finns inom en. Andra menar att det kan bero på att vi idag har vant oss med att alltid få stimulans, det finns tillgängligt 24 timmar om dygnet och med den kommer en typ av baksmälla. Det där är något man själv får komma fram till. Men att öva sig lite i att våga vara i nuet kan vara bra för det kan leda till att man börjar se saker på ett annat sätt och förhoppningsvis uppskatta saker som man annars tar för givet.
