Det är ok att mitt barn svär!
Jag kommer låta mitt barn svära, men inte kalla andra för svordomar. De kommer få säga fitta men de får inte kalla någon för fitta, om ni förstår vad jag menar.
Inlägg från: Absens
|
-
-
Vem vet, så kanske det generellt sett är. Jag stämmer dock inte alls in på den beskrivningen. Jag är nykterist, ickerökare, bor för tillfället i studentkorridor men jag har bott själv i bostadsrätt stora delar av min ungdom då min familj har det gott ställt, har aldrig ägt ett par Foppatofflor (men jag har hört att de ska vara sköna!) och jag pluggar på universitetet på ett femårigt program.N3D skrev 2012-09-16 14:27:16 följande:Låt mig gissa på att samtliga som tillåter sina barn svära saknar akademisk utbildning, bor i hyresrätt och kanske eventuellt röker och har en förkärlek till Foppatofflor?
Min släkt är väldigt sekulariserad och kommer från Sveriges nordligare delar, och det kan definitivt spela in. Min far har aldrig lagt någon särskild vikt vid svordomar och svär väldigt friskt själv, trots att han är en framgångsrik egenföretagare. Min mor, som är hemmafru, tycker inte om när kvinnor svär, men hon kan själv undslippa ett litet "helvete" när hon tappar saker i golvet. -
Det tycker jag inte. Barn som slåss måste väl ändå vara värre än barn som svär? En svordom är ju bara ett ord.Martina1984 skrev 2012-09-16 19:40:12 följande:Ni är ju inte kloka, hur kan ni tillåta detta? Det finns inget värre än barns som svär!
-
Jag tycker att det är en hyfsat stor skillnad mellan att ropa "fitta" när man slår i stortån och att kalla någon för en fitta. Mina far har alltid tyckt att det är okej att vi ungar svär, men vi har inte fått kalla människor för cp, gubbjävel, fitta osv.Helia skrev 2012-09-16 20:09:31 följande:Nej vanliga svordomar "gör inget" men att bli kallad fitta svider en del. Då brukar jag säga ifrån till grabben!
-
Helia skrev 2012-09-16 21:30:18 följande:Absens: Nej min son får inte kalla mig för fitta, hora eller liknande och om han gör det så säger jag ju ifrån.
Men om han svär för han tappar nåt eller slår sig så skäller jag ju inte på honom. -
Det är ju inte direkt som att man säger "Fan, vi måste köpa så jävla mycket mat för jag är helvetiskt hungrig", men nog slipper det in något fan, helvete, fitta och satan då och då under dagens lopp. Det är klart att jag varvar det med andra ord, men jag svär helt klart mer än mina övriga vänner. Det betyder inte att jag inte använder likvärdiga icke-svordomar. För mig är en svordom bara ett ord och precis som jag inte säger jätte om allt (jättesöt, jättestor) så säger jag inte jävligt eller skit hela tiden.Flickan och kråkan skrev 2012-09-16 22:05:21 följande:Men ni som säger att ni svär hela tiden och som borstbindare.....poängen med det är? Det finns ju inte minsta tillstymmelse till kraft alls kvar när de brukas på det viset......och då faller argumentet vad gäller att kraftuttryck berikar språket. Det enda som finns kvar då är ju "typ"/"liksom"-funktionen.....och då är vi väl ändå tillbaka på torftigt språkbruk, eller?
-
Fast, jag bryr mig ju inte om de svär. Varför ska jag lära dem andra ord när jag inte tycker att det är ett dugg farligt med svärord?Den vita staden skrev 2012-09-17 00:31:49 följande:Låter trevligare än riktiga svärord iaf. Hur svårt är det att lära barnen att säga järnvägar, järnspikar eller liknande i stället för att svära?
-
Jag tror att jag har ett grovt språkbruk i allmänhet, bara. Jag säger exempelvis inte "underliv" utan använder det mer slagkraftiga "fitta". Sedan är jag rätt klantig också, benen är fulla blåmärken och tånaglarna är söndersparkade.Simon 681 skrev 2012-09-17 06:33:36 följande:Skulle gärna höra på en timme av ert vanliga språkbruk hemma. Jag har aldrig stött på någon som svär mycket och konsekvent som inte har haft torftigt språkbruk / dåliga argument / problem med självförtroendet. Svårt att tänka sig att man inte skulle kunnna använda ett rikare och mer nyanserat språk istället för de flesta kraftuttrycken.
Är det så att är osedvanligt klantig och behöver säga "vad fan" ofta?