Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

hej TS och ni andra! ville dela med mig lite, hoppas det kan stötta dig i din sits. 

Jag har alltid haft svårt för killar och män men ändå varit kär(i alla fall har jag trott det) och haft relationer med män. Den senaste varade i 8-9år och vi har två barn tillsammans som är 3 o 6år. Jag har inte tänkt att jag gillar tjejer eller dragits till tjejer, men inte varit så jätteintresserad av sex. Alltid känt mig lite obekväm, speciellt penetrerande samlag har känts nästan obehagligt ibland, speciellt om jag var underst.. Så jag har ju fattat att jag är lite annorlunda där, för mina vänner har ofta pratat lyriskt om nån snubbes stora kuk osv och allt jag kunnat tänka är blä....  Men ändå har tanken aldrig slagit mig att det är tjejer jag tänder på. Tills för ett år sen, då var jag 34 och blev så jävla kär i en kompis. Hon hade precis kommit ut då och vi hängde en hel del. Så kär hade jag aldrig varit i nån innan och jag blev helt knäckt. Fick panik! vad är det här liksom? till saken hör att jag och dåvarande sambon inte haft det bra på många år. Vi hade pratat om separation eftersom relationen var knas fast vi drog på det. När jag blev kär i den här tjejen insåg jag att jag måste lämna relationen med sambon. Och det gjorde jag, han tog det bra. Tjejen och jag fortsatte att bara vara vänner, men jag var ändå så säker. 

Vi separerade och det var en lättnad för sambon också. Jag flyttade rätt snabbt och började berätta för vänner, mamma, syrran osv. ALLA har tagit det jättebra. Folk har blivit glada, gratulerat mig tilloch med. Så himla fint bemötande. Men jag har inte heller skämts utan känner mig snarare glad och stolt över att jag äntligen förstått. Så det kanske har påverkat hur dom har sett på det hela, vad vet jag.
Såhär  i efterhand kan jag se att jag nog varit kär i några tjejer under årens lopp, men då trodde jag bara att alla kände så för sina tjejkompisar. Jag tänkte liksom inte på sex med en annan tjej utan mer närhet så det kändes liksom inte som nåt konstigt. 

I somras träffade jag en tjej via en datingsida för lesbiska och blev helt galet kär! vi träffas fortfarande, lite komplicerat är det tyvärr men ändå. Det är SÅ fantastiskt att vara med en annan tjej!!!

Jag hoppas att du ska komma till den punkten där det inte längre spelar någon roll vad andra tycker, för det är så himla befriande! jag tror att de i din omgivning kommer att bli glada för din skull. Det borde dom, annars tänker dom inte på vad som är bäst för dig!

Mina barn är ju små och har tagit det jättebra, dom gillar min tjej och verkar inte alls reagera på att vi pussas och så. Dom kanske inte vet än att det vanligaste är att vara hetero vet inte om äldre barn kanske har svårare för det, men jag tror att barn ofta känner om föräldern mår bra och då köper dom konceptet. 

STORT lycka till och KRAM rån mig! // Hanna 

 

ja herregud, inte så lätt att tänka bort den där riviga skäggstubben eller skägget... 

hade inget sex med min sambo alls från att jag blev gravid med 3åringen tills för ett år sen, då jag kände att jag ville testa igen. Jag var inte helt imponerad...  har däremot haft sex mycket med mig själv, vilket är väldigt trevligt men föredrar såklart att få dela det.

Vart står du idag, hur tänker du göra?  

åh, men det låter ju helt fantastiskt hur du känner för tjejen och att det känns ömsesidigt

starkt att vänta till efter jul och nyår tycker jag, svårt! men det är nog det bästa. Du får hålla oss uppdaterade här med hur det går!

all lycka till dig, kram!

 

Bra där TS! fokusera på DIG och vad DU behöver och vill ha och så får din man fokusera på sig. Hans känslor och reaktioner kan du inte påverka. Och som du skriver så kanske han inte alls tar det så illa. Min sambo blev ju lättad över ett svar på varför jag inte velat vara intim med honom knappt och han kände att det inte berodde på honom. Så är det säkert för fler karlar i samma sits. 

Tänk positivt! tänk på allt det som kommer att bli bra och hur fri du kommer känna dig. Oavsett vad som händer ller inte händer med tjejen. För du behöver skilja dig från din man oavsett, för DIN skull.

Hoppas du slutat gå hos den där terapeuten!?

kram! 

men Åh va jobbigt!

en del människor har så svårt för att andra känner/tänker/gör nåt annat än de själva...  Jag tror att det är naturligt att bli osäker när någon försösker övertyga en om nånting sådär! hon blev säkert rädd för att det var ovant och visste inte vad hon skulle känna eller säga. 

Vad var det som hon menade på gjorde dig till en icke lesbisk person? 

Ja, det låter absolut som att du inte längre ska leva med din man. Oavsett!!! 

Vissa personer försökte liksom prata med mig om att jag hade ju inte varit med nån tjej(var bara kär) så hur skulle jag kunna veta? men då sa en vän såhär, som var så bra tycker jag. Att hon var ju helt säker på att hon gillade killar innan hon någonsin varit intim med en. Du vet. Lita på DIG! 
 
Jag är rätt så impulsivt lagd och blir väldigt säker på min sak, sen kan det ändras drastiskt, hehe. Men jag tror att det hjälpte mig i det här. Att agera. Plus att vi haft det dåligt länge och sen har jag folk omkring mig som är väldigt stöttande och öppna i sinnet. De jag pratade med tog det bra. Fast jag pratade bara med mina närmaste i krisen, då när jag var förvirrad och inte visste vart jag skulle ta vägen. Då pratade jag bara med dom som jag visste skulle stötta och inte ifrågasätta mig. Har du sånna vänner?
 

hon menade inget illa, men det är ändå jobbigt med den typen av bemötande. Kanske trodde hon att hon kunde hjälpa dig tillbaka till det som hon tror är du.

Jag vet också att du vet själv, lita på det!!!

Låter bra med bästa vännen, stöd är så viktigt. Får ändå en liten känsla av att du tänker att det inte är helt normalt att vara lesbisk och att du har nån sorts skyldighet att berätta och förklara för andra? 

Du har ingen skyldighet att vara öppen med vem du vill älska, leva med eller ha sex med. Bara för att man avviker från normen är man inget som folk har rätt att tycka och uttala sig om hur de vill. Tyvärr verkar folk tro det. 

Berätta för de DU vill, när det känns bra för DIG. Vänta med föräldrarna tills du känner dig redo. Kanske lättare att först säga : jag har blivit kär i någon annan. Och efter en tid berätta att: jag har ett förhållande med Lina(eller vad hon heter..)  än att säga: jag har kommit på att jag är lesbisk. 

Det sista verkar tyvärr få folk att tro att det finns tid och utrymme för dom att övertala dig/omvända dig. Vilket det inte finns.

Du är stark, det kommer bli bra, kram!